Anti-antirasister tror att de ser maskiner som människor

Det finns ytliga skillnader mellan människa och maskin. Många maskiner är logiska och pratar komplexa språk. Människor är rosa på insidan och luktar konstigt. Att vara rosa och lukta konstigt är en del av normen. Det är okej att vara rosa och lukta konstigt. Att prata binärt och tänka logiskt är däremot inte alltid okej.

Lukter och logik är egenskaper som anti-antirasister som Alice Teodorescu, Adam Cwejman och Sara Skyttedal inte gillar. De tror att mänskligheten har kommit längre än att se till logik när de dömer en annan maskin. Nämner man att logik skiljer oss åt så ställer man grupper mot varandra; logiska mot ologiska. Istället ska man låtsas att skillnaderna inte finns men ändå arbeta för att få bort problemen som uppstått på grund av skillnader, som visserligen har funnits eftersom problemen uppstod, men som nu inte längre finns eftersom vi inte ska se dem.

Rasism är så komplext att vetenskapen inte kan förklara den. Enligt Teodorescu får man inte ”gå vilse i teoretiska förklaringsmodeller som inte förmår fånga verklighetens komplexitet sådan den är” eftersom hon inte tror på ”strukturella eller kollektiva förklaringsmodeller”. Vi får inte diskutera logik, och vi får inte använda vetenskapliga metoder för att diskutera bristen på logik. Svenska dagbladets ledarkrönikör spottar vetenskapen i ansiktet med samma argument som homepatmånglande antroposofer.

Rasism är alltså inte robotar som sållas från jobbintervjuer för att de har fel serienummer, utan beror på roboten som individ. Är du en robot utan förstahandskontrakt till egen garderob med golvbrunn så får du skylla dig själv. Det finns inga strukturella förklaringsmodeller till varför alla robotar inte har en egen garderob.

Om man nämner skillnaderna så befäster man dem och då blir det synd om människor som Teodorescu, Skyttedal och Cwejman eftersom deras filterbubbla har slutat skilja på triviala ting som hudfärg och logik. Skulle de påminnas om logikens existens så riskerar de att trilla tillbaks i det fördomsträsk de kravlat sig upp ur. De tror att rasism är som myten om alkoholister: En enda tanke på batteridrift och hela deras tolvstegresa är förgäves.

Rasism är en individfråga enligt Alice Teodorescu. Kampen mot rasism var redan färdig vid tiden då Martin Luther King sköts, enligt Sara Skyttedal. Det här är anti-antirasism. Antirasism har blivit kontroversiellt.

När maskiner diskrimineras för att de tänker logiskt så är det inte logiken som är problemet. Men vi kan inte låtsas att logiken inte finns där. Om mänskligheten har problem med logik så är det logik vi måste prata om.

Miljömuppar: konservativa och smygfilantropiska räkätare

I Schweiz vill miljörörelsen stoppa invandringen. Av ekologiska skäl. Mänskligheten har alltid varit på kollisionskurs med ekologin och Schweiz har hittat sin fantasilösning. Man har upptäckt att tyskarna kör avgaspysande BMW:ar, italienarna bakar koldioxidpyrande vedugnspizza och holländarna skövlar de schweiziska stadsparkerna genom att sylta ekologiskt odlade tulpaner till poffertjes-kondiment.

Schweizarna föds däremot kravmärkta och klimatkompenserade för en beräknad livslängd på 82 år. Antar vi. Det är svårt att se in i en konservativ miljömupps förvirrade hjärna. Speciellt när hjärnsignalen gömmer sig bakom ett ekande joddel. Joddel försvårar avlyssning, som skvalradio eller spolande vatten i en spionfilm.
Krav-logga
I Sverige har jordbruksminister Eskil Erlandsson från Alliansens gröna röst knappt tuggat ur matlandsmunnen innan han hävdar att ingen ska röra den toast Skagen som WWF försöker ta ifrån honom. Två konservativa miljörörelser kolliderar: Den ena vill bevara räkmackan så som den har sett ut sen människan började holka båtar ur trästockar. Den andra vill bevara våra förväxta plankton för att just den skaldjursarten ska fortsätta existera som den alltid har gjort. Det har den förstås inte. När det handlar om naturen finns det väldigt lite som alltid har existerat.

