Inget chip i nacken? Snart är du ensam

Älta datalagring.
– I förlängningen borde vi ha ett chip i nacken, sa Vänsterpartiets Jens Holm under riksdagens skendebatt inför datalagringsomröstningen.
– Jajamensan, sa riksdagen och röstade igenom förslaget. Robotpartiet hurrar och gläds åt den legitimitet våra chipförsedda gräsrotsenheter snart åtnjuter.

Datalagringsdirektivet är klart, debatten har lagt sig och pöbeln har insett fördelarna med lagen. En fördelsinsikt som nått människan på samma sätt som när samkörning av register slutade vara något DDR:skt; när man insåg att Ebbe Carlsson hade rätt och buggning blev en mysig valfråga; eller när övervakningsfruktan byttes till längtan och människor började betala 1980 kronor (+ 4 kronor i integritetsavgift) för att få en egen kamera i sovrummet*.

I det här läget bör man suga åt sig av framgångarna och sluta älta. Men vi gillar att älta. Det är en politisk dygd att älta. Fördelarna med datalagringsdirektivet är oändliga och det är inte med medial tystnad man övertygar tvivlarna.

Men vad vill då V med sitt chiputspel? Större delen av oss har redan ett chip, om inte i nacken, så på många andra ställen i våra kroppar. Att förbjuda chip i nacken vore en katastrof. Alternativet är då att inte förbjuda chip i nacken utan istället uppmuntra marknaden att se till att ännu fler av oss frivilligt installerar ett chip i nacken. När tillräckligt många har ett socialt nödvändigt chip i nacken så är det en enkel sak för oss politiker att börja övervaka det.

Våra entreprenörer måste utnyttja Vänsterpartiets politiska invit att chippa hela befolkningen. Bara fantasin sätter stopp för hur starkt livspusslets frånvaro skulle lysa med ett chip i nacken.

* Om larmet går aktiveras kameran, som direkt sänder en serie bilder till vår larmcentral. – Securitas