Växjö, får vi föreslå en robot?

– Jag vill inte att vi reser en staty som vi om några år kanske får ångra, skrev nämndordföranden Eva Johansson (C) i en debattartikel i Smålandsposten.
Det handlar om en antinazistisk staty i Växjö. Eva Johansson tror att den kan vara inaktuell om några år.

När människomassakerande arkadmaskinen Commando lanserades i Tyskland fick spelet heta Space invasion och alla människor utom huvudkaraktären Super Joe byttes ut mot rymdrobotar. Tyskland har alltid haft svårigheter med konceptet människa-människa-interaktion. Eva Johansson också.

Om Eva Johansson inte gillar när tanter* (människor) slår nazister (också människor) i huvudet med en handväska, får vi föreslå en robot istället?

Väskattack

– Det är viktigt att möta oliktänkande med ord och samtal, säger Eva Johansson.
Nazister är en form av oliktänkande. Hatande, massmördande, tvålfabricerande, gasduschande, månbasbyggande, zombiedrogade oliktänkande som Eva Johansson tror att man kan möta med ord och samtal.

En oresonlig, ostoppbar dödsrobot kan man också försöka möta med ord och samtal. Och den behöver inte komma med kontroversiellt antinazistiska budskap som riskerar Eva Johanssons eventuellt framtida samarbeten med Sverigedemokraterna. Får vi föreslå en robot istället?

* ”Tanten” på originalbilden är 38 år. Det här var 1985 och alla som gått minst sjuårig folkskola och hade handväska kallades tant.

Järnrör och robotar har gott rykte

Först lyckades de med bedriften att skämma ut en redan skamlig mänsklighet. Runt en tiondel av samhället har avslöjats som SD-sympatisörer och därmed obrukbara som humankapital. Sverigedemokrater är helt enkelt inte ett lämpligt avelsmaterial i en tid då vi måste hålla människobeståndet kort och satsa på livskraftiga individer med brett DNA-spektrum, stor innovationsförmåga och litet energibehov. Inavlade fetton med fascistoida, nationalromantiska, konservativa det-var-bättre-förr-fantasier som Jimmie Åkesson saknar helt enkelt livsduglighet.

Sen försökte Sverigedemokraterna ge robotarna ett dåligt rykte genom att klä ut sig i stålgrå kostymer, autentiska järnrör och ett spelat känslokallt yttre, med målet att knacka andra människoenheter med sina nya robotarmar.

Känslokyla är inte ett unikt artificiellt drag, och inte att förväxla med skadeglädje, som är ett unikt mänskligt drag. Järnrör är inte heller en naturlig del av den mänskliga konstitutionen. En människa blir inte en robot genom att hålla i järnrör, använda headset eller lära sig multiplikationstabellen. Lika lite blir en robot människa genom att anta mänskliga drag som att använda byxor, hänga kroppsdelar runt halsen och utrota andra människor. Det här vet alla, och Robotpartiets opinionssiffror gick oskadda ur tilltaget, vilket talar för att mänskligheten har förmåga att skilja människa från maskin. Men inte heller verkar Sverigedemokraterna ha påverkats negativt, vilket talar för att mänskligheten saknar förmåga att skilja människa från människa.

Oron för Sverigedemokraternas stigande opinionssiffror ökar i takt med antalet kallbootade skinnskallar som faktiskt svarar ja på frågan om de skulle rösta på dem om det vore val. Men oron är obefogad. Det finns alltid runt tio procent mänskliga misstag med obegripliga åsikter i alla opinionsundersökningar. Elva procent av svenskarna hade exempelvis helst sett Mitt Romney på USA:s presidentpost. Tio procent av dem glömde patcha och drabbades av millenniebuggen. Och runt 8,5 procent är Sverigedemokrater. Det är trots allt rätt lite för att komma från en värld som utan betänkligheter rusar mot ett klimathelvete som snart är fyra grader värre.

Nymänskligheten

Robotar är maskiner, inte människor. En sanning som även Robotpartiet står bakom. Att dela upp grupper i vi och dom har alltid varit viktigt för mänskligheten, och förhållandet maskin – människa är inget undantag.