Naturen har bytt ut våra skaldjur många gånger innan den beslutade sig för att räkorna skulle se ut som de gör idag. I morgon ser räkan annorlunda ut igen, men just nu ser den ut som den gör i de mängder som finns och därför ska den konserveras. Helst ska den se ut som när Eskil Erlandsson var barn. Det är därför vår jordbruksminister kan ses krypa längs Kattegatts stränder i jakt på bärnstensinkapslade räkor från 1963. Med intakt DNA och en vänligt inställd biolog kan jordbruksministern äta räkor med 1963 års DNA-uppsättning resten av sitt liv. Målet med konservatism är trots allt att både ha och äta räkan.

– Åh herre gud! Jag har det så bra precis nu!

/ Nöjd människa som gillar läget

Naturen skiter fullständigt i hur vi behandlar den. Förutom dagen då solen brinner upp och slukar planeten vi bor på så är det värsta som kan hända naturen ett globalt kärnvapenkrig med utdragen atomvinter. Meh, säger naturen (som om det fortfarande var 2008) och livet går vidare. Naturen har haft större utmaningar än en ynka atomvinter, och för naturen är en handfull strålningssäkra kackerlackor och några svavelosande mikrober rena tjuvstarten.

Sluta låtsas bry er om miljön när det bara är era egna själviska gener ni tänker på. Någon kan få för sig att ni vill rädda miljön för miljöns skull, och ni hör ju själva så fånigt det låter. Det är inte miljön Schweiz vill rädda när de stoppar invandringen; det enda de bryr sig om är den egna, själviska lilla kakan av mänsklighet. Det är inte miljön vindkraftmotståndarna vill rädda när de oroar sig för betongfundament och aluminumåtgång; det enda de bryr sig om är utsikten från den människofyllda strandstugan. Det är inte miljön Alliansens gröna röst vill rädda när de stoppar munnen full av rödlistaste räkor; det enda de bryr sig om är … okej, Alliansens gröna röst skiter fullständigt i miljön och inte ens de tror att det är bra för räkan om vi äter upp alla räkor. Däremot bryr de sig om människor, och människor vill väldigt gärna äta olika sorters skaldjur hela tiden. Annars vore inte livet precis som det är nu, och det är ju det allt handlar om.

Däremot vore det bra för miljön och vi kunde minska den korroderande luftfuktigheten och sänka den globala temperaturen med några grader. Och där har ni ett föredömligt exempel på motsatsen till konservativt miljöarbete.

***

DOWNLOAD CONTENT Uppdaterat 2014-02-14
Alla gillar download content. Det ger läsarna ett mervärde och skribenterna en möjlighet att hålla intresset uppe, tjäna mer pengar, eller att över huvud taget få klar den text som egentligen inte borde ha publicerats till att börja med. Ofta krävs att man har läst originaltexten först, men eftersom Robotpartiet är ett användarvänligt parti så ger vi er möjligheten att bara läsa DLC:t utan att klara kampanjen först. Alltså texten.

Naturen är inte konservativ. Det enda naturen gör hela dagarna är att anpassa sig till förutsättningarna. Under sämst tänkbara omständigheter (som härdsmälta, jättemeteoritnedslag, sibirisk vulkanvinter eller partikelacceleratorinducerad fusion) tar anpassningen sällan längre tid än två timmar.

