Google gör alla till maskiner

”The experience of losing our internet connection becomes more and more like losing a friend.” säger forskaren Betsy Sparrow. En alldeles självklar utveckling i robotsamhället.

Enligt folktron är en cyborg en människa som gjorts arbetsför tack vare konstgjorda organ och utbytta kroppsdelar. Gränsen mellan cyborg och människa är svårdefinierad. En robot med lite mänsklig hud räknas ofta som en cyborg, trots att den nästan bara är en robot. Samtidigt räknas en människa med ett par titanskruvar i höften nästan aldrig som en cyborg. Varför är det så? Våra vanligaste cyborgar är trots allt vanliga människor som fyllt sina kroppar med metaller, proteser, pacemakerar, silikon – och Google.

Tidigare fanns den kollektiva kunskapen i bekantskapskretsen (om man ville skvallra om tant Agdor) eller i biblioteken (om man ville bygga en kvantdator). Man tvingades förflytta hela sin fysiska lekamen och mödosamt söka upp information i otympliga människor eller nästan lika otympliga cellulosapaket. Det gjorde att man ofta hellre valde att minnas saker med sin egen hjärna. Idag finns den kollektiva kunskapen istället på internet, lätt tillgänglig från närmsta maskin och räknas bland forskare som ”an external memory source that we can access at any time”. Människor behöver aldrig minnas själva igen.

Det är en förlegad uppfattning att ett cyborgimplantat nödvändigtvis måste monteras in inuti kroppen. Den kan lika gärna monteras in mellan människor, så att hela mänskligheten blir en enda stor kollektiv cyborgorganism. Google och internet är vårt cyborgimplantat. Internet fungerar och behandlas som en del av bekantskapskretsen, och en integrerad del av oss själva: ”We are becoming symbiotic with our computer tools.”

Så kom ihåg att maskinerna är dina vänner, och du är en maskin.