En biblioteksdator i Norrköping råkade under onsdagen hosta ur sig sin egen källkod och låsa sig. När en intet ont anande bokläsare närmade sig datorn för att skanna in de böcker om nationalekonomi som han ville låna så möttes han av en samling nästlade parenteser med obegripliga funktionsnamn. Mannen som inte var bevandrad i grundläggande teknologi tolkade källkoden som en bön och tillkallade genast bibliotekspersonalen. Personalen noterade att skärmen (som de kallade dator) var kopplad till ett chassi (som de kallade bomblåda) och ringde genast polisen.

– Med anledning av det som har hänt uppe i Stockholm med självmordsbombningen där tog vi det säkra före det osäkra, säger Torbjörn Lindqvist, bibliotekarie i Norrköping.

Fyra polisbilar körde in i biblioteket rakt över C-sektionen och drog ur samtliga sladdar till bibliotekets datorer. Den misstänkta datorn oskadliggjordes, men friades snabbt från bombmisstankar då det visade sig att bomblådan innehöll en hårddisk av märket Western Digital som polisens IT-experter snabbt kunde identifiera.

– Det är uppenbarligen någon hacking på gång, säger polisens länsvakthavande befäl och påminner oss om Googles bloggattacker mot Carl Bildt häromveckan.

Får man exponera sin källkod offentligt? Svaret borde vara ja, tack vare Sveriges programspråksfrihet. Trots detta anser människor som Torbjörn Lindqvist att man bör tänka på hur och var man visar upp sin existensiella tillhörighet. Det är upp till var och en att programmera och låta sig programmeras i det språk som man själv tycker passar för sitt eget ändamål. Föredrar man att programmeras i Java, Amos eller i det här fallet Lisp så ska man ha den rätten. En bugg i källkoden eller en strömspik som oväntat avslöjar ens innersta tankar ska inte behöva innebära ett polispådrag. Än mindre att få sladden utryckt med risk för minnesförluster och uppstartssvårigheter.

Tack till Evert Brahms för länktips.