E-röstning är ett naturligt sätt (naturligt som uran) att göra sin röst hörd på ett demokratiskt sätt (demokratiskt som kärnkraftsomröstningar) utan att förbruka papper och kuvertklister på ett miljövidrigt sätt (miljövidrigt som generella, organiska föreningar som plötsligt får liv och efter ett par miljarder år bildar mänsklighet). I dagarna lämnades rapporten E-röstning och andra valfrågor över till Beatrice Ask, som föreslår att e-röstning införs 2018. Inte en dag för tidigt.
Först när folkomröstningar tar klivet ut på internet, bland Aftonbladets radioknappar och diskussionsforumens gilla-ikoner, kan sann demokrati uppnås. Många är de som inte kan (pga handikapp eller brist på fysiskt medium) eller vill ta sig ut i köttvärlden för att besöka röstlokaler på Ica Maxi och McDonald’s där åsiktsfyllda människor och maskiner får lägga sin obetydliga åsiktsmolekyl i det demokratiska universumet. Tack vare internet kan vi istället utöva meningslös demokrati hemma i tevesoffan, något som skulle kunna öka motivationsgraden infinitesimalt!
Så kallade teknikvänner sätter sig emot e-röstning. Den ledande datortidningen för kavajkodare och Sakine Madon kommer att sakna själva valvakehögtiden. Självutnämnda teknikentusiaster inom Miljöpartiet är rädda för programmeringsfel och hotfull datorkompetens. Och det i övrigt teknikvänliga Piratpartiet drar ut modemet och drömmer sig tillbaks till en tid med svettiga Away From Keyboard-lokaler och valarbetare som kräver att du ockulärbevittnar när människoenheter stoppar ner din hopklistrade valsedel i random, påstått tillförlitlig urna i papp.
E-röstning kan hackas, säger Piratpartiet som om det vore ett problem. Är inte hackning bara ett annat sätt att rösta? För knappt hundra år sedan hade förfördelade medborgare möjligheten att lägga fler röster än gemene man, baserat på pengar, status och kön. Varför skulle inte teknisk kompetens ge en duktig hackade större möjligheter att påverka demokratin?
Risken för valfusk är en annan invändning. Valfusk finns över hela världen, inte minst i tekniskt fattiga områden. Urnor byts ut, papper går upp i rök, ryska militärpoliser karvar i det röstsugna köttet och röstkort utformas så att alla kryss går till George W. Bush. Med e-röstning blir vi av med alla gamla röstfuskmetoder och får nya, fräschare, bättre möjligheter att påverka verkligheten.
Ett hot mot valhemligheten, hävdar Piratpartiet. Men alla vet ju redan vad du röstar på. Google vet, Facebook vet, alla du känner som kan räkna likes, sammanställa Twitter-följare eller läsa texten KDU i pannan på dig vet vad du röstar på. Valhemligheten som begrepp är lika förlegad och död som svensk neutralitet. Alla som bemödar sig med demokrati genom att rösta 0,45 gånger per år kommer ändå att ladda hem Social Voter-appen för att få sin röst hörd över Facebook-Twitter-Google+ med automatisk gillning, profilbild, achievement, Team Fortress-hatt och highscorebonuspoäng, att lösa in mot politisk merchandice i respektive bås under Almedalsveckan. Valhemligheten är en pyttig del av den integritet vi sedan länge har förkastat.
Allt med e-röstning är positivt. Men det viktigaste av allt: Hur kommer e-röstning att förskjuta valresultaten? Vi tror att yngre, progressiva och Robotpartister kommer att rösta mer, medan äldre, stockkonservativa och Sverigedemokrater inte kommer att gynnas. Trots detta verkar Moderaterna vara det enda riksdagsparti som är uppriktigt positiva till e-röstning och tar tillfället i akt att kalla andra bakåtsträvande. E-röstning är en fråga som vänder värderingarna upp-och-ner, och Robotpartiet utpräglas allt tydligare som Sveriges enda konsekventa parti.
Teknik är bra till mycket, men inte till allt, avslutar Piratpartiet sin protest. Vi pausar exekveringen och tar oss för pannområdet.