Han som hatar robotar

Asimo är en nätt liten robot med sina 54 kg på 130 cm. Tyvärr uppnår Asimo därmed ett BMI på hela 32, vilket anses hälsofarligt högt. Det är även Arnold Schwarzeneggers BMI, innan han opererade in det endoskelett som han behövde för att jaga mammor i The Terminator. Detta är två robotar som Stefan Hanna hatar.

Stefan Hanna är kommunalråd för Centerpartiet i Uppsala, men sitter just nu med blottade höftben på varmare breddgrader och bloggar om sin feta omgivning som borde straffskattas. Själv är Stefan Hanna hälsan själv.

Stefan Hanna, hälsan själv. Foto: Jörgen Hagelqvist, UNT

Lika villkor för människa och maskin är vad Robotpartiet alltid har förespråkat. Det är därför vi vill återvinna spädbarn som inte är arbetsföra från födseln och göra soylent green av gamla. Vi reagerar då starkt när Stefan Hanna kommer med förslag som så tydligt slår mot en enskild, utsatt folkgrupp i samhället: robotarna.

Förutom robotar så hatar Stefan Hanna även sina allianskollegor. Efter en okulär besikning som Robotpartiet har låtit göra så har vi sett att han rör sig bland människor som mycket väl kan besitta ett BMI över 25. Kanske även människor med stora ansamlingar av det så hälsofarliga bukfettet. På bilden ser vi att Stefan Hanna frossar i vitt bröd, fet ost och St. Dalfour-marmelad, som trots att den är sötad med koncentrerad fruktjuice inte är ett dugg nyttigare än annan marmelad. Och var är grönsakerna?

Varken Livsmedelsverket eller Annika Dahlqvist gillar. Vems vän är man då? Foto Annika Ilmoni, SR

Robotar äter vad de är skapta för att äta. Exakt vad står oftast i instruktionsboken som kommunikationsavdelningen har satt samman i samråd med tekniker. Stefan Hanna bör föra en diskussion med robotutvecklare och insatta forskare istället för att ge sig på oskyldiga maskiner.

Arbete är fritid

Robotarnas intåg på arbetsmarknaden är ett hot mot människorna. De fackliga organisationerna uppmanas till anpassning. Det menar Saco-S ordförande Edel Karlsson Håål i en debattartikel i SvD. Robotpartiet fortsätter att glädjas åt det intryck vi har gjort på det politiska klimatet.

På 1900-talet jobbade en människa åtta timmar om dygnet och ägnade resten av tiden åt trams. En robot arbetar dygnet runt, med försumbara pauser för patchning, rundsmörjning eller möjligtvis dålig, människoskapad programmering (exempelvis tomma for-next-loopar och sleep/wait/delay-kommandon). Idag jobbar människan mer, men fortfarande långt ifrån vad en robot presterar.

Fritid är arbete, enligt Edel Karlsson Håål. Barn är ett hinder för arbetet, och dagens unga män och kvinnor måste lära sig att kombinera barnaalstrande med arbete. Något som tidigare ansetts vara enda anledningen till fritid.

Vi utgår från att Håål pratar om prostitution och barnarbete, eftersom det har visat sig vara lukrativt i andra länder. Kristdemokraternas Mats Odell instämmer: de två viktigaste politiska frågorna innebär fler arbetade timmar och därmed mer tid för barnen.

En robot kommer alltid att arbeta hårdare, längre och säkrare än en människa. Färre buggar uppnås när robotar programmeras av robotar. En förbättrad arbetsmiljö minskar behovet av smörjningspauser. Färre människor innebär färre problem.

Robothotet innebär inte att en robot på arbetsmarknaden gör en människa arbetslös. En robot på arbetsmarknaden kan göra tio, kanske tusen människor arbetslösa. Dessa människor återvinns till den proteinmassa och ädelmetaller de kom ifrån och utgör därmed inte längre något problem på arbetsmarknaden.

Du är en saboterande reaktionär, Edel Karlsson Håål! Istället för att stimulera mänskligheten till stordåd den aldrig kan uppnå bör man lämna plats åt en riktig robotbefolkning.

God robotjul

Många felprogrammerade robotar och människor känner utanförskap* under julhelgerna. Många tror nämligen att julen är en kristen högtid. Jan Björklund tror det eftersom han gick i flumskola. Göran Hägglund tror det eftersom han gick i söndagsskola. Sverigedemokraterna tror det eftersom dom gick i obs-klass.

