Ta hand om er: Välfärdsalternativ 3

Större delen av det mänskliga materialet är oanvändbart. Människor tenderar att i hög utsträcking vara gamla, unga, sjuka, arbetslösa, sverigedemokrater eller defekta på andra sätt.

För att hantera detta har politikerna delat upp sig i två välfärdsideologier:

  1. Staten tar hand om gamla (äldrevård), unga (skolor), sjuka (sjukhus), arbetslösa (arbetslöshetsförsäkringar) och sverigedemokrater (med Vipeholmstoffee).
  2. Civilsamhället tar hand om gamla (dvs av barnen), unga (av mormor), sjuka (av barnen eller mormor beroende av vem som blir sjuk sist), arbetslösa (av familjen) och sverigedemokrater (genom att kittla dem under hakan på armlängds avstånd).

Vi står för ett tredje alternativ. Staten ska inte behöva ta ansvar för att människor envisas med att födas och dö hela tiden. Civilsamhället ska inte behöva ta ansvar för att mormor lever så länge att hon kan ta hand om barnen man måste skaffa för att hjälpa mormor.

Är du trött på att staten tvingar dig att betala skatt för att barnen ska gå i skola? Är du trött på att civilsamhället tvingar dig att steka isterband och koka nävgröt åt mormor tre gånger om dagen? Tycker du att det bästa för sverigedemokrater är att mata dem med Vipeholmstoffee?

De flesta av oss vill att mormor, barn, arbetslösa och sjuka återvinns så snabbt som möjligt på ett värdigt, miljövänligt och framför allt avdragsgillt sätt. För oss gäller välfärdsalternativ 3, för en någorlunda smärtfri återvinning av oönskade element. För ett Sverige för människor. Punkt.
Välfärdsalternativ 3

Annie Lööf vår nya Fuglesang

Femtio procent av all välfärd ska vara privat eller ideell, bestämde Centerpartiet under helgens centerstämma. Partiet vill tvinga enskilda företagare till hjärt-lung-räddning, majblommebarn ska fylla på gamla gummors dosetter, och katolska nunnor ska bjuda på sina kunskaper i kristen kemoterapi.

Om marknaden och altruismen botar tio patienter så lovar Annie Lööf att bota tio till. Eller är tanken den omvända? Om Annie Lööf plåstrar om dementa med liggsår på höger sida så måste folket plåstra om såren på vänster sida, annars blir det straffskatt och stupstock.

Kan vi politiker bestämma sånt här? Det öppnar ju för alldeles fantastiska möjligheter i politisk styrning. Robotpartiet har alltid propagerat för att vi ska lägga hela budgeten på framstegsfrämjande forskning. Vissa svårigheter har dock dykt upp när vi har försökt realisera vår pragmatism: människor, liksom många robotar, kräver ett fungerande samhälle med vård, skola och annat trams som kostar pengar. Men om vi plötsligt kan bestämma att allt som kostar pengar sköts ideellt så sparar vi många miljarder som kan gå direkt till robot- och rymdforskning. Låt oss göra det!

När hela statsbudgeten har lagts på forskning och samhället fungerar felfritt tack vare ideellt arbete så inleder vi steg 2: Centerparti-stöten. Då bestämmer vi att 99 % av all forskning ska skötas privat eller ideellt. Eftersom vi då redan har lagt 833,1 miljarder (enligt prognosen för 2012) så innebär det efter Centerparti-stöten att hela 83 biljoner kronor (83 Tkr) går direkt till forskning i robotik, rymdhissar och domedagsmaskiner. Och varför nöja sig med 99 %?

Tack vare Centerpartiets smygnyliberalism kan vi sätta grisbönder på Mars och Stureplansbrats på Cydonia inom ett par år. Och vi som började tro att tekniska språngsteg var omöjliga i ett kapprustningslöst och marknadsorienterat samhälle. Tack, Annie Lööf, tack för att du visar oss vägen till Mars!