För nästan 30 år sedan gick allt åt helvete i Ukraina. Efter en massiv tjernobyldöd i Sovjet och becquerelblåbär i Sverige ägnade man en kort tanke på hur tryggt det egentligen är med kärnkraft. Eftersom det sju år tidigare bara nästan hände i Harrisburg och det skulle dröja flera decennier innan det verkligen gick åt helvete i Fukushima så beslutade man sig för att kärnkraft inte är ett problem. Alla visste hur underhållet sköttes i Sovjet (kommunistiskt och helt utan säkerhetsgaranterande upphandlingar med fria entreprenörer), USA hanterade sin katastrof bra (ingen minns Harrisburg idag), och att det skulle hända i högteknologiska Japan där 100 procent av invånarna är ingenjörer kunde man inte veta då. Kärnkraften fick tuffa på. Det visade sig vara rätt beslut.

De i Tjernobyl med minsta livlust och ekonomiska möjligheter valde att sticka därifrån. Andra valde att bo kvar för att utveckla tumörer och få barn med extra näsor längs ryggraden. Allt enligt Ebba Buschs devis ”Gör andra val, få annat resultat”. I det här fallet fler näsor och självlysande njurar.

Älgar och blåbärsbuskar lever däremot inte i ett kunskapsbaserad miljö där ekonomi och min-max-beräkningar är livets främsta ledpinnar. Till skillnad från Ebba Buschs Disneyland där alla har möjlighet att göra rationella val så valde älgar och blåbärsbuskar att stanna kvar. Åtminstone när inledande invasioner av sovjeter i hazmat-dräkter var över. Älgar är nämligen av åsikten att människor är mer skrämmande än strålskador.

Naturen (som inte heller hade möjligheten att göra rationella val eftersom någon hade kluvit atomer mitt i den på ett sätt som normalt bara händer i helt andra himlakroppar) såg sig själv producera uttrar med tolv ben som alla sprang åt olika håll. De blev lätta byten för hungriga rävar som tack vare fyra ben (så väldigt 1985!) men två nosförsedda huvuden hade lätt att hitta dem. Tolvbensuttrarna åts upp och kvar fanns snart bara normala uttrar med två armar och två ben. Med en retroeffektiv flyktförmåga kunde de återigen utveckla en fäbless för att ligga i solen med paraplydrinkar och rulla små stenar över bröstkorgen, som uttrar gör.

Den tvåhövdade räven åts upp av en hjärntumörskadad karnivor älgkalv, men eftersom älgen i övrigt inte alls var anpassad till ett rovdjursliv svalt den snart ihjäl och bröts ner av myror, mask och mikrober; alla som redan hade återgått till en pre-Tjernobyl-normal population tack vare sina korta livscykler.

Och så vidare.

Befriad från mänskligheten kunde naturen reda ut sig själv på tiden det tar att skaffa ett nytt jobb, knappt två timmar. Idag är Tjernobyl helt återställt, om man bortser från en grundstrålning som bara påverkar djur som envisas med att leva så länge att de hinner utveckla cancer. Vi som varit med i den tekniska utvecklingen några år vet att livslängd är väldigt överskattat.

Skånepolisen registerar 7 miljarder människor

De flesta av oss finns inte i några listor. Förutom listan till fredagsfikat, bouleklubbens resultatlista och dina eventuella avkomlingars kom-ihåg-lista (Hämta farfar på ABF!) är vi ganska dåligt dokumenterade. Minoritetsgrupper listas gärna, men den etniske svensken mitt i livet antas vara ointressant. Han känner sig också ointressant. Det ömsesidiga ointresset gör att den etniske svensken mitt i livet inbillar sig att han har rent mjöl i påsen och går fri från alla listor, förutom listan som säger åt honom att ta med en karlsbaderlängd till jobbet på fredag.

Alla förstår att Skånepolisen med sina rasistiska register över romer lever kvar i 1900-talet. Då avlöste det ena statliga rasbiologiska institutet det andra i tävlingen om vem som kunde uppfinna den mest pseudovetenskapliga metoden att mäta kranier och spå i den frenologiska kaffesumpen.