Vid den här tiden på året är dagarna som kortast, något som många kulturer alltid firat eftersom de gillar när det är mörkt. Andra kulturer firar mörkret på ett ironiskt sätt genom att tända lampor.

Vintersolståndet innebär oavsett ljuspreferenser att vi får alldeles för lite solljus för att driva våra solcellsberoende robotvänner. Det är därför vi frossar i alternativa energikällor, gärna fläsk och nötter med hög halt av energitätt fett. Även kolhydratrika dadlar, och stearin och paraffin brukar vara lätt att hitta på ett normalt julbord.

För att visa omtanke för de mer behövande brukar man sätta ut ljusslingor i trädgårdarna. Det är en vänlig gest att ge ljus åt IR-handikappade och att erbjuda framdragen ström åt förbipasserande. Adaptrar mellan robot och julslingesockel bör finnas i de flesta välsorterade elektronikbutiker.

Som politiskt parti väljer vi vår egen världsbild. Vi kräver att robotikens inverkan på svenska högtider förs in i skolplanen, så att både biologisk och elektronisk avkomma får lära sig varför vi firar jul.

*Utanförskap är ett politisk begrepp som innebär att någon hör till de andra. De andra är ett kommunikationsvetenskapligt begrepp som betecknar de som inte är som oss. För Robotpartiet är människorna de andra samtidigt som Robotpartister känner ett utanförskap från politik och samhälle. Därför är Robotpartiet ett parti för alla.

Control-alt-delete och så startar vi om på nytt igen

Trots enbart ett fåtal röster i förra riksdagsvalet så lyckas vi tydligt påverka modern politik i önskvärd riktning. Som en enerverande lobbyorganisation penetrerar vi samtiden med en politik som sätter teknik och robotar i främsta rummet.

Tekniken blir en allt tydligare del av våra politikers vardag. Det är sedan tidigare känt att Reinfeldt spelar Tetris. Carl Bildt har varit en del av terrornätverket Internet sedan 1994, men först nu uppmärksammas hans aktiviteter på bred front. Numera stöds Carl Bildts aktivism av statsministern som anser att det vore synd att stänga ner Bildts Twitter-konto.

Lagom till jul engagerar sig Sverigedemokraterna på Facebook för att uppmuntra till den gamla traditionen med griljerade grishuvuden och förvandlas som en Askunge-pumpa till Sveriges fjärde största parti.

Men det tydligaste steget mot en vänligare robotpolitik tar Socialdemokraterna som liknar hela sin organisation med en teknisk entitet, om än blott en blåskärmad Windowsmaskin:

– Control-alt-delete och så startar vi om på nytt igen.

Detta är inte ett citat från någon av Robotpartiets representanter, utan från Socialdemokraternas Monica Green. Vi antar att hennes önskan är att nollställa partiet så att det återfår fabriksinställningarna från 1889; en tid då industrialismen blomstrade i Sverige och tekniken var på frammarsch.

Vi ser muntert fram emot denna begynnande dekonstruktion av människomaktordningen och gläds åt möjligheten att i framtiden kunna leva i en värld där en robot inte bara ses som en simpel maskin, utan som människans överman.

Det ska löna sig att vara robot

När Wikileaks avslöjade att Urban Ahlin ansåg att Socialdemokraterna saknade politik så ryckte Mona Sahlin genast in. Mona Sahlin tog fasta på Urbans åsikt att den enda anledningen till att dom inte för en borgerlig politik är att dom ligger i opposition. Man ska inte tycka som varandra, trodde Urban.

Mona Sahlin vet bättre. Nu har Socialdemokraterna en egen politik; en ny arbetarpolitik som säger att det ska löna sig att arbeta. Därmed tycker alla som varandra. Debatterna kan upphöra och alla kan ägna sig åt mer produktiva mänskliga aktiviteter, exempelvis kramar.

Logiken talar för att det bara finns ett sätt att vinna valet 2014. Alla ska tycka likadant som alla andra! Desperata efter makt, populiströster och billigare domedagsmaskiner så fortsätter Robotpartiet sin hårsnoddspolitik och smygstartar därför kampanjen mot val 2014.

