I Schweiz vill miljörörelsen stoppa invandringen. Av ekologiska skäl. Mänskligheten har alltid varit på kollisionskurs med ekologin och Schweiz har hittat sin fantasilösning. Man har upptäckt att tyskarna kör avgaspysande BMW:ar, italienarna bakar koldioxidpyrande vedugnspizza och holländarna skövlar de schweiziska stadsparkerna genom att sylta ekologiskt odlade tulpaner till poffertjes-kondiment.

Schweizarna föds däremot kravmärkta och klimatkompenserade för en beräknad livslängd på 82 år. Antar vi. Det är svårt att se in i en konservativ miljömupps förvirrade hjärna. Speciellt när hjärnsignalen gömmer sig bakom ett ekande joddel. Joddel försvårar avlyssning, som skvalradio eller spolande vatten i en spionfilm.

I Sverige har jordbruksminister Eskil Erlandsson från Alliansens gröna röst knappt tuggat ur matlandsmunnen innan han hävdar att ingen ska röra den toast Skagen som WWF försöker ta ifrån honom. Två konservativa miljörörelser kolliderar: Den ena vill bevara räkmackan så som den har sett ut sen människan började holka båtar ur trästockar. Den andra vill bevara våra förväxta plankton för att just den skaldjursarten ska fortsätta existera som den alltid har gjort. Det har den förstås inte. När det handlar om naturen finns det väldigt lite som alltid har existerat.

Naturen har bytt ut våra skaldjur många gånger innan den beslutade sig för att räkorna skulle se ut som de gör idag. I morgon ser räkan annorlunda ut igen, men just nu ser den ut som den gör i de mängder som finns och därför ska den konserveras. Helst ska den se ut som när Eskil Erlandsson var barn. Det är därför vår jordbruksminister kan ses krypa längs Kattegatts stränder i jakt på bärnstensinkapslade räkor från 1963. Med intakt DNA och en vänligt inställd biolog kan jordbruksministern äta räkor med 1963 års DNA-uppsättning resten av sitt liv. Målet med konservatism är trots allt att både ha och äta räkan.

– Åh herre gud! Jag har det så bra precis nu!

/ Nöjd människa som gillar läget

Naturen skiter fullständigt i hur vi behandlar den. Förutom dagen då solen brinner upp och slukar planeten vi bor på så är det värsta som kan hända naturen ett globalt kärnvapenkrig med utdragen atomvinter. Meh, säger naturen (som om det fortfarande var 2008) och livet går vidare. Naturen har haft större utmaningar än en ynka atomvinter, och för naturen är en handfull strålningssäkra kackerlackor och några svavelosande mikrober rena tjuvstarten.

Sluta låtsas bry er om miljön när det bara är era egna själviska gener ni tänker på. Någon kan få för sig att ni vill rädda miljön för miljöns skull, och ni hör ju själva så fånigt det låter. Det är inte miljön Schweiz vill rädda när de stoppar invandringen; det enda de bryr sig om är den egna, själviska lilla kakan av mänsklighet. Det är inte miljön vindkraftmotståndarna vill rädda när de oroar sig för betongfundament och aluminumåtgång; det enda de bryr sig om är utsikten från den människofyllda strandstugan. Det är inte miljön Alliansens gröna röst vill rädda när de stoppar munnen full av rödlistaste räkor; det enda de bryr sig om är … okej, Alliansens gröna röst skiter fullständigt i miljön och inte ens de tror att det är bra för räkan om vi äter upp alla räkor. Däremot bryr de sig om människor, och människor vill väldigt gärna äta olika sorters skaldjur hela tiden. Annars vore inte livet precis som det är nu, och det är ju det allt handlar om.

Däremot vore det bra för miljön och vi kunde minska den korroderande luftfuktigheten och sänka den globala temperaturen med några grader. Och där har ni ett föredömligt exempel på motsatsen till konservativt miljöarbete.

