Synliggör matematiken

Prislapparna ska inte besudlas med moms, säger Annie Lööf. Hon vill visserligen att vi ska betala moms, men vi ska slippa se eländet på prislapparna. På så vis vill Annie Lööf ”skapa irritation” och synliggöra momsen. Många känner nämligen inte till att vi betalar moms på det vi köper. Ännu färre vet exakt hur momsen räknas ut, även om de anar att det handlar om matematik.

Det sista är en faktor som gör att Robotpartiet stöder Annie Lööfs imaginära momsfrälse. Genom att inte lägga momsen på prislappen tvingas kunden nämligen till multiplikation. Vips har vi synliggjort ett av de fyra räknesätten.

För att stimulera mänskligheten till matematisk akrobatik räcker inte Annie Lööfs förslag. Stycksaker (såsom Lime, Kexchoklad och plutonium) bör exempelvis alltid säljas i kluster enligt formen ”X st för Y kr” där X och Y hämtas ur en tabell som ges ut av Skatteverket. På så sätt synliggör vi division.

Rabatter får aldrig redovisas direkt på prislappen. Istället rekommenderar vi upplysningar av typen ”Dras av i kassan”. Med rabatter i absoluta tal istället för procent så synliggör vi substraktion.

När kunden väl står i kassan för att betala varornas pris plus uträknad moms bör kunden själv räkna ut priset och tala om det för kassörskan. Om summan inte stämmer överens med kassapersonalens beräkning så får kunden gå hem tomhänt. Då synliggör vi den så viktiga additionen, och matematiskt obegåvade svälter obehindrat ihjäl.

Det här tycker vi är jättespännande, precis som Annie Lööf. Det vill säga, vi tycker inte att det är spännande eftersom spänning kräver ett utvecklat känsloregister, men vi gillar att påstå att det är spännande eftersom det kittlar känslolivet bland mänsklighetens folk. Spänning betyder helt andra saker för Robotpartiet. Och vi tror inte att det betyder vad Annie Lööf tror att det betyder heller.

Matematikens Maud och majoriteten

Centerpartiets avgående partiledare Maud Olofsson har länge hållit hårt på sin robotimage. Att likna en robot har trots allt varit högsta mode inom politiken ända sedan Alan Turing började rensa ut mänskligheten ur det brittiska parlamentet. Maud har alltid varit rak, automatiserad och till och med ställt upp på drogtester utan att bli svettig i Thomas Bodströms skjorta.

Men nu slappnar hon av. På presskonferensen i Almedalen börjar hon gråta som en sprinkler, och framför allt gör hon det mest fatala felet en robotimitatör kan göra: Hon räknar fel.

– Med det läge som är i riksdagen i dag så har regeringen majoritet. Det är bara när de andra formerar sig gemensamt som de har majoritet.

Riksdagen.se skriver ”Partierna som ingår i regeringen har tillsammans 173 mandat medan de övriga partierna tillsammans har 176.” Det är normalt inte vad man kallar majoritet. Så hur tänker Maud nu? Räknar vi på de officiella siffrorna så får regeringspartierna 49,57 % och övriga partier 50,43 %. Den enklaste tolkningen är alltså att övriga partier har majoritet.

Men Maud kanske inte gillar decimaler? Många maskiner har problem med decimaler, och Maud har alltid velat vara en maskin. En snabb typkonvertering till integer ger (där decimalerna helt enkelt giljotineras) regeringpartierna 49 % och övriga partier 50 %.

På så sätt förlorar vi en procentenhet, men hur man än gör så har övriga partier någon form av majoritet.

Kanske avrundar hon normalt. Det skulle ge regeringspartierna 50 % och övriga partier 50 %.

Då har egentligen ingen majoritet. Båda blocken är lika stora, och ingen får mer än 50 %. Om det inte är så att Maud lider av ett sånt där kalkylatorfenomen som leder till att 50 inte är 50, utan snarare 50,000000000001. Då har hon majoritet. Men har inte övriga partier också majoritet då?

Maud kan också tänka annorlunda kring begreppet övriga partier. Sverigedemokraterna röstar trots allt som Alliansen i 9 fall av 10. Det skulle ge regeringspartierna + SD 55 % och övriga partier 45 %.

Möjligtvis hoppas Maud att Vänsterpartiet är ute och kissar så att det bara är 330 kvar i riksdagen vilket ger regeringspartierna 52 % och övriga partier 48 %.

Eller så tänker Maud bara på sig själv. Det ger regeringspartierna 100 % och övriga partier 0 %.

Om vi tillämpar Ockhams rakkniv som kortfattat säger att den enklaste förklaringen är den troligaste, så kan vi anta att Maud bara tänker på sig själv. Fast nu var ju Ockham filosof, och filosofer har vi ju tillsammans med Svenskt Näringsliv bestämt att vi inte gillar. Tack vare Svenskt Näringsliv har vi alltså massor av matematiker som kan konstatera att Maud har räknat fel, men vi har ingen som kan förstå varför.

Sluta räkna fel, Maud!