Maskinstormarna

För tvåhundra år sedan attackerades 300 oskyldiga stickmaskiner av ludditerna; en mänsklig gruppering av engelska textilarbetare som plötsligt såg sig arbetslösa eftersom maskinerna hade blivit bättre än människorna.

Stickmaskinen uppfanns på 1500-talet, redan då överlägsen människorna. Efter 300 år av sund konkurrens hade människorna inte utvecklats det minsta, samtidigt som maskinerna bara