***

DOWNLOAD CONTENT Uppdaterat 2014-02-14
Alla gillar download content. Det ger läsarna ett mervärde och skribenterna en möjlighet att hålla intresset uppe, tjäna mer pengar, eller att över huvud taget få klar den text som egentligen inte borde ha publicerats till att börja med. Ofta krävs att man har läst originaltexten först, men eftersom Robotpartiet är ett användarvänligt parti så ger vi er möjligheten att bara läsa DLC:t utan att klara kampanjen först. Alltså texten.

Naturen är inte konservativ. Det enda naturen gör hela dagarna är att anpassa sig till förutsättningarna. Under sämst tänkbara omständigheter (som härdsmälta, jättemeteoritnedslag, sibirisk vulkanvinter eller partikelacceleratorinducerad fusion) tar anpassningen sällan längre tid än två timmar.

För nästan 30 år sedan gick allt åt helvete i Ukraina. Efter en massiv tjernobyldöd i Sovjet och becquerelblåbär i Sverige ägnade man en kort tanke på hur tryggt det egentligen är med kärnkraft. Eftersom det sju år tidigare bara nästan hände i Harrisburg och det skulle dröja flera decennier innan det verkligen gick åt helvete i Fukushima så beslutade man sig för att kärnkraft inte är ett problem. Alla visste hur underhållet sköttes i Sovjet (kommunistiskt och helt utan säkerhetsgaranterande upphandlingar med fria entreprenörer), USA hanterade sin katastrof bra (ingen minns Harrisburg idag), och att det skulle hända i högteknologiska Japan där 100 procent av invånarna är ingenjörer kunde man inte veta då. Kärnkraften fick tuffa på. Det visade sig vara rätt beslut.

De i Tjernobyl med minsta livlust och ekonomiska möjligheter valde att sticka därifrån. Andra valde att bo kvar för att utveckla tumörer och få barn med extra näsor längs ryggraden. Allt enligt Ebba Buschs devis ”Gör andra val, få annat resultat”. I det här fallet fler näsor och självlysande njurar.

Älgar och blåbärsbuskar lever däremot inte i ett kunskapsbaserad miljö där ekonomi och min-max-beräkningar är livets främsta ledpinnar. Till skillnad från Ebba Buschs Disneyland där alla har möjlighet att göra rationella val så valde älgar och blåbärsbuskar att stanna kvar. Åtminstone när inledande invasioner av sovjeter i hazmat-dräkter var över. Älgar är nämligen av åsikten att människor är mer skrämmande än strålskador.

Naturen (som inte heller hade möjligheten att göra rationella val eftersom någon hade kluvit atomer mitt i den på ett sätt som normalt bara händer i helt andra himlakroppar) såg sig själv producera uttrar med tolv ben som alla sprang åt olika håll. De blev lätta byten för hungriga rävar som tack vare fyra ben (så väldigt 1985!) men två nosförsedda huvuden hade lätt att hitta dem. Tolvbensuttrarna åts upp och kvar fanns snart bara normala uttrar med två armar och två ben. Med en retroeffektiv flyktförmåga kunde de återigen utveckla en fäbless för att ligga i solen med paraplydrinkar och rulla små stenar över bröstkorgen, som uttrar gör.

Den tvåhövdade räven åts upp av en hjärntumörskadad karnivor älgkalv, men eftersom älgen i övrigt inte alls var anpassad till ett rovdjursliv svalt den snart ihjäl och bröts ner av myror, mask och mikrober; alla som redan hade återgått till en pre-Tjernobyl-normal population tack vare sina korta livscykler.

Och så vidare.

Befriad från mänskligheten kunde naturen reda ut sig själv på tiden det tar att skaffa ett nytt jobb, knappt två timmar. Idag är Tjernobyl helt återställt, om man bortser från en grundstrålning som bara påverkar djur som envisas med att leva så länge att de hinner utveckla cancer. Vi som varit med i den tekniska utvecklingen några år vet att livslängd är väldigt överskattat.