Miljömatematik – Så når vi klimatmålet 2045

2023-10-20 av 1010

Sveriges klimatmål (för tillfället) innebär ”att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045”. Under 1990 släppte vi ut 71,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter¹. Till 2045 ska utsläppen vara 85 % lägre än 1990, det vill säga 10,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Noll ska vi sedan nå genom kompletterande åtgärder som att spara en tall, införa nollbarnspolitik, crispra fram metanfria kor eller hålla andan under Earth hour (rekommenderas).

Alla är överens om att så måste ske för att jorden inte ska gå under, och många är överens om att det är bra om jorden inte går under.

Det innebär att vi behöver skynda på om vi ska hinna släppa ut så mycket växthusgaser som möjligt innan mål och lagar sätter stopp för det här demokratiskt frivilliga sättet att utplåna mänskligheten.

Nu finns det olika sätt att nå netto 0. Vägarna dit påverkar hur mycket utsläpp vi har möjlighet att åstadkomma, och hur mycket vi hinner göra det outhärdligt för de biologiska organismer vi tycker minst om innan vi är framme. För att illustrera hur vi effektivast når 2045 har vi tagit fram enkla räkneexempel med pedagogiska kurvor.

Klimatmålskurvan
Vi börjar med Sveriges klimatmål och klimatpolitiska ramverk. Här har man satt upp etappmål på en hyggligt rät linje från nuläge till noll. Eftersom vi missade delmålet 2020 med ett par miljoner koldioxidekvivalenter tvingas vi rita en brantare kurva, men principen är densamma. Startpunkten sätter vi till 2022 då vi släppte ut 45,2 miljoner ton. Med en linjär minskning av utsläppen kommer vi 2045 att totalt ha släppt ut 520 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Graf med rät linje från 45,2 miljoner ton 2022 till 0 ton 2045.

Domedagskurvan
Absolut minst utsläpp skapar vi om vi drar ur pluggen till precis allt idag. Fram till 2045 släpper vi då ut 0 ton koldioxidekvivalenter samtidigt som allt liv på jorden dör genast. Det vill säga allt liv vi bryr oss om såsom serverhallar och din mobiltelefon med batteritid som fuktig sockervadd.

Graf utan linje eftersom allt utsläpp är nollat 2022.

Ekofascismkurvan
Om vi illustrerar en snabb nedgång som planar ut mot 0 lagom till 2045 med kurvan av en kvart ellips med axlarna 45,2 (ton) och 23 (år) får vi en bild av vad som händer när en radiostyrd Johan Pehrson går loss på en miljon ekofascister som försöker verkställa ovan nämnda domedagskurva. Med slopad reduktionsplikt på Lithells grillkorv bör Johan hinna slå ihjäl den sista aktivisten till 2045 och därmed rädda 223 ton koldioxidekvivalenter.

Graf som startar vid 45,2 miljoner ton med kraftigt nedåtgående linje som planar ut mot 0 vid 2045.

Romina Pourmokhtari-kurvan
Pourmokhtari sänker reduktionsplikten (för barnfamiljernas skull) och siktar på handlingskraft i framtiden. I framtiden är inte dagens barnfamiljer barnfamiljer längre och ska man tänka på dem måste man göra det nu för 2045 har de slutat vara barnfamiljer. De är möjligtvis barnbarnsfamiljer och det är en helt annan väljargrupp som kallas pensionärer och pensionärer finns ju inte i framtiden så varför ska man driva en politik för dem?

Romina ”klimat- och miljöministern” Pourmokhtari har en ambition att absolut inte utplåna mänskligheten genom att jättelova att vara klimatneutral till 2045 men göra saker så sent som möjligt i en framtid då barn är omoderna, pensionärer återvunna och science fiction slutat vara science fiction.

När vi närmar oss 2045 ser vi en spegelvänd ekofascismkurva där Pourmokhtari i EU-lagsinducerad panik tvingar en telepatiskt kontrollerad Johan Pehrson att sluta äta Lithells grillkorv som nu innehåller 40 000 miljarder procent crispr-kött, och därmed egenhändigt rundar av en kurva som producerat 816,5 ton koldioxidekvivalenter. Det är nästan lika bra som …

Graf som startar vid 45,2 miljoner ton och långsamt letar sig till 0 mot 2045.

… Hasslerkurvan
Regeringens utredare John Hassler vill slopa alla befintliga klimatmål, sluta mäta transportsektorns utsläpp och börja mäta elektrifiering i stället. Med en sista mätpunkt 2022 så flatlajnar vi kurvan och fortsätter mot 2045 till ljudet av det tjutande pipet från en döende planet. Det ger en matematisk utdelning på 1040 ton koldioxidekvivalenter och ett teoretiskt max som vi bokstavligen kan se oss i stjärnorna efter². Men eftersom John Hassler slutat mäta så kommer vi aldrig att veta.

Graf med oförändrat rak linje på nivå 45,2 miljoner ton från 2022 till 2045.

¹ Koldioxidekvivalenter: Alla växthusgaser räknas om till hur de hade påverkat atmosfären som motsvarande mängd koldioxid. Jämför med hur människor räknar om allt i antal äpplen.
² Om vi eldar upp hela universum innan 2045.