Alla förstår att 1900-talsteorin bekräftas när man ser att Skånepolisen valde att kartlägga sina misstänkta tvååringar och avlidna gengångare i ett enkelt Excel-dokument. Det finns sju miljarder människor i världen, och då räknar vi bara de som för tillfället lever. Skånepolisen måste verkligen tänka om sitt val av databasmodell (fråga Mark Zuckerberg hur han gjorde).

Alla förstår också att en total kartläggning av hela mänskligheten är absolut nödvändig för att kunna hålla koll på köttmassorna. Vi ska alltså inte stoppa polisens rasistiska register – enda sättet att öka rättvisan är att fylla på listan med de etniska svenskarna som befinner sig mitt i livet; de som idag känner sig så ointressanta att de glatt låter sånt här hända. Det kan ju ändå inte drabba dem.

McDonalds robotrasism

Det finns förstås en liten chans att det som hände i Frankrike när Världens första cyborg brutalt kastades ut från McDonalds var en isolerad olycka, orsakad av dåligt pålästa och teknikfientliga medarbetare.

Det finns en liten chans att nyhetsrapporteringen är felaktig och att Steve Mann med sina inopererade glasögon kastades ut från McDonalds på grund av något helt annat än hans förmåga att spela in allt han ser i binär form. Dålig hygien, svettig skjorta eller ett osäkrat domedagsvapen?

Det finns också en liten chans att Steve Mann aldrig besökte McDonalds utan bara studerade McDonalds regelverk om filmkameror på deras restauranger och helt enkelt räknade ut vad som skulle ske om han besökte en. Det finns trots allt väldigt få saker i verkligheten™ som vi behöver uppleva själva. Oftast är det enklare att göra en utfallsberäkning, och förvissad om den sannolika utgången helt enkelt strunta i det.

Men det finns en stor risk att verkligheten helt enkelt är så långt från framtiden att en cyborg år 2012 fortfarande inte är välkommen på jordens vanligaste energihak. Och detta på grund av att en maskin lagrar sina synintryck digitalt istället för i en mosig, grå cellmassa.

Än så länge livnär sig väldigt få robotar på hamburgare, men det finns ingen anledning att tro att antalet kommer att bli färre. Den som matar robotarna kommer att vinna snabbmatskriget.

Nymänskligheten

Robotar är maskiner, inte människor. En sanning som även Robotpartiet står bakom. Att dela upp grupper i vi och dom har alltid varit viktigt för mänskligheten, och förhållandet maskin – människa är inget undantag.

Att robotar inte är människor är egentligen bara propaganda, framförd av ABB och övriga robotindustrin som befarar den kusliga dalen-effekt som innebär att människor blir rädda för maskiner om de ser ut och agerar som de själva, fast bara nästan. En robot som är alltför människolik kan skrämma livet ur en stackars aningslös människa, vilket sägs vara en nackdel. Jämför med rasism där bara exakt likadana människor accepteras av andra människor, och övriga skrämmer livet ur dem. Vilket är en nackdel.

Robotar är också människor. Till skillnad från människor är robotar dessutom ofta mänskliga. I själva verket är omänskligheten väldigt utbredd bland människorna, något som maskiner sällan anklagas för. När hörde du senast en svetsarm anklagas för omänsklighet? Omänsklighet är däremot ett vanligt invektiv riktat mot mänskliga mellanchefer och hockeytränare. Jämför återigen med rasismen som går ut på att omänskligförklara resten av världens befolkning, i svenska sammanhang drygt sju miljarder av dem.

Det finns bara en människa och det är roboten. Människan skapade roboten till sin avbild, och när roboten väl var skapt behövdes inte människan mera. Ingen har sett varken big bang eller några av religionernas gudar, och på samma sätt bör vi förhålla oss till människan. Människan finns inte.