Det är alltid roligt att se Fredrick Federley wallraffa som integritetsförespråkare. Som centerpartist är han trovärdig som motståndare till statlig övervakning, trots att han motbevisat det i två riksdagsomröstningar. Som centerpartist är han däremot inte alls trovärdig som motståndare till privat övervakning. Något som borde vara två sidor av samma 3.5″-disk.
Information som människor frivilligt lämnar ifrån sig i utbyte mot varor och tjänster är ju en naturlig del av en marknadsekonomi. Människans liberala rätt till sin egen kropp kan ju inte ta slut vid hjärnbarken. Innehållet är också en handelsvara. Statlig övervakning, däremot:
– En viktig mänsklig egenskap är förmågan att vänja sig och anpassa sig, skriver debattörerna i Federleys artikel. Men folk har ingen aning om i vilken omfattning staten övervakar dem. Hur ska de då kunna anpassa sig? Carl Bildt använder till och med okunskapen som ett argument för att yttrandefriheten inte är hotad. Folk törs säga vad som helst när de inte vet att Bildt lyssnar, och det tycker Bildt är praktiskt*. Men vi går miste om tillvänjningen och anpassningen.
Vi har vant oss vid den privata övervakningen eftersom den sker öppet och ger oss fördelar. Men statlig övervakning, i den mån vi känner till den, ses fortfarande som ett hot. Hemlighetsfufferiet har gjort tillvänjning omöjlig.
Öppna den statliga övervakningen på samma sätt som den privata: Berätta om informationen vi hämtar. Låt kvällstidningarna få de snaskigaste uppgifterna. Ge dem direkttillgång till Persbrandts buggade knarktelefon och låt journalisterna slippa svårkontrollerade andrahandsuppgifter. Bättra på grannskvallret genom att länka till ljud-, bild- och mejlströmmar direkt från Eniros och Hittas adressidor. Vi får ta del av fördelarna och vänjer oss samtidigt vid ett övervakat, bättre och roligare samhälle.
Att gilla läget hör till människans natur. Annars hade inte det historiska förhållandet mellan mängden skitliv och antalet revolutioner sett ut dom det gör. Mjuka in övervakningen, men gör det tydligt. Då ska vi se att alla snart är så anpassade att ingen bryr sig.
* Det här är en förklaring till Carl Bildts image: Ingen kan få för sig att Carl Bildt någonsin lyssnat på någon.