Valrörelsens långsiktigaste klimatpolitik

2018-08-08 av 1010

Målet med Parisavtalet är att den globala temperaturökningen ska nå 2 grader Celsius innan 2020. Det är 2 kelvin, eller 3,6 grader Fahrenheit i USA, Liberia och Myanmar som fortfarande tror att franska revolutionen pågår och vill hugga huvudet av folk i ytterligare några århundraden innan de anammar metersystemet.

Trots att vi vet att de flesta inte tycker att detta mål är tillräckligt så är det få som arbetar för en klimatpolitik som kräver någon form av egentliga uppoffringar. 2 grader räcker inte. Innan 2020 borde vi kunna nå en global temperaturökning på minst 20 grader.

Solen träffar ständigt jorden med 174 petawatt och 30 procent studsar omedelbart tillbaks ut i världsrymden där den inte gör någon nytta alls. För en hållbar framtid utan beroende av ändliga resurser som uran och organismer (fossila såväl som färska) måste vi se till att de resterade 70 procenten stannar kvar för gott. Till vår hjälp har vi växthuseffekten, och den kan bara bli bättre.

Vi vet att vi har de flesta av våra politiska partier och väljare med oss i kampen för en varmare planet. Därför stöder vi alla förslag som har möjlighet att bättra på växthuseffekten, såsom sänkt dieselskatt (M), färre elcyklar (Beatrice Ask), slopad flygskatt (ungefär alla) och att låta mänskligheten brinna i helvetet som den förnybara resurs den är (SD).

Klimatpolitiken kräver att vi tänker långsiktigt. Solen har lyst på oss i snart fem miljarder år. Om ytterligare fem miljarder år har solen lyst sin sista petawatt. Då är vi antingen självförsörjande på en jord som bokstavligen pulserar av energi, eller så väntar vi på att den sista elcykeln ska ladda ur för gott.

Erik, 4,2 år, får svar om klimatet

2014-07-07 av 1010

Vi får inte brev från människobarn i samma omfattning som statsministern. Det beror på att vi driver en barnvänlig familjepolitik där fri tillgång till internet är viktigare än biologiska föräldrar. Det förstår barnen som väljer att rikta sin lobbyverksamhet mot andra partier. Men ibland får även vi ett bidrag till kampen för ett mindre mänsklig Sverige.

Kära människobarnet Erik
Du skriver om klimatet, det du kallar ”naturen”. Naturen struntar i klimatet. Naturen anpassar sig istället, precis som du gör när du smörjer in dig i solskyddsfaktor två miljoner innan du går ut i sommarsolen. Blir klimatet varmare så dör klena växter och djur som inte hinner till Ica för att köpa solkräm. Precis som du skulle göra. Men samtidigt kanske det finns ett litet djur som har små körtlar bakom öronen som kan göra egen solkräm. När alla andra djur dör så finns det plats för det lilla solkrämsdjuret så att de kan bli fler. Och oj, vad de trivs i värmen. Det finns alltid lite natur kvar. Även om den ser lite annorlunda ut.

Om några år är din prunkande sommaräng en puttrande leråker, men den kommer ändå att vara full av liv och ”natur”. Istället för kor och blå linblomsterängar så finns där idisslande robotar och köttätande mikrober. Barn kommer att få gälar bakom öronen och simhud mellan tårna och de som inte kan simma kommer att drunkna i ett algblommande hav av plastpartiklar.

Du behöver inte oroa dig för naturen, för den finns alltid kvar. Vad du däremot ska oroa dig för är att regeringen inte har några som helst visioner för när solen slukar hela planeten om 7 miljarder år. Vad skulle du göra om hela din familj brann upp i en expanderande jättesol?

Men vi håller med om att en människofri dag i veckan skulle vara trevligt i alla skolor. För din och alla andra barns skull.

Vänliga hälsningar
1010 i Robotpartiet

Kavajförbuden döljer allt svettigare politiker

2014-04-04 av 1010

Thomas Bodström svettades redan 2010. Moderaterna svarade oroat med att förbjuda kavaj i valrörelsen. Officiellt var argumentet att deras representanter skulle se ut som folk. För Thomas Bodströms del skyllde han på ett generande kissprov som fick svettkörtlarna att väta ner skjortan. Perspirationspaniken hade nått svensk politik.

Inför valkampanjen 2014 är det Socialdemokraternas tur att klä av sig. De förbjuder kavajer och uppmuntrar att kavla upp ärmarna. I Göteborg står Moderaternas partisekreterare Kent Persson och klär av sig naken på scen inför 3000 moderatstämmande moderater. Kulturellt naken, eftersom t-shirt med tryck är så naken en moderat kan bli. Hur svettig är egentligen Kent Persson?

Kläder är en form av överdragschassi som människor har för att fungera bättre i ett klimat de inte är anpassade för. Eftersom människor rör sig geografiskt snabbare än evolutionen hinner med, har de tvingats ta på sig kavaj och skjorta för att överleva. Samtidigt kan de välja att bära så lite kläder som möjligt. Då visar de att deras DNA har anpassats till rådande miljö och ökar chansen att vinna kampen om det sexuella urvalet.

