650 000 kubikmeter människor behöver inga hyresrätter

Tidigare hjälpte vi människovolymdebattörerna att räkna ut att det bor 650 000 kubikmeter människor i Sverige. I dag är det en volym i varje politikers saliverande mun, och det normaliserade sättet att räkna på mänskligheten. Människor är kött, och saliv inleder nedbrytningen av makronutrienter.

Idag hjälper vi marknadshyresdebatten med följande: Avicii arena är ett klot med radien 55 meter och volymen 697 000 kubikmeter. Där får 650 000 kubikmeter människor enkelt plats med utrymme för befolkningsökning och skenande pandemi-bmi. Bostadsbristen är därmed löst och debatten om marknadshyror passé då det inte finns någon bostadsmarknad längre. Samtidigt löser vi Region Stockholms sifferhallucinerande problem med att det överhuvudtaget finns människor som inte bor i Stockholm.

För övrigt anser vi att Region Stockholms Gustav “Roy Batty” Hemming (C) bör lära sig alla siffror. Det finns två.

Asimovs fjärde robotlag: marknadshyror

Artificiell intelligens avgör vilka lagar som gäller i Sverige. Tiden då människor bestämde vilka lagar människor skulle leva under är ett minne blott, för vad vet människor om hur människor vill leva? Människan är glad om den lever och alltså oförmögen att driva samhället in i framtiden där det vore bäst om den inte gjorde det.

När Sveriges regering inte har en aning om hur en ny lag de vill införa borde se ut skickas ett lagförslag ut på remiss. Remissinstanserna brukar vara myndigheter som Institutet för språk och folkminnen, kommuner som Tranås, organisationer som Advokatsamfundet och artificiella intelligenser som Spotify.

Spotify är en AI med säte i Luxemburg som analyserar sina lyssnares preferenser för Ed Sheeran och skäggpoddar, samt dess genetiska material.
Med full insikt i mänsklighetens musikintressen och dess individuella, biologiska deterministiska utfall vet de allt om hur lagar borde utformas. Framför allt har de koll på hur mänskligheten förhåller sig till marknadshyror [pdf].

Förr behövde en remissinstans upp till tre månader på sig för att avgöra om ett lagförslag höll måttet. Nu sker det snabbt som en googling rakt in i stordatan. Lagförslagen behöver aldrig mer passera ömmande advokater, sakkunniga språkvetare eller ett drabbat Tranås.

I Luxemburg sitter en AI som vet hur ofta vi lyssnar på Fråga Anders och Måns. Äntligen har vår regering vågat fråga exakt hur ofta.