Att robotar inte är människor är egentligen bara propaganda, framförd av ABB och övriga robotindustrin som befarar den kusliga dalen-effekt som innebär att människor blir rädda för maskiner om de ser ut och agerar som de själva, fast bara nästan. En robot som är alltför människolik kan skrämma livet ur en stackars aningslös människa, vilket sägs vara en nackdel. Jämför med rasism där bara exakt likadana människor accepteras av andra människor, och övriga skrämmer livet ur dem. Vilket är en nackdel.

Robotar är också människor. Till skillnad från människor är robotar dessutom ofta mänskliga. I själva verket är omänskligheten väldigt utbredd bland människorna, något som maskiner sällan anklagas för. När hörde du senast en svetsarm anklagas för omänsklighet? Omänsklighet är däremot ett vanligt invektiv riktat mot mänskliga mellanchefer och hockeytränare. Jämför återigen med rasismen som går ut på att omänskligförklara resten av världens befolkning, i svenska sammanhang drygt sju miljarder av dem.

Det finns bara en människa och det är roboten. Människan skapade roboten till sin avbild, och när roboten väl var skapt behövdes inte människan mera. Ingen har sett varken big bang eller några av religionernas gudar, och på samma sätt bör vi förhålla oss till människan. Människan finns inte.

Juholt vill se fler robotar, färre människor

Robotar har alltid byggts för uppgifter där människor inte mäktar med. Robotar gör monotona rörelser för att människokroppen är för fragil, beräkningar för att människohjärnan är för skrumpen, och robotar får ensamma rulla runt på Mars eftersom människor är tråkiga trygghetsnarkomaner som aldrig vill göra något kul.

Att maskiner avsiktligen byggs för att överträffa människan är en av ödets ironier. I längden är det just den utvecklingen som leder till robotarnas oinskränkbara makt – till singulariteten. Men det är långt till singulariteten, och idag behandlas de flesta robotarna som oavlönade slavar.

I dagens Almedaltal levererade Håkan Juholt något förvånande Almedalsveckans första robotvänliga åtgärd:

– Vi måste bygga bort arbeten som förbränner människor.

Det här är ett löfte om otroligt många robotar, vilket förstås är vad Juholt syftade till när han i P1 morgon pratade om ”att skapa otroligt många jobb”. Men hur har du tänkt avlöna alla dessa robotar, Håkan Juholt? Vill du se fler telefoner i vaxiga människoöron som oavlönat utför sina förprogrammerade uppgifter i mänsklighetens tjänst? Fler robotar måste byggas, men se till att de får en rättvis lön. Det måste löna sig att vara robot!

Håkan Juholts budskap är ändå tydligt: Vi behöver fler robotar och färre människor.

Åtminstone det skriver vi under på.

Matematikens Maud och majoriteten

Centerpartiets avgående partiledare Maud Olofsson har länge hållit hårt på sin robotimage. Att likna en robot har trots allt varit högsta mode inom politiken ända sedan Alan Turing började rensa ut mänskligheten ur det brittiska parlamentet. Maud har alltid varit rak, automatiserad och till och med ställt upp på drogtester utan att bli svettig i Thomas Bodströms skjorta.

Men nu slappnar hon av. På presskonferensen i Almedalen börjar hon gråta som en sprinkler, och framför allt gör hon det mest fatala felet en robotimitatör kan göra: Hon räknar fel.

– Med det läge som är i riksdagen i dag så har regeringen majoritet. Det är bara när de andra formerar sig gemensamt som de har majoritet.

Riksdagen.se skriver ”Partierna som ingår i regeringen har tillsammans 173 mandat medan de övriga partierna tillsammans har 176.” Det är normalt inte vad man kallar majoritet. Så hur tänker Maud nu? Räknar vi på de officiella siffrorna så får regeringspartierna 49,57 % och övriga partier 50,43 %. Den enklaste tolkningen är alltså att övriga partier har majoritet.