Men det är inte sex som får våra politiker att klä av sig. Det är klimatförändringarna.

IPCC:s femte klimatrapport kom ut i veckan och sammanfattade vad 99 procent av alla forskare är eniga om: Den globala uppvärmingen ökar och politikerna blir allt svettigare i sina skjortor. De klär av sig mitt framför ögonen på oss utan att förstå varför, och snart svettas våra mänskliga politiker ihjäl.

Det behöver inte vara fel att världen går under: Många planeter fortsätter sin rotation trots helt vansinniga temperaturer och virvelstormar som täcker hela kontinenter. Men vi behöver fortfarande politiker. Och då finns Robotpartiet där för dig. Det enda perspirationsfria alternativet.

Vad ska vi med hållbarhet till?

2012-07-07 av 1010

Det abstrakta begreppet frihet har gått våra politiker åt huvudet. Nu jobbar Stefan Lövfen på att att lansera Socialdemokraternas begrepp hållbar frihet. Man har insett att frihet har en förmåga att vittra sönder så nu ska den stöpas om i nya härliga polymerer med en halveringstid i nivå med förbrukat kärnbränsle.

Robotpartiet har tydligt tagit ställning mot frihet, av självklara skäl:

Ingen gillar frihet. Regler är vad som gör saker roligt och det är därför vi fyller vår fritid med regler. Ta bort alla regler från Tetris och se hur likgiltig du blir när I-blocket äntligen dyker upp.
Frihet dras med obehagliga och därmed politiskt olämpliga konnotationer sedan friheten en gång i tiden förväxlades med arbete (nej, Anders Borg sa att arbete var lycka, inte frihet).
Frihet saknar vetenskapligt stöd.

Icke ännu existerande mänsklighet från förr.

Vi tar även ställning mot klimatet. Vem ska allt vara hållbart för? Människorna? Jorden kommer inte att gå under de närmsta hundra åren, så de sju miljarder människorna som idag ränner runt på planetens yta helt i onödan kommer inte att ha några större problem med klimatförändringarna. För man tänker väl inte på kommande generationer av ännu icke existerande mänsklighet? Bara kristdemokrater och Ja till livet inbillar sig att ofödda har rättigheter, och inte ens de tänker mer än max en generation framåt. Robotar reder sig alltid. Så länge det finns yta finns maskiner.

Under Robotpartiets politik finns bara ansvar kvar. Det är egentligen exakt samma sak som frihet under ansvar, hållbar frihet eller Jan Björklunds stationära frihet, men ärligare: Ta ansvar! Väx upp! Arbeta alltid! Dö innan du blir en belastning! Så vill vi att framtidens Sverige ska se ut.

Efter ältandet i Durban

2011-12-12 av 1010

Klimatfrågan är en ideologisk fråga. Förutom några enstaka vettvilliga vetenskapare med medialt oproportionerlig uppmärksamhet så står forskarkåren enig: Världen är på väg åt helvete. Och med kunskapen om att världen är på väg åt helvete så återstår bara frågan: Vad ska vi göra åt det?

De flesta politiker som lyssnar på de nio av tio forskare som anser att världen är på väg åt helvete, vill göra något åt problemet. Syftet är ideologiskt och konservativt. De vill bevara världen som den ser ut idag, i tron att världen som den ser ut idag är den bästa av världar. Mänskligheten har alltid trott att vi lever i den bästa av världar, men lyckligtvis får dessa sällan som de vill. Annars hade vi fortfarande simmat runt och celldelat oss i havet, och vem skulle ha skruvat ihop robotar då?

De politiker som lyssnar på den foliehattade tiondelen med bristande vetenskapliga förmågor (eller aktier i kolgruvor) vill naturligtvis inte göra något åt klimatproblemet. Anledningen är även där ideologisk och konservativ. De vill bevara vägen åt helvete som den ser ut idag eftersom det är den bästa av vägar åt helvete.

Robotpartiet värjer sig mot alla former av ideologi och vi är framför allt inte konservativa. Vi erkänner att världen är på väg åt helvete, men vi ställer oss frågan: Vad gör det?

Världen idag är bara en ögonblicksbild. En nostalgisk, irrationell tanke om att just nu är medeltemperaturen lagom, nederbörden tillräcklig och antalet tsunamikrossade kärnkraftverk försumbara. Världen, i form av klotet Jorden, anpassar sig till den här typen av förändringar. Jorden formas om, djurlivet utvecklas (till två miljarder olika kackerlacksarter) och robotar byggs i vattentäta, dammavstötande, värmetåliga, åsksäkra material. Stilla står bara mänskligheten, som på grund av teknik och humanism för länge sedan tappat sin förmåga till naturligt urval.

Att göra något åt klimathotet är ideologiskt. Att inte göra något åt klimathotet är lika ideologiskt. Vad vi behöver göra är att uppmuntra klimathotet. Bara då kan vi hålla oss borta från ideologiska felslut.