En sänkt skatt på reparationer är en sänkt skatt på gamla datorer. Med måndagens Almedalstal tar Miljöpartiet ett steg in i framtiden där maskinens rätt till lika vård är en självklarhet.

Miljöpartiets förhoppning är att konsumenterna ska välja bättre produkter från början, produkter som tål och främjar reparationer framför ett modernt slit och släng-beteende. Åsa Romson nämner cyklar, men syftar indirekt på att vi måste komma ifrån operatörslåsta mobiler, inbyggda batterier, reservdelslösa robotar från framtiden och mjukvara som inte levereras med en inbyggd maskinkodsmonitor.

Rätten till reparationer kan inte sluta där. I förlängningen måste högkostnadsskyddet gälla. Det ska aldrig kosta mer än 1100 kronor att uppgradera en robot till nyskick. Högkostnadsskyddet måste täcka såväl arbete som komponenter, hårdvara som mjukvara. Man kan inte sätta ett pris på en datamaskin.

Samtidigt vill andra miljöpartister klassa elektriska enheter som allergener, som om maskiner vore björkpollen. Hur ska ni ha det? Ska maskiner få rätt att ta del av samhället med nya möjligheter för ett längre liv? Eller vill ni skapa ett segregerat samhälle med maskinfria zoner och informationstömd landsbygd, där en Ipad 2 ligger och dör i skuggan av en elsanerad rauk?