Livet började på Mars. Och justitieminister Beatrice Ask vill ha längre straff. Att Beatrice Ask vill ha längre straff har varit känt sedan 1904. Att livet började på Mars har varit känt i ett par dagar. Båda idéerna har när allt kommer omkring existerat ungefär precis lika länge. Det ena är en grundlös sanning, det andra en välgrundad hypotes.

För tre miljarder år sedan, när livsformer för första gången hävdade sig på Jordens yta, så fanns här inte speciellt mycket syre. Syre krävs för att oxidera det molybden som man antar behövs för att få kolföreningar att bilda liv istället för pölar av klibbig tjära. Mars hade däremot ett överflöd av molybdenoxiderande syre som fick tjärpölar att spritta till liv. Små, små tjärgolemar blev medvetna om sin egen existens, hoppade upp på stenraketer och flög sturskt i alla riktningar dit ingen hade flugit förr. Några av dem landade på Jorden och startade den välbekanta evolutionsleken att byta DNA med varandra.

Att livet började på Mars är en hypotes, baserad på fakta och teorier för att lösa problemet med att livet på jorden uppstod vid en tid då andra teorier säger att här fanns för lite syre. Nu återstår det för alla andra vetenskapsmän att klura på det här innan vi bestämmer oss för att allt liv verkligen började på Mars. Det är så den vetenskapliga metoden fungerar.

Beatrice Ask vill ha längre straff. Hennes hypotes är att brottligheten minskar om man sänder signaler om vad som är rätt och fel. Signalerna i det här fallet är siffror som skrivs med ett juridiskt exakt men komplicerat språk i ett dokument som människor – väldigt nära släkt med tjärgolemar från Mars – förväntas läsa igenom innan de begår ett mord. Där tar hennes hypotes slut.

Vetenskapsmän som Jerzy Sarnecki och alla andra kriminalprofessorer i hela världen vet att hårdare straff inte leder till minskad brottslighet. Är du så arg, full, testosteronstinn eller på annat sätt så intellektuellt utmanad att du vill slå ihjäl någon så struntar du i om det i slutänden leder till 10 eller 20 års fängelse. Kriminologer tittar på statistik, ser samband och formar teorier. De vet att det enda längre straff leder till är fler fångar i fängelserna. Det är så den vetenskapliga metoden fungerar. Det är inte så Beatrice Asks magkänsla fungerar.

Robotpartiet har inget emot straff. Tvärtom borde man dela ut fler straff oftare och till bredare grupper, men det måste alltid ske på vetenskapliga grunder, och det lämpligaste straffet är nästan alltid teleportation till Mars*. Eftersom vi numera utgår från att allt jordliv började på Mars så betyder det bara att vi försöker ställa allt till rätta. Robotpartiet återvinner.

* Ska vi trots allt fortsätta med fängelsestraff borde vi istället ta reda på hur lite straff man kan ha utan att folk börjar mörda loss på varandra. Det vore vetenskapligt, rationellt, skulle sänka fängelsekostnaderna och minska innanförskapet.