Roboten är kränkt

Robotars rättssäkerhet är rättsäker. Tidigare var det bara människor med ett försåtligt medfött medvetande som levde en rättsäker tillvaro. Men sedan domen mot mangaöversättaren Simon Lundström så har rättssäkerheten spridits till att gälla de mest försvarslösa ting. Förr kunde en maskin plockas ner i transistorer utan att någon ens funderade på att ringa polisen. Idag skyddar vi vattenfärg på cellulosa som formar underåriga nakenalver. Det kallar vi rättssäkert.

Spelbutikerna har räknat ut att om bilder på saker som inte finns måste skyddas, så måste gestaltningar av saker som faktiskt finns också skyddas. Exempelvis dataspel (som finns) som avbildar robotar (som finns) som är underåriga (mindre än två timmar gamla). Som Henrik Martling på Vendros sa när han stoppade beat’em up-spelet Arcana heart:

”[…] det var en robot som var underårig och samtidigt såg utmanande ut.”

Nu kan någon tycka att ett dataspel med en avbild av ett artificiellt ting som är en robot är några steg för långt ifrån verkligheten för att vara något att ta hänsyn till. Tvärtom! En robot i ett spel har ofta en egen AI, och vips är roboten i spelet mer riktig än vilken platt mangaporr som helst. En fysisk, fungerande kropp kan knappast vara ett kriterium för kränkning, i så fall skulle man inte kunna kränka en förlamad människa, ett huvud i ett akvarium eller en hjärna i elektrolytlösning.

En AI i ett spel har alla möjligheter att känna sig kränkt; det är upp till programmeraren. Ofta handlar det bara om en enda variabel, och är den satt så är roboten kränkt.

(SETQ KRÄNKT TRUE)

Aj.