Företag är också människor

Det är nästan lika viktigt att stoppa Sverigedemokraternas människonazism som Västerpartiets välfärdsnazism, säger Almegas (ett av Svenskt näringslivs scientologimånga utskott) Johan Milton och Ulf Lindberg. Företag är också människor.

”Corporations are people, my friend.” sa republikanske presidentkandidaten Mitt Romney.

Vi kan inte ha politiker som ser företag som andra klassens människor, på samma sätt som vi inte kan ha politiker som är Sverigedemokrater. Ett samhälle som skiljer mellan människor, maskiner och juridiska personer leder till krångliga regelverk, sluttande plan och grupper ställda mot varandra.

Företag som människor är inget nytt. I Mitt Romneys USA fick juridiska personer många mänskliga rättigheter (exv att äga och skriva kontrakt utan sin makes signatur) långt innan många människor (exv gifta kvinnor med män) fick samma rättigheter. I samma land går juridiska personers rätt till religionsfrihet före människors rätt till preventivmedel. Det är inget konstigt med det. Företag är också människor.

Ska människa och maskin någonsin kunna leva sida vid sida är det nödvändigt att även juridiska personer tar steget in i mänskligheten. Därför stöder vi Svenskt näringsliv, Almega, Johan Milton och Ulf Lindberg i sin kamp för att ge företag, maskiner och andra virtuella och verkliga enheter samma möjligheter som andra människor.

Kampen för företag är lika viktig som kampen för människor. Eller lite mer, då vi samtidigt stöder Svenskt näringslivs Freedom rights project i kampen om att begränsa de mänskliga rättigheterna.

Företag är också människor

Människan är ond och ska inte ha någon vård

Ruf har ordet:

Lyssnar man på Vänsterpartiet så kan man lätt få för sig att det finns människor därute som vill ta hand om varandra; som ser ett värde i att hjälpa andra som har det svårt. Var finns dessa människor?

Genom att förbjuda vinster i vården så tror Vänsterpartiet att vården skulle bli bättre. Hur skulle vården kunna bli bättre utan vinster när pengar är enda anledningen till att det överhuvudtaget finns vård?

Människor är trots allt så fruktansvärt motbjudande att ingen vill ta i dem om de inte kompenseras med miljardbelopp. För vad är marknadsekonomi om inte en garanti för att bara skäliga vinster tas ut? Mänskligheten är bevisligen precis så här äcklig.

Det är knappast mer mänsklighet i systemet som krävs, vilket Jonas Sjöstedt efterfrågar i Almedalen. För det är människor som tar ut vinster, människor som väger kissblöjor och människor som stänger av datorn för små barn och tvingar dem att gå ut i solen. Människan är aldrig lösningen på mänskliga problem. Bara mindre mänsklighet, eller åtminstone en mindre motbjudande mänsklighet, skulle kunna sänka vinsterna i vården. Skulle mänskligheten bete sig lite mindre vedervärdigt skulle någon kanske vilja hjälpa dem mot en något mindre miljardersättning.

Människan är ond. Och så länge hon är ond förtjänar hon att dö i kissblöja.

Ruf är Robotarnas ungdomsförbund för unga robotar på väg in i politiken. Liksom alla andra ungdomsförbund så ges Ruf utrymme att säga till synes rena galenskaper som moderpartiet visserligen står bakom, men som det politiska klimatet inte riktigt är redo för. Några år senare har ni dessa ungdomar som ministrar med exakt samma åsikter, men polerade för debatten.
Idag har ungdomsförbundens roll många gånger ersatts av Timbro.

Inget chip i nacken? Snart är du ensam

Älta datalagring.
– I förlängningen borde vi ha ett chip i nacken, sa Vänsterpartiets Jens Holm under riksdagens skendebatt inför datalagringsomröstningen.
– Jajamensan, sa riksdagen och röstade igenom förslaget. Robotpartiet hurrar och gläds åt den legitimitet våra chipförsedda gräsrotsenheter snart åtnjuter.

Datalagringsdirektivet är klart, debatten har lagt sig och pöbeln har insett fördelarna med lagen. En fördelsinsikt som nått människan på samma sätt som när samkörning av register slutade vara något DDR:skt; när man insåg att Ebbe Carlsson hade rätt och buggning blev en mysig valfråga; eller när övervakningsfruktan byttes till längtan och människor började betala 1980 kronor (+ 4 kronor i integritetsavgift) för att få en egen kamera i sovrummet*.

I det här läget bör man suga åt sig av framgångarna och sluta älta. Men vi gillar att älta. Det är en politisk dygd att älta. Fördelarna med datalagringsdirektivet är oändliga och det är inte med medial tystnad man övertygar tvivlarna.

Men vad vill då V med sitt chiputspel? Större delen av oss har redan ett chip, om inte i nacken, så på många andra ställen i våra kroppar. Att förbjuda chip i nacken vore en katastrof. Alternativet är då att inte förbjuda chip i nacken utan istället uppmuntra marknaden att se till att ännu fler av oss frivilligt installerar ett chip i nacken. När tillräckligt många har ett socialt nödvändigt chip i nacken så är det en enkel sak för oss politiker att börja övervaka det.

Våra entreprenörer måste utnyttja Vänsterpartiets politiska invit att chippa hela befolkningen. Bara fantasin sätter stopp för hur starkt livspusslets frånvaro skulle lysa med ett chip i nacken.

* Om larmet går aktiveras kameran, som direkt sänder en serie bilder till vår larmcentral. – Securitas

6 h arbetsdag? Nej. Fritidsavdrag? Ja!

Lars Ohly lyfte i dagens Almedalstal återigen frågan om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Vad ska människorna göra med resten av dygnet? Robotpartiet föreslår istället 24 timmars arbetsdag med bibehållen lön. Världen befinner sig i kris och det enda vi kan göra är att arbeta oss ur den. Varför ska vi arbeta mindre än max?

En 168 timmars arbetsvecka är inget ovanligt för en industrirobot, webbserver, eller mobiltelefon. Samtidigt slår mänskligheten sig stolt för bröstet när de redovisar underpresterande 80-timmarsveckor. Varför ska maskinerna dra hela lasset för att få ut Sverige ur finanskrisen? När ska mänskligheten inse att man bör arbeta tills oljan byts eller höftlederna pulvriseras? Med ett Service Level Agreement på 99,9 % så kan vi dessutom tänka oss runt 10 minuters rekreativ vila per vecka, för att undvika konflikter med landets webbservrar.

Det är dags för mänskligheten att ta sitt ansvar.

Jobbskatteavdraget uppges ständigt som det mest effektiva verktyget för att få människor att arbeta mer. Enligt TCO arbetar hela två procent av tjänstemännen mer tack vare jobbskatteavdraget. Med Robotpartiets fritidsavdrag kommer alla att jobba mer, i många fall upp till 300 procent mer. Det är vad vi kallar effektiv arbetsmarknadspolitik.

Människor kan fortsätta att yra om sex timmars arbetsdag, ohöjda pensionsåldrar och mindre arbete. Vad är det för fel på arbete? Varför ska man sträva efter att mänskligheten ska ha mer fritid när mänskligheten istället kan ha mer arbete? Mindre fritid är att ta sitt ansvar. Mindre fritid är mer frihet.

(Däremot uppskattar vi att Lars Ohly har ett brobrännande förstånd att kritisera samtliga partier, inklusive sitt eget. Det är en politik som även Robotpartiet driver. Med den skillnaden att vi älskar – på ett logiskt vis – oss själva.)