En rad personangrepp inledde Göran Hägglunds Almedalstal. Vi ska inte vara sämre, men vi ska vara tydligare:

Robotpartiet hatar Göran Hägglund.

Göran Hägglund driver en djupt människocentrerad politik baserad på en lös hypotes kring mänsklig omtanke, men framför allt förhoppningen om att alla människor ska bli Bullerbyberoende av varandra. Lite som den gången en halv stad slukades av en slemboll i The blob.

Men robotar bor inte i Mellangården.

Göran Hägglund föredrar mänsklig gemenskap framför stat, vad han kallar solidaritet utan socialism. Hellre än barnomsorg – en mormor som är ledig; hellre än äldrevård – en dotter som jobbar halvtid; hellre än bibliotek – en farfar på en pinnstol; hellre än sociala skyddsnät – en svåger med ett Visa-kort. Lite som innan den förtretliga industrialismen fyllde våra liv med maskiner.

Men robotar har inte familjer.

I en annan del av Almedalen sitter KD:s Tuve Skånberg och förklarar att ögat är uppbyggt som en råttfälla och bara Gud kan gillra den. Göran Hägglund förklarar det med att ”Människor äger sin egen verklighet”. Där kan vi hålla med honom.

Och med det tackar vi för årets Almedalsvecka och trycker på den stora knappen reset.