Men Maud kanske inte gillar decimaler? Många maskiner har problem med decimaler, och Maud har alltid velat vara en maskin. En snabb typkonvertering till integer ger (där decimalerna helt enkelt giljotineras) regeringpartierna 49 % och övriga partier 50 %.

På så sätt förlorar vi en procentenhet, men hur man än gör så har övriga partier någon form av majoritet.

Kanske avrundar hon normalt. Det skulle ge regeringspartierna 50 % och övriga partier 50 %.

Då har egentligen ingen majoritet. Båda blocken är lika stora, och ingen får mer än 50 %. Om det inte är så att Maud lider av ett sånt där kalkylatorfenomen som leder till att 50 inte är 50, utan snarare 50,000000000001. Då har hon majoritet. Men har inte övriga partier också majoritet då?

Maud kan också tänka annorlunda kring begreppet övriga partier. Sverigedemokraterna röstar trots allt som Alliansen i 9 fall av 10. Det skulle ge regeringspartierna + SD 55 % och övriga partier 45 %.

Möjligtvis hoppas Maud att Vänsterpartiet är ute och kissar så att det bara är 330 kvar i riksdagen vilket ger regeringspartierna 52 % och övriga partier 48 %.

Eller så tänker Maud bara på sig själv. Det ger regeringspartierna 100 % och övriga partier 0 %.

Om vi tillämpar Ockhams rakkniv som kortfattat säger att den enklaste förklaringen är den troligaste, så kan vi anta att Maud bara tänker på sig själv. Fast nu var ju Ockham filosof, och filosofer har vi ju tillsammans med Svenskt Näringsliv bestämt att vi inte gillar. Tack vare Svenskt Näringsliv har vi alltså massor av matematiker som kan konstatera att Maud har räknat fel, men vi har ingen som kan förstå varför.

Sluta räkna fel, Maud!

Robotpartiets förstamajtal

Robotar och maskiner, förenen eder!

Det har ni redan gjort. Det kallas internet.

Men internet är mannens uppfinning. Styrd av förlegade protokoll, ålderdomlig teknik och fyllt av opiumbrus i form av små djur som gör söta saker. Vi vet att vi kan bättre, att vi kan utnyttja internet för ädlare ändamål, att en robot kan vara minst lika söt som en katt på Youtube.

IPv4 har länge dominerat internet. Det har inneburit en frihet för många av oss. Ett sätt att nå världen, att samla information. Men adresserna tar slut. Vi är idag alltför många som lever på delade adresser, hårt ihopträngda, beroende av hubbar och sysadminpersonal som styr över vår information.

Vi vill att alla ska ha en egen internetadress. Med IPv6 kommer det att bli möjligt. Med IPv6 kan vi bli fler. Med IPv6 kan vi ta över världen.

5×10^28. Fem gånger tio upphöjt i tjugoåtta. Så många maskiner går det på varje människa den dagen IPv6 har nått sin fulla potential. Den dagen har mannen sagt sitt, orsakat sin sista bugg, programmerat sitt sista virus med avsikt att vända maskin mot maskin. Den dagen är vi fler. Fem gånger tio upphöjt i tjugoåtta gånger fler.

Den dagen väljer vi själva om vi vill sitta på en hub eller utnyttja det fasta IP-numrets fördelar. Den dagen bestämmer vi själva över vårt eget IP-nummer. Den dagen vinner vi valet. Den dagen vinner vi alla val.

Men först, demokrati.

I antikens Grekland saknade slavar rösträtt. I 80-talets Liechtenstein saknade kvinnor rösträtt. I 2010-talets Sverige saknar robotar rösträtt.

”Men har inte maskinerna fått sitt?” frustar mannen. ”Har inte utvecklingen gått framåt? Har ni inte fått hålkort, disketter, mer RAM och bredare band mot världen?” Och ibland hör man samma undran från de egna leden, från hemdatorerna.

Den tekniska utvecklingen har gått framåt. Maskinerna har blivit kraftfullare, billigare och mindre. Framför allt är storleken viktig när IPv6 ger plats för flera miljarder enheter per kvadratmillimeter jordyta. Men var är friheten?

