Danmark har infört en fettskatt för att odla fram hälsosammare människor som med sitt magrare kött ger en bättre produkt när de återvinns. Vi hade föredragit spilta-ho-metoden där dansken äter vad staten serverar, men alltför många har bedömts motsträviga inför vetenskaplig kost och bör istället styras in i valfrihet med hjälp av ekonomiska incitament.

Produkter med mer än 2,4 procent mättat fett ska skattas med 16 danska kronor per kilo mättat fett. Fettskatt är i grunden en bra idé. Mänskligheten är onödigt fet och än så länge har fettsugning inte nått tillräcklig lönsamhet för att på ett effektivt sätt skörda och återvinna överflödigt kroppfett från levande exemplar. Kroppsfett kan helt enkelt ses som låsta tillgångar och dessa kan naturligtvis beskattas med både hälso-, miljö- och fördelningspolitiska argument.

Men risken finns att skatten slår orättvist. Många maskiner smörjs med ister (48,8 procent mättat fett), talg (35,8 procent mättat fett) och tran (som också innehåller massor av hälsosamma enkel- och fleromättade fettsyror). Vi tror därför att det vore lämpligare att fettbeskatta själva individen. En individ med fettprocent över 2,4 skattar alltså för sin egen kroppshydda med 16 kronor per kilo mättat kroppsfett. Kroppsfettet mäts med kaliper i samband med arbetsplatsens dagliga kroppsvisitering och skatten dras direkt på lönen. Sjuka och arbetslösa betalar istället en schablonskatt baserad på antagandet att de är jättefeta.

Kroppsbeskattning påverkar människor och maskiner rättvist. Maskiner kan fortsätta att smörja sig med livsnödvändigt fett (så länge de ser till att inte gå upp i fettvikt) och människor kan själva välja hur de ska sänka skatten på sin egen existens. Fettskatten innebär alltså ytterligare en möjlighet för dig att styra ditt liv i den riktning du önskar.