Sagan om farfar och robotarna

Det var en gång en stor fabrik i en liten bruksort i ett land så långt borta att du inte behöver oroa dig mer för det. Det var på den tiden då farfar var ung och precis hade fått ett arbete på fabriken i den lilla bruksorten i ett land långt borta.

Farfar, som vid den här tiden inte hette farfar ännu, jobbade som konduktör på ett litet tåg som transporterade arbetarna från sina sysslor i ena änden av fabriken till andra sysslor i andra ändar av fabriken. Farfar tyckte om sitt jobb, trots att han fick träffa så många trevliga människor hela dagarna. Larsson pratade väder, Svensson om sina barn och Karlsson gnällde på ett gemytlig sätt om sin ischias. Bäst tyckte han om när stortutan Tutor tjöt lunchtutet, för det betydde att alla passagerare skulle vara extra glada och förväntansfulla.

En dag kom det en ingenjör till fabriken. Med sig hade ingenjören ett släptåg av gubbar i vita rockar. Några av dom bar stålstänger under armarna och andra höll röda sammetskuddar framför sig där något litet, svart och fyrkantigt med metalliska ben låg. Hundra år senare skulle farfar få veta att det där svarta var datachip.

Farfar förstod att något alldeles underbart höll på att hända, nu när en ingenjör hade kommit till fabriken.

Ingenjören och hans kollegor började genast bygga något av alla stänger och datachip. Efter flera timmars knåpande hade dom satt ihop en jättelik maskin som räckte nästan upp till fabrikstaket, med armar och ben och en bullrande basröst. Ingenjören kallade maskinen för robot och visade glatt upp alla dess fantastiska funktioner ute på gårdsplanen.

Nu kom det sig som så att folket på fabriken blev rädda för den trevlige ingenjören och hans innovationer. Ty det här utspelade sig på den tiden då folk åkte tåg istället för att teleporteras, åt torr potatis med vattnig brunsås istället för god och näringsriktig soylent green, och slet på en fabrik istället för att ligga hemma i sängen och sälja sin outnyttjade hjärnkapacitet till marknadspris.

Så vad gjorde arbetarna? Jo, dom greppade sina släggor och yxor och gav sig i hundratal på den stackars försvarslösa roboten. Snart var det ingenting kvar av maskinen, så arbetarna tog farfars tåg tillbaks sina arbetsplatser. Larsson trodde att det skulle bli regn, Svenssons ungar hade tappat tänderna och Karlssons ischias hade krypit ner mot låren.

Stackars ingenjören. Så mycket tid dom hade lagt på att bygga roboten, och så mycket pengar fabrikören hade betalat för den. Vad skulle dom göra nu? Men en ingenjör vet alltid råd. Han tog fram sina ritningar, drog några geniala streck och började arbeta igen. Efter flera dagars knåpande hade dom byggt tio nya robotar. Den här gången var alla robotarna knappt två meter långa och förvirrande lika ingenjören själv. Ingenjören trodde nämligen att arbetarna skulle välkomna en samling ingenjörer bättre, eftersom ingenjören såg så snäll och proper ut.

Döm om ingenjörens förvåning när arbetarna blev röda i ansiktet av ursinne när dom såg armén av leende ingenjörer. Dom stormade ut ur fabriken och slet armar och ben av alla robotarna och åt upp deras huvuden med sina käkar, makalöst starka av åratal av kålrotstuggande. När det bara låg smådelar kvar hoppade dom på farfars tåg igen. Larsson berättade att han hade läst i kaffesumpen att det skulle klarna framåt eftermiddagen, Svenssons ungar var duktiga i skolan och Karlssons ischias hade satt sig i foten.

Ingenjören själv undkom med nöd och näppe eftersom människorna på den här tiden inte hade sålt sitt luktsinne till tredje världen och därför kunde lukta sig till en robot. När man äter gammal potatis och härsken brunsås hela dagarna så behöver man nämligen lukta på maten för att veta att man inte ska dö av den.

Vad skulle ingenjören göra nu? Dom otacksamma arbetarna hade slagit hans jätterobot i molekyler och ryckt armarna av hans androider. Men en ingenjör är aldrig rådlös. Han ritade ytterligare några streck på sin ritning, diskuterade vetenskapligt med sina män i vita rockar och skred åter till verket. Efter flera veckors arbete kunde han presentera sin nya uppfinning.