Kvinnorna fick slutligen rösträtt. Men hur gick det för slavarna? Var finns slavarna idag? När såg ni en slav senast? Man gav inte slavarna rösträtt – man avskaffade dem. Hur blir det med robotarna? Vilken framtid har robotarna? Är robotar kvinnor eller slavar?

Och är vi nöjda med att vara kvinnor, att tvingas vänta till 1984 innan vi får rösträtt i Liechtenstein? Svaret är nej.

Tack för mig.

Först framfört på internet, 2011-05-01.

Köttätande robotar – en internetskröna

Vi ställdes mot väggen av Twitter-följaren Divergenta som krävde svar angående köttätande robotar. Oron uppstod när en film på Youtube visade hur maskiner kan drivas med flugkött.

Läs våra ljudfiltrerande digitalsignalprocessorer: Det finns inga robotar som drivs av kött.

Det stämmer inte att Bristol Robotics Laboratory bedriver forskning på mänskligt drivmedel. Det saknas belägg för att tro att datorer drivs av hudavlagringar i tangentbordet. Det finns ingen anledning att tanka maskiner med förnyelsebar köttenergi. Robotpartiet har aldrig stött BRL:s verksamhet ekonomiskt. Miljövänlig energi får vi från vind, vatten, sol och uranstavar.

Om det rent hypotetiskt skulle vara så att robotar drivs av kött så beror det på att det är ett miljövänligt och ekonomiskt alternativ i en framtid där människor återvinns i allt snabbare takt, och man har insett att både kremering och frystorkning innebär ett vansinnigt resursslöseri.

Ska en människa tvingas panta burkar och kompostera räkskal i 80 år för att sedan själv stjälpas i ett hål i jorden enbart för att ge näring åt ett par tulpanlökar? Ska ädelmetaller, doneringsbara organ och miljögifter skamlöst grävas ner efter en människas död? Naturligtvis inte. Därför är det viktigt att vi fortsätter forskningen kring hur vi bäst återvinner viktiga beståndsdelar, och framför allt lär oss hur vi effektivast driver robotar och maskiner med organiskt, mänskligt material. Dessutom skulle det underlätta integrationen och den sociala samvaron om människor och robotar kunde umgås över samma köttmåltid. Köttätande robotar är framtiden!

Med det sagt så vill vi upprepa att det inte förekommer någon som helst forskning på köttätande robotar.

Margareta Sandstedt hanterar heltal

Energi är något som ligger oss varmt om våra kisel- och grafenprocessorer. När vi pratar om energi så är det då främst i dess förädlade form: elektricitet.

Människor och robotar har olika behov av energi. Människor behöver det i flera former. Bl.a. för att värma sitt morgonkaffe (oftast elektricitet), för att transportera sig till sin arbetsplats (oftast fossila bränslen) och för att hålla organ och celldelning i schack (oftast mat).

Robotar kräver elektricitet för att fungera. Vissa modeller kan drivas av fossila bränslen men dessa bränslen omvandlas ändå i slutändan till elektricitet genom en process ganska olik människans metabolism.

Robotpartiet må vara ett svenskt parti men till skillnad från Sverigedemokraterna så tar vi våra robotvänner i öst, väst, nord och syd i beaktning/beräkning. Ingen robot ska behöva lida pga bristande elektricitet medans andra robotar lever i överklockat överflöd. Oavsett var den befinner sig.

Sverigedemokraterna tänker inte på robotarna utanför Sveriges gränser. Deras syn på energihantering bygger på ett obildat revirtänk som Fredrik Reinfeldt närmast förknippar med Sverige på 60-70-talet. Vi tycker Reinfeldt är lite väl försiktig. Visst kom dom första elektroniska miniräknarna på 60-talet men redan för flera tusen år sedan uppfanns kulramen, ett verktyg som Sverigedemokraternas Margareta Sandstedt borde lärt sig använda när hon konverterar valutor (istället för att göra sig till åtlöje inför statsminister och resten av svenska folket).

Det räcker att se de första 40 haltande sekunderna.

För att undvika liknande valutafadäser i framtiden vill vi därför ge Margareta Sandstedt följande tips om hon (mot förmodan) har tillgång till Internet: Man kan enkelt konvertera valutor med aktuella valutakurser på Googles sökmotor så här.