Vad är det för fel med en mekanisk människosyn?

Bara socialdemokrater ägnar sig åt vetenskap, skriver Correns ledare, och menar att vetenskap leder till en mekanisk människosyn och tvångssteriliseringar.

Jaha?

Efter lång konsultation med argumentationsteoretiker och vältrimmade ironisensorer har vi förstått att Correns ledare menar något negativt. Men hur då? Robotpartiet älskar vetenskap, mekanisk människosyn och tvångssteriliseringar! Och vi, till skillnad från alla andra riksdagspartier, är inte socialdemokrater.

Efter att Studieförbundet Näringsliv och Samhälle konstaterat att privatiseringar av välfärden saknar vetenskapligt stöd så har vetenskapen fått ta ytterligare ett kliv djupare in i det allmänna medvetandets skamvrå. Vetenskapen anses vara partisk och ideologiskt förvirrad.

– I vissa grundläggande frågor kan inte vetenskap ge svaret; de kräver ställningstaganden grundade på politiska värderingar, skriver tidigare chefredaktören för DN, Hans Bergström.

Plötsligt trollar Hans Bergström sönder politiken till verklighetsrelativ woo-woo. Han vill tänka på hela människan, dricka homeopatiska reformpaket, ligga på entreprenörsvälsignade spikmattor, bajsa tarmplack på gården i Nastroverke och tillämpa mänsklighetens allra mest befängda egenskap: sunt förnuft. Politik kan aldrig baseras på Hans Bergströms sunda förnuft.

Vad vetenskapskritikerna glömmer när de ser sina ideologier raseras av illvillig forskning är att SNS:s sammanställning visserligen säger att välfärdsprivatisering saknar stöd, men den säger också att den behöver utvärderas, eftersom vi inte känner till effekterna. Utan vetenskapligt stöd kan vi alltså inte heller sluta med privatiseringarna utan måste gå på i de statiska ullstrumporna tills allt är privatiserat eller vetenskapen säger stopp.

Vi ser samma beteende i klimatfrågan: vi eldar vidare tills allt har brunnit upp eller vetenskapen motbevisar oss. Där har visserligen vetenskapen redan sagt stopp, men med de höga temperaturer vi har idag så behöver mänskligheten varken vetenskap eller ullstrumpor för att trampa vidare. Dessutom har vi ännu inte testat den vetenskapligt outvärderade men ideologiskt ofelbara lösningen att privatisera klimatet.

Fler falska affischer från förr

Falska valaffischer med budskap i andra partiers namn florerar i Göteborg, en populär taktik som även Robotpartiet har begagnat sig av vid flera tillfällen. Vi delar gärna ut osanna budskap och skenande valfläsk, men till skillnad från händelserna i Göteborg så gör vi det alltid i eget namn.

Valåret 1991 attackerade vi politikens mer ointressanta ämnen: välfärden. Vård, skola och omsorg har aldrig varit Robotpartiets stora frågor och till skillnad från andra partier så står vi oftast för den åsikten. Genom illusionen av falska valaffischer fick vi massor av positiv respons från såväl maskiner som människor som stod i kvalet att rösta på Ny demokrati. Samliga av dem valde att rösta på Ny demokrati.

Under 1973 års hålkortskampanj lockade vi stora sympatier från en skara representabla skägg ur den alldeles nygrundade datorföreningen Lysator vid Linköpings universitet. Även Kristdemokrater och delar av Ethernet fann kampanjen tilltalande. Antagligen av helt olika anledningar då skillnader i den ironiska bildningen är uppenbar.

Under senare valrörelser har vi däremot hållit oss till mer konkreta och raka budskap. Politiskt klimat och zeitgeist har äntligen gett utrymme för Robotpartiets egentliga åsikter. Dessutom är ironi, sarkasm och satir begrepp som försvann i takt med 70-talisterna. Idag ska man vara seriös och ha rätt längd på både slips och tweet.