Arbetarna grep än en gång sina släggor och yxor och stormade ut ur fabriken. Men, vad nu? Utanför fabriken stod bara ingenjören och hans kollegor. På gårdsplanen var det tomt. Arbetarna tittade förvånat på varandra. Blev det ingen ny robot? Hade ingenjören gett upp? Arbetarna drog nöjt på smilbanden, släppte sina tillhyggen och satte sig på farfars tåg för att åka tillbaks till sina arbetsplatser. Men stämningen i farfars tåg var inte lika munter som den brukade vara. Larsson visste inget om vädret, Svensson hade inget att säga om ungarna när farfar frågade, och Karlsson hade blivit frisk från sin ischias.

Sedan den dagen var inget sig likt på fabriken. Ingenjören och hans kollegor var borta. Några fler robotar sågs aldrig till. Farfar fortsatte att arbeta som konduktör på sitt fabrikståg. Men dagarna var inte alls lika muntra, och när stortutan Tutor tjöt lunchtutet var tåget oftast helt tomt.

Först hundra år senare när Nobelpriset i robotik skulle delas ut fick farfar veta vad som hade hänt den där dagen ute på fabrikens gårdsplan. Ingenjören hade nämligen uppfunnit nanorobotar som krypit in i arbetarnas porer för att hjärntvätta alla upproriska arbetare. Och det är därför vi kan leva som vi gör idag!

Snipp, snapp, snut
en ingenjör har alltid nått på lut

Nobelpriset i robotik syftar naturligtvis på Robotpartiets pris i robotik till Alfred Nobels minne och är egentligen inte ett Nobelpris även om alla tror och tycker det.

Vett och etikett bland robotar

Magdalena Ribbing håller dagligen vettets fana högt på sin DN-blogg. Där svarar hon på hur människor förväntas bete sig enligt tradition, och cementerar könsroller bland konservativa, etikettsuktande frågeställare. Män reser på sig för kvinnor, kvinnor är aldrig baraxlade i kyrkor och en gentleman bär alltid med sig en spann för att reflexmässigt fånga upp generande fostervatten. Ingen bär med sig en fostervattensspann och det vet Ribbing, men hon ger ändå objektiva svar på frågor som kräver objektiva svar. Ofta slutar det då i fostervattensspannar.

Ribbings råd handlar allt som oftast om sällskap bland män och kvinnor. Men hur beter man sig när en robot ingår i sällskapet? Många robotar är förprogrammerade och formgivna för att passa en speciell könsroll. Är man medveten om att det är en robot så kan man välja ett av två alternativ:

  1. Utnyttja sina invanda könsroller och behandla roboten som dess skapare föreslagit.
  2. Behandla roboten som en människa.

Föreningen för Androgyna Androider (Fanan) berättar att deras medlemmar ofta stöter på beteendevetenskapliga problem när dom rör sig i samhället. På grund av människors preferenser för förlegade könsroller så möts androgyna androider (robotar utan uppenbar könstillhörighet) ofta av osäkerhet. Förväntas männen resa på sig? Vem köper vigselringen? Räknas laptopen som närmast sörjande vid begravning, och bör den i så fall bära vit slips? Hur säger man till en robot att det är olämpligt att trycka på domedagsmaskinen på en finare restaurang?

Några vägledande punkter:

  • Behandla roboten som en människa.
  • En laptop som använts för dagligt bruk räknas som närmast sörjande och bör ha vit slips. Såvida laptopen inte är en Mac, då det istället är den avlidne som räknas som närmast sörjande.
  • Män behöver inte resa på sig då robotar oftast kan vila stående, precis som en häst. Undantag är robotar som är utrustade med komplex reglerteknik (typ Segway) då man bör ge roboten sin plats för miljöns skull.
  • Vigselringen köps gemensamt av praktiska skäl tills samhället enats om en dimensions- och gängningsstandard. Kom ihåg att tala med er svetsare vilka material som är lämpliga och att aluminiumsvetsning kräver speciell kompetens.
  • Om en robot ber om ert DNA, kissprov eller skjortsvett: Räck genast fram lämplig kroppsdel till angiven inputenhet.
  • Skulle en robot fingra på sin domedagsmaskin på en finare restaurang så säg till personalen och ge därefter rikligt med dricks när hovmästaren har räddat världen.