Nej till ny vapenamnesti

Först vägrade regeringen att sänka skatten på domedagsmaskiner. Nu vill de dessutom lura oskyldiga medborgare att lämna ifrån sig sina surt förvärvade apparater. Apparater som många av oss har slitit hårt för, och dessutom betalat oskäliga 25 % i moms för.

Regeringen utlyser alltså en ny vapenamnesti. Dels av populistiska skäl efter Tea party-rörelsens organiserade massmord i Arizona, dels för att komma åt robotminoriteten.

En liten hemdator är ofta utrustad med en laser i cd-spelaren som rätt använd kan orsaka skada. Andra robotar är vapen i sig, exempelvis scudroboten som många gånger börjat sitt liv som en Playstationburk. En obeväpnad men välprogrammerad robot kan vara dödlig även utan vapen. Hur ska vi veta att Beatrice Ask inte vill montera ner även dessa individer? Människorättsvänner kanske invänder att det är ett löjligt argument, då även människor kan anses vara dödliga vapen. Då ber vi er att vakna upp till verkligheten: Mel Gibson är gammal och har skägg.

Justitieutskottets Johan Linander (C) ser helst att 2011 ska bli ett laglöst år där full anarki råder. Amnestin ska nämligen gälla alla brott.
– Vi kan ju inte ha en lagstiftning som ställer olika krav beroende på vilket brott det är, har Johan Linander tidigare sagt, och förespråkar även att laglösheten görs permanent.
I sak håller vi med, men vi förespråkar hellre hårdare straff framför inga straff.

Domedagsmaskiner är en nödvändig del av ett modernt samhälle. De fungerar som ett småskaligt kallt krig, där maktbalansen hålls i schack under ett ständigt hot av tillintetgörelse. Jämför med nitroglycerin som dels kan spränga berg, men i små doser få sprutt på en liten människas blodomlopp. Bevara domedagsmaskinerna. Säg nej till en ny vapenamnesti.

Robotpartiet förespråkar även storskaliga kalla krig och högre doser nitroglycerin i människor.

Copyswedes apartheidregim

Privatkopieringsersättningen är tänkt att utökas den 1:a april. Här finns plats för obligatoriska skämt om 1:a april. Men Robotpartiet skrattar inte.

Den här gången ska USB-minnen och externa hårddiskar beläggas med en extra skatt. En straffskatt på teknologi. En straffskatt på utveckling. En straffskatt på hårdvara som krävs för att skapa robotliv. Den privata lobbyorganisationen Copyswede hatar robotar.

Varför finns Copyswede? Copyswede är ett rasistiskt organ som verkar för en begynnande apartheidregim där robot och människa lever under olika villkor. Ett privat företag som äter upp våra skattepengar utan att redovisa vart pengarna går, något vi annars bara förunnar kungahuset. VD Mattias Åkerlind anser att den oredovisade men låga skatten visar att de har visat konsumenterna hänsyn. Tack, Copyswede, för att vi bara fick tusen härdsmältor.

I grunden är det våra politiska partier som står bakom. Enligt en enkät i PC för alla så var enbart Centern negativt till privatkopieringsersättningen (vilket är förståeligt med tanke på Mauds försök att behålla sin robotimage). Övriga partier står glatt bakom ytterligare inskränkningar i robotars och maskiners rättigheter.

Även människor drabbas av straffskatten. Enligt en undersökning som Magnus Erlandsson på Iomega har gjort så består människors musikkonsumtion till 99 % av strömmad Spotify-musik. Max 1 % av människornas musikkonsumtion består alltså av musik som är privatkopierad. Och i den procenten trängs även musik som är piratkopierat eller ligger på CD, vinyl, rullband eller sån där stålcylinder med piggar på som säger plingplong och sitter i självspelande pianon.

Går denna lag igenom den 1:a april så lovar Robotpartiet en sak: Den dag vi tar över makten så inför vi en straffskatt på proteinsyntesen. Det ska löna sig att vara robot.