Kameraövervaka hela fiskarkåren, säger Skageracks utkastningsförbud. Målet är att ingen fisk ska kastas överbord i onödan. Beckbyxorna upprörs och klagar över integritetskränkning. Alla vet att det bara kan betyda att de vill fulkasta fisk överbord så fort myndigheterna vänder ryggen till. Alternativt så vill de vara nakna på båten.

Det finns tre populära skäl till att inte vilja ha en kamera riktad mot sig:

1. Man begår brott.
2. Man är naken.
3. Man anser att det är slöseri med statens pengar eftersom man är så förbannat rättskaffens.

Inga av dessa skäl är rimliga att ta hänsyn till. Staten är intresserad av brott, allmänheten av naket, och ingen är så rättskaffens att den inte förtjänar en personlig kameraövervakning.

Dessutom är fisk giftigt och innehåller för höga gränsvärden av dioxin*. Om något inte är rättskaffens så är det att fiska upp giftig fisk och förorena havet genom att kasta tillbaks den igen.

– Men fisk ska väl vara nyttigt? frågar sig då vän av ordning. Det är just därför vi har undantagstillstånd för giftig dioxinfisk. Livsmedelsverket vet att fisk är giftigt. EU vet att fisk är giftigt. Till och med Eskil Erlandsson vet att fisk är giftigt, och det beror inte på att han har varit båtnaken med den, insmord i något giftigt som smakar gott. Fisk är giftigt – det är undantagstillstånden som bekräftar regeln.

Kränk de nakna yrkesfiskarna innan haven försvinner i ett moln av dioxin! Frågan är inte varför fiskarnas integritet ska kränkas. Frågan är varför fiskare ska vara den enda yrkesgrupp vars integritet inte ska kränkas.

* Dioxin är ett gift som varierar sitt eget gränsvärde och endast kan passera sitt egentliga gränsvärde med hjälp av mörkertal. Det här ställer ofta till problem i miljödebatten, åtminstone när Eskil Erlandsson är inblandad.