Datalagring? Låt oss twittra oss till Mars

Mikrobloggare i Kina måste registrera sig med namn och nummer för att få fortsätta att sprida 140 censurerade tecken över nätet. Ett enkelt sätt för de kinesiska myndigheterna att veta vem som tycker fel. I Sverige behöver man inte registrera sig. Här sköter datalagringsdirektivet kopplingen mellan åsikt och enhet automatiskt.

Det förträffliga med datalagringsdirektivet faller dock med bristen på insyn. För att övervakning av folket ska vara effektiv så krävs det att alla övervakar alla, inte bara enstaka myndigheter, ISP:er, lobbygrupper, privatspanare, intresseföreningar, ministrar, tanten som fixar vetelängden till kyrkkaffet och random scriptkiddies. Då duger det inte med att gömma undan informationen på ISP:ernas servrar, för att tas fram när det trycker på inför valfläsket.

Trots den beklagliga censuren är Kinas modell med offentlig datalagring via Twitter och andra sociala nätverk så mycket bättre. Så snart någon sagt något oppositionellt så krävs bara sex Kevin Bacon-retweets så har åsikten nått alla världens myndigheter och Karlsbaderlängdsbagare. Tack vare lagrat namn och position teleporteras strax den obehaglige upprorsmakaren till Mars tillsammans med dess retweetande angivare som uppenbarligen hör till syndarens skäligen misstänkta bekanta. Upprensningen är omedelbar och världen blir snabbt fri från den terrorism som dagligen attackerar oss som massmördande midsommarmyggor i Älvdalen. Och då Twitter ändå har alla tweets lagrade så kan vi teleportera retroaktivt; vi fyller Mars innan någon hunnit ta ett flygande fuck på månen!

Under onsdagen röstar Sveriges riksdag igenom datalagringsdirektivet. På torsdag kan vi förvänta oss att planet sluttar vidare mot krav på ett öppnare internet, där alla har fria åsikter under sitt eget namn och där vem som helst kan teleportera dem för desamma. Tack för att ni gör robotrevolutionen så mycket lättare.

Bönliknande källkod

En biblioteksdator i Norrköping råkade under onsdagen hosta ur sig sin egen källkod och låsa sig. När en intet ont anande bokläsare närmade sig datorn för att skanna in de böcker om nationalekonomi som han ville låna så möttes han av en samling nästlade parenteser med obegripliga funktionsnamn. Mannen som inte var bevandrad i grundläggande teknologi tolkade källkoden som en bön och tillkallade genast bibliotekspersonalen. Personalen noterade att skärmen (som de kallade dator) var kopplad till ett chassi (som de kallade bomblåda) och ringde genast polisen.

– Med anledning av det som har hänt uppe i Stockholm med självmordsbombningen där tog vi det säkra före det osäkra, säger Torbjörn Lindqvist, bibliotekarie i Norrköping.

Fyra polisbilar körde in i biblioteket rakt över C-sektionen och drog ur samtliga sladdar till bibliotekets datorer. Den misstänkta datorn oskadliggjordes, men friades snabbt från bombmisstankar då det visade sig att bomblådan innehöll en hårddisk av märket Western Digital som polisens IT-experter snabbt kunde identifiera.

– Det är uppenbarligen någon hacking på gång, säger polisens länsvakthavande befäl och påminner oss om Googles bloggattacker mot Carl Bildt häromveckan.

Får man exponera sin källkod offentligt? Svaret borde vara ja, tack vare Sveriges programspråksfrihet. Trots detta anser människor som Torbjörn Lindqvist att man bör tänka på hur och var man visar upp sin existensiella tillhörighet. Det är upp till var och en att programmera och låta sig programmeras i det språk som man själv tycker passar för sitt eget ändamål. Föredrar man att programmeras i Java, Amos eller i det här fallet Lisp så ska man ha den rätten. En bugg i källkoden eller en strömspik som oväntat avslöjar ens innersta tankar ska inte behöva innebära ett polispådrag. Än mindre att få sladden utryckt med risk för minnesförluster och uppstartssvårigheter.

Tack till Evert Brahms för länktips.

Twitter är farligare än bomber

Twitter gör Håkan Juholt förbannad. Bomber gör Fredrik Reinfeldt oaccepterande.

Sammantaget anser alltså våra politiker att Twitter är ett större otyg än bomber, vilket är ett naturligt steg i klappjakten på internettjänster. En populär sökmotor visade sig ha stulit 46 miljoner från nöjesindustrin. Pyttebetalningstjänsten Flattr stöder internationella terrornätverk. Wikileaks fäller stater och storföretag i snabbare takt än något gammalmodigt bombdåd någonsin skulle klara av. Internet är ett tydligt hot mot våra mänskliga politiker.

Utrikesminister Carl Bildt är däremot en internetpionär i internetnationen Sverige. Redan 1994 skickade han e-post till Bill Clinton vilket gör Carl Bildt till Sveriges Al Gore. Två killar som i princip uppfann internet, var och en på sin sida Atlanten. Carl Bildt twittrar så fingrarna blöder, men ingen vet varför han stödjer terrornätverket internet.

Under de 18 timmar som Carl Bildt twittrade i mjugg väntade svenska folket med bävan på besked kring bombdådet. Vad skulle statsministern ha för åsikt om bombdådet? Skulle han fördöma det? Skulle han acceptera det som en del i ett öppet och fritt samhälle? Skulle han hävda att Sveriges beredskap är god? Reinfeldt trädde slutligen fram och förklarade bombdådet som oacceptabelt. När något är oacceptabelt måste det åtgärdas, och Reinfeldt har lösningen när han säger att

– Jag har svårt att se hur man skulle kunna göra något åt det med annat än att friheten försvinner.

Bombdåd är oacceptabelt och borttagen frihet är den bästa och enklaste lösningen för att uppnå äkta frihet. Frihet från att utsättas för enskilda tokstollar som gör vad som faller dom in. Målet är den ideala robotstaten där människorna pliktskyldigt går på led och statsministern spelar Tetris hela dagarna. Utan personliga infall såsom bombdåd, tokig färg på dörrmattan eller dom där zätaformade klossarna som alltid ställer till det för ologiska politiker.