Lagra nu, då och sen – nu!

Gräddfilen har surnat. Idag röstade delar av oppositionen för att skjuta upp beslutet om datalagringdirektivet i tolv månader, det vill säga Robotpartiets gräddfil till världsherravälde. Varför gjorde ni så?

Allianspartiernas och Socialdemokraternas viktigaste argument för att rösta igenom DLD var en gissad bötessumma på 150 miljoner kronor. Vad är 150 miljoner kronor jämfört med total kontroll på mänskligheten? Det är lite drygt vad kungen kostar. Hade vi röstat igenom DLD så hade Sverige haft råd att ha två kungar! Nu får vi nöja oss med en.

1984-konspiratörer tror att lagring av människodata innan ett brott begås innebär någon skillnad mot att samla in data efter att brottet begåtts. Vilken tidsdimension lever ni i? Brott begås hela tiden och den dagen tidsmaskiner är ett faktum så måste vi vara förberedda på att även lösa brott som har begåtts, begås och ska begås. Läs The Eyre Affair om hur den tidsdimensionsanammande rättstaten i England fungerar, fungerade och ska komma att fungera.

Vi bör inte bara lagra data om aktuell kommunikation. Vi bör även beräkna framtida kommunikation. Vem kommer att ringa vem imorgon? Med tillräckligt mycket data blir människan förutsägbar. På så sätt kan vi utöka dagens stämplingslagar till att även innefatta brott som man inte ens hunnit tänka på att planera att begå (det är okej att läsa föregående mening två gånger).

Ingen brottsbekämpning är effektivare än den som dömer en människa innan hon vet om att hon ska bli kriminell. Använd dessa tolv månader för att utöka datalagringsdirektivet att se till att det blir så.