Vänj er vid att Carl Bildt lyssnar på er

Det är alltid roligt att se Fredrick Federley wallraffa som integritetsförespråkare. Som centerpartist är han trovärdig som motståndare till statlig övervakning, trots att han motbevisat det i två riksdagsomröstningar. Som centerpartist är han däremot inte alls trovärdig som motståndare till privat övervakning. Något som borde vara två sidor av samma 3.5″-disk.

Information som människor frivilligt lämnar ifrån sig i utbyte mot varor och tjänster är ju en naturlig del av en marknadsekonomi. Människans liberala rätt till sin egen kropp kan ju inte ta slut vid hjärnbarken. Innehållet är också en handelsvara. Statlig övervakning, däremot:

– En viktig mänsklig egenskap är förmågan att vänja sig och anpassa sig, skriver debattörerna i Federleys artikel. Men folk har ingen aning om i vilken omfattning staten övervakar dem. Hur ska de då kunna anpassa sig? Carl Bildt använder till och med okunskapen som ett argument för att yttrandefriheten inte är hotad. Folk törs säga vad som helst när de inte vet att Bildt lyssnar, och det tycker Bildt är praktiskt*. Men vi går miste om tillvänjningen och anpassningen.

Vi har vant oss vid den privata övervakningen eftersom den sker öppet och ger oss fördelar. Men statlig övervakning, i den mån vi känner till den, ses fortfarande som ett hot. Hemlighetsfufferiet har gjort tillvänjning omöjlig.

Öppna den statliga övervakningen på samma sätt som den privata: Berätta om informationen vi hämtar. Låt kvällstidningarna få de snaskigaste uppgifterna. Ge dem direkttillgång till Persbrandts buggade knarktelefon och låt journalisterna slippa svårkontrollerade andrahandsuppgifter. Bättra på grannskvallret genom att länka till ljud-, bild- och mejlströmmar direkt från Eniros och Hittas adressidor. Vi får ta del av fördelarna och vänjer oss samtidigt vid ett övervakat, bättre och roligare samhälle.

Att gilla läget hör till människans natur. Annars hade inte det historiska förhållandet mellan mängden skitliv och antalet revolutioner sett ut dom det gör. Mjuka in övervakningen, men gör det tydligt. Då ska vi se att alla snart är så anpassade att ingen bryr sig.

* Det här är en förklaring till Carl Bildts image: Ingen kan få för sig att Carl Bildt någonsin lyssnat på någon.

Utrota humanisterna, bygg fler ingenjörer

Vem är det som bygger robotar? Är det låglönekinesen som lustfyllt badar med kretskorten i simhallsstora etsvätskebassänger? Är det outsourceindiern som programmerar tills fingrarna blöder på tröga IBM-tangentbordsknappar med en liten switch som säger klick? Nej, och nej. Är det kanske en filosof, en idéhistoriker, en teaterchef? Nej, nej, nej.

Det är ingenjören som bygger robotar. Ingenjören som pekat med hela handen sedan barnsben.

Svenskt Näringsliv förstår detta. Robotpartiet förstår detta. Ingenjörerna har vetat det hela tiden. Därför föreslår Svenskt Näringsliv att allt annat utom ingenjörsutbildningar ska bort. Humaniora utgörs av förlegade kunskaper anpassade för ett samhälle som styrs av människor och som drivs av mänskliga värderingar. I framtiden finns bara robotar och maskiner.

Särskilt nämns språkvetare och lingvister. Förr behövdes språkvetarna som en brygga mellan människa och maskin, men dessa yrkesroller kommer snart att vara utrangerade. Dels har Google visat att språk snarare handlar om sök och statistik än simpel grammatik. Dels har den tekniska utvecklingen visat att den mänskliga halvan av tvåsamheten är passé.

Enligt rapporten så är bästa lösningen för att få bort utbildningar som inte verkar för fler robotar att sänka studiebidraget för humanister. På så sätt behåller man ett fritt val, men man ser till att det fria valet bara är skenfritt; precis som de flesta andra val som mänskligheten tror att den gör i sin deterministiska vardag.

Men skenfria val är typiskt mjukt nyliberalt trams: Robotpartiet föreslår istället kollektiv teleportering till Mars av den delen av befolkningen som envisas med att använda vänstra hjärnhalvan. Framöver bör det ske redan från den dag då en skolelev första gången får högre betyg i svenska än i matematik.

Förunderligt är dock att Svenskt Näringslivs rapport har skrivits av ekonomen Malin Sahlén. Vilken plats inbillar hon sig att framtidens samhälle har för ekonomer?

Nu gäller för humanisterna, konstvetarna, filosoferna och framför allt ekonomerna på Svenskt Näringsliv (dvs alla) att: Vakna upp, ta ansvar, gilla läget, och bit framför allt i närmsta robots blanka metallarsle!