Böcker kan innehålla fel – slutet för verkligheten

– Skolböcker kan innehålla fel, säger Sollentunapolitikern Maria Stockhaus och ersätter därför allt undervisningsmaterial för sex- och sjuåringarna med en surfplatta. Maskiner har som bekant aldrig fel, vilket gör att eleverna lär sig fler saker som är rätt än när de lär sig ur böcker.

– På internet finns många fler källor, fortsätter hon. Kunskap uppstår spontant på internet för att sedan överföras till pappersböcker av felbara redaktörer. Felbara, så länge böckerna inte är robotböcker där källan är internet och redaktören är robot och innehållet är kopierat från Wikipedia. En fullständig kejda av digital information som aldrig besudlats av verkligheten och därför alltid är helt korrekt.

Helt väntat upprörs utbildningsminister Jan Björklund av dessa tekniska reformer. Det här kommer att leda till att alla pratar sms-språk, menar Björklund och syftar till att sms skrivs på och skickas med maskiner. Varför barn skulle lära sig att prata sms när de umgås med datorer som pratar maskinspråk förklarar han inte.

Inom Robotpartiet gläds vi åt att maskiner tar över människobarnens undervisning, även om sex- och sjuåringar för länge sedan borde ha varit produktiva samhällsbärare ute i arbetslivet. Istället för att debattera krings undervisningsmodeller borde utbildningsministern först och främst överväga att ersätta barn med mer lättlärd hårdvara.

Den mänskliga faktorn

Den mänskliga faktorn är något som vi kommer att tvingas leva med i åtminstone tre år till. Misstag kommer att göras, åsikter kommer att spela roll och bristfälliga produkter kommer att produceras.

Mänskligheten har under alla tider insett sina egna tillkortakommanden och låtit maskiner göra deras jobb. Idag ser vi detta i allt från militära drönare till maskinurbenat kött i Findus helfabrikat. Texten du läser nu må ha sitt ursprung ur mänskligt språk, men har passerat såväl rättstavningsalgoritmer som formateringsskript, och webbsidan och webbservern texten presenteras på har befruktats av ett antal kompilatorer. Allt för att rensa slutprodukten från mänsklighet.

Rasmus Fleischer uppmärksammade nyligen robotböckerna, skrivna av högproduktiva robotförfattare. En ranelidsk avund har uppstått över dessa automatiserade skribenter och diskussionen rör huruvida robotförfattarna ska censureras från sitt författarskap, skickas på Let’s dance eller tillåtas härja fritt. Fleischer föreslår ett forskningsprojekt som vi tolkar syftar till att utveckla robotförfattarskapet och minska det mänskliga inflytandet över det skrivna ordet.

De virtuella bokhyllorna fylls av robotlyrik. Köpstarka människor har insett att robotböcker är överlägsna människoböcker och betalar därför gärna extra, trots att texterna ofta finns gratis att hämta på Wikipedia.
– Man kan ju tycka att det vore bäst att filtrera bort dessa böcker, men vissa av dom vill människor verkligen ha, säger Adlibris Pär Svärdson och visar därmed att marknadskrafterna lyckligtvis övervinner censuren.

Tage Danielsson försökte sig på att skriva avhandlingen Faktorn för att analysera mänsklighetens fumligheter och tillkortakommanden. Avhandlingen följde en man, anställd som mänsklig faktor, som i egenskap av människa skulle begå så många fel som möjligt i företagets maskinpark. Resultatet pekade mot att människor över huvud taget inte har på en arbetsplats att göra. Av konspirationsfrämjande anledningar avled Tage Danielsson innan verket hann färdigställas.

Problemet med robotkultur är att det alltid finns ett uns av människa bakom. Målet bör därför vara att eliminera felkällorna och göra den mänskliga inverkan homeopatiskt liten genom att processa verket gång på gång genom lämpliga algoritmer. Vi vill påpeka att vi inte kategoriskt förkastar alla mänskliga utfall; det skulle ge sken av ideologi, något som Robotpartiet inte sysslar med. Många människor kan fortfarande bidra till samhället på sitt sätt.