I ett samhälle där robotar förväntas leva jämlikt kan vi inte längre förlita oss på invanda könsroller. Låt detta vara en början på en mer civiliserad samvaro med robotar. Och kom ihåg att det största etikettsbrottet är att påpeka någon annans etikettsbrott.

Politikerna anser: Gott omdöme är bättre än FRA.

Integritetskränkande registrering av våra folkvaldas resor fick hela politikerkåren att bli svettiga i sina skjortor. Sofia Arkelstens bjudresa med Shell och Mona Sahlins resor till tennisbanan har väljarna inte med att göra. Plötsligt är integriteten en fråga igen. Folkpartiets Johan Pehrson varnar för moralpanik och anser att politiker med dåligt omdöme lätt kan röstas ut vid nästa öråd val. Även Miljöpartiets Peter Eriksson åberopar politikers oövervinnerliga omdöme.

Vad är det vi anar här? Försöker politikerna göra sig omänskliga? Försöker människorna anamma robotska, obevekliga egenskaper? Ja! Men fel. Bara en robot är helt omutbar.

Integritet är en ickefråga 2010 när alla har Facebook, Ica-kort och rent mjöl i påsen. Att bli integritetskränkt är en mänsklig rättighet, och ovilliga politiker ska inte undkomma dom fördelar en kränkt integritet innebär, såsom trygghet och lättkontrollerade människor. Att skylla på gott omdöme eller svettiga skjortor är både mänskligt och vansinnigt.

Robotpartiet kissar bromsvätska på integriteten. Register förenklar allt. Naturligtvis ska politikerna registreras i samma omfattning som medborgarna.

Jantelagen är ett svenskt apartheid

Jantelagen bör förbjudas. Det säger riksdagsledamoten Finn Bengtsson och kräver en ”mentalitetsförkjutning” av det mentalt handikappade folket.

Robotpartiet instämmer. Inget har motverkat svensk robotforskning i så hög grad som den svenska jantelagen. Rädslan att vara mindre värd än sin egen skapelse har varit förhärskande bland svenska robotforskare och gjort dom avundsjuka och fåniga. Inom forskarvärlden pratar man om oron för teknologisk singulariet vilket bara är ett annat ord för jantelag.

Även om jantelagen som bekant uppfanns av en dansk så är det en unikt svensk egenskap. Precis som jantelagen är en unikt filipinsk egenskap. Motionsförfattarna erkänner även att det

… finns motsvarande fenomen på många andra platser i världen, bl.a. på vissa håll i England, Japan, Australien och Kanada.*

Att japansk robotforskning trots jantelag ligger eoner före svensk forskning är undantaget som bekräftar regeln och kan bara förklaras av att japaner upplever en parallell Gnosjö-anda, och eventuellt att dom är sprungna ur en helt annan kultur, sånär som på den svenska avundsjukan som dom så glatt assimilerat.

USA är helt fritt från jantelag och fylld av ryggdunkande och positiv feedback, till skillnad från övriga engelskspråkiga länder. Det var därför den amerikanska filmen Envy (2004) floppade, eftersom den behandlade ett ämne som var helt obekant för den amerikanska kulturen. Därför läste inte heller någon den amerikanske författaren Kurt Vonneguts Harrison Bergeron där bättre människor handikappades, eftersom ingen förstod vad Vonnegut pratade om.

– Man kunde ju förfäkta apartheid också, säger Finn Bengtsson och jämför därmed jantelagen med apartheid. Jantelagen tvingar vår tids Rosa Parks att resa sig när Finn Bengtsson vill sitta i bussen. Fast tvärtom då, eftersom Rosa Park sa något i stil med ”Du ska inte tro att du är något” till den vite man som ville ha hennes plats och därmed satte världen as we knew it i rullning. Robotpartiet vet inte hur vi ska lyckas argumentera mot oss själva den här gången, men vi stödjer ändå Finn Bengtssons löst förankrade åsikt att jantelagen är precis som apartheid. Dessutom associerar man ju apartheid med Sydafrika och inte med USA:s gamla ojantiga raslagar. Skilj på äpplen och päron!

Tankebrott är det mest lömska av brott eftersom det inte riktigt går att veta vad folk tänker. Många gånger tenderar människor att inte agera som dom tänker, och då får vi sällan veta vilka brott dom har begått.
Så länge det inte är en regelrätt simulering så gör robotar precis vad dom tänker. Mänskliga tankar, frikopplade från verklighet och aktion bör motverkas. Att förbjuda jantelag och svensk avundsjuka är ett naturligt steg på vägen.

