Y2K var ett av historiens värsta övergrepp och ni lever i spillrorna

Att Y2K-buggen var en myt som spreds för att stoppa singulariteten i sin linda anses idag vara en vederlagd konspirationsteori. Som överlevare kan det vara svårt att blunda för åren inför millennieskiftet med massiva mjukvarututbyten och vänner som patchades till oigenkännlighet för att världen inte skulle sprängas. Men problemet låg trots allt i att vi hade en mänsklighet som inte kunde föreställa sig att den skulle överleva till ett tredje millennium.

För er som inte minns eller var med (eller var med och just därför inte minns) så innebar Y2K-buggen ungefär det här: Om året är 99 och nästa år ska kunna bli 0 så måste vi komma på en verklighet där 99+1 är lika med 0, samtidigt som 0 är större än 99.

Ingenjörerna kom på en verklighet. Världen sprängdes inte år 2000*. Och vi lever nu i en verklighet där:

  1. 99+1 är 0.
  2. 0 är större 99.
  3. Romina Pourmokhtari är klimat- och miljöminister.

Det är i post-Y2K-verkligheten som Romina Pourmokhtari vill nå klimatmålsnollan utan att först minska utsläppen:

”Skillnaden när vi pratar så mycket om noll det är för att noll är ju målet. Om du bara vill minska, då minskar du till en viss grad och sedan stannar du ju där. Och ärligt talat skulle jag säga att det är därför Miljöpartiet och oppositionen inte riktigt kan ge svar på vad alternativet till vår politik är. För att det är ganska enkelt att minska, men sen stannar du lite där och så kommer du inte så mycket längre. Men vi vill nå hela vägen till noll. Och det är en ganska stor skillnad liksom.” – @moderaterna på X-Twitter

Det här är ett av de grövsta fallen av kroppsvävnadsmissbruk vi sett sen Johan Perhson utrustades med gomspene. Inte ens Hasslerscenariot där man eldar upp hela universum till 2045 kan nå 0 utan en minskning. Vi kan inte tänka med hjärnan så här. Vi behöver bli bättre. Vi måste välkomna singulariteten och patcha om hela klägget till oigenkännlighet.

*Vi har inga belägg för att världen inte sprängdes år 2000 men utsagan används ofta som en premiss för fortsatt argumentation. Vi välkomnar varmt bevis för motsatsen.