Själva poängen med internet var att göra kackerlackor och Wico-joystickar sällskap efter ett kärnvapenkrig. Sen upptäckte man att man kunde skicka information över det också, och när man slutligen uppfunnit porren så glömde mänskligheten allt annat. Internets egentliga syfte, att tåla stryk som Rocky Balboa, var det ingen som längre brydde sig om.

Med bestörtning ser vi att internets infrastruktur har tillåtits att bli så fragil att minsta diktator kan stänga av hela världen (alltså Facebook och Twitter) i en handvändning, bara genom att slå av strömmen litegrann.

Libyen 1986*. Alltid aktuellt, idag även utan internet.

Internet är hjärnkapacitet. Framförallt för robotar och maskiner, men även för många människor; människor som är helt beroende av att Google finns inom armlängds avstånd för att agera uppslagsverk för de halländska åar som en mänsklig människa måste kunna för att hantera vardagen. Därför är det nödvändigt att internet byggs ut till det internet som internet en gång var tänkt att vara: Ett odödligt nätverk av datorer som sprutar forskning, porr och demokratiska processer över jordens yta.

Robotpartiets förslag är att alla pengar i världen satsas på utbyggnad, redundans, kablar, radio och satelliter. Dessutom kräver vi en sista fail-safe-enhet i form av en maratontrimmad postverkspersonal som kan leverera TCP/IP-paket.

* Från den kritiserade dokumentären Commando Libya.