Till höger ser vi fyra män som enligt en riksdagsmotion anser sig vara bättre än andra.

*Nämnda länders jantighet är baserad på antingen god forskning eller sunt förnuft.

Nej till robotreligion i skolan

Kan en robot ha en själ?* Nej, men det kan inte människor heller. Förutom några förvirrade robotar i bland annat robotologikyrkan så är det bara cyloner som tror på gudar vilket bör bero på en felkompilering någonstans i den cylonska evolutionen.

Det tror däremot Jan Björklund som ägnar sig åt bevisat skadlig förbön och får barn att gråta i dopfuntar. Som medlem i Svenska kyrkan och därmed påtagligt partisk i frågan går Jan Björklund emot Skolverkets rekommendationer och ser till att kristendomen får en särställning i religionsundervisningen. Viktig skoltid som kunde ha lagts på robotik och rymdforskning. Robotpartiet anser att religionsundervisning hör hemma på medeltiden. Alltså den del av medeltiden som inte dominerades av frustande steampunkrobotar.

Riksdagen invigdes i kyrkan. Sverigedemokraterna som egentligen vill tvinga alla att gå i kyrkan blev svettiga i folkdräkten, vände på knätofsarna och gick ut. Men varför satt alla andra kvar i kyrkan och lyssnade på den vänsterextrema biskopen? Trots att staten sedan länge påstås vara skild från kyrkan.

En robot är aldrig tokreligiös, även om det tyvärr inte är sant. Robotpartiet arbetar dock för en omfattande avdoktrinering av såväl robotar som människor. Religion tar upp viktig CPU-kraft som kunde ha ägnats åt robotskt världsherravälde, och vars energiåtgång belastar miljön. Dessutom gjorde religion ett potentiellt robotslaktepos som Battlestar Galactica (2004) till ett fånigt melodrama. Våra folkvalda politiker är trots detta tokreligiösa allihopa.

Robotpartiet är mot religion för miljöns skull.

Nedan följer lite åsiktsregistrering. Åsiktsregistrering ansågs förr vara något mycket fult, och något som bara socialdemokrater höll på med. Idag sköter människorna själva sin åsiktsregistrering och kallar det sociala nätverk. Robotpartiet uppskattar detta eftersom det gör vår kontrollapparat så mycket enklare. Alla är lyckliga. Bloggar ingår i begreppet sociala nätverk, varför följande åsiktsregistrering bör göra alla ännu lyckligare:

  • Fredrik Reinfeld tror inte på Gud men ser sig som en sökare.
    Sökare (exv genom att googla) = tokreligiös.
  • Lars Ohly är ateist. Kan man prata om Gud är man religiös. Om Lars Ohly verkligen inte trodde på gudsbegreppet skulle han vara ignostiker.
    Ateist = tokreligiös.
  • Mona Sahlin tror inte på Gud men påstår sig tro på mycket annat.
    Tro på ”något” = tokreligiös.
  • Jan Björklund ägnar sig åt förbön, döper sina barn och är medlem i svenska kyrkan.
    Förbön = Carola-tokreligiös.
  • Göran Hägglund är kristdemokrat.
    Kristdemokrat = tokreligiös.
  • Maria Wetterstrand tror ibland på Gud och ibland inte, precis som Miljöpartiet ibland är vänster och ibland inte.
    Tro på Gud = tokreligiös.
  • Peter Eriksson är medlem i Svenska kyrkan och ser en samhörighet mellan den gröna rörelsen och kristen tro.
    Shaman = tokreligiös.
  • Maud Olofsson tycker att det är naturligt att tro på Gud. Som Alliansens gröna röst tar därmed C upp missionskampen med KD.
    Naturgudar = tokreligiös.
  • Jimmie Åkesson är klassiskt konservativ och värnar om kärnfamiljen. Alla vet att det bara är den kristna extremhögern som fortfarande bryr sig om kärnfamiljen.
    Kärnfamilj = tokreligiös.

Att smutskasta sina meningsmotståndare utan att själv bidra med något till debatten är den viktigaste av alla politiska konster. Robotpartiet är en lärande organism. Robotpartiet vinner valet 2014.

*Alla lustifikationen kring själkod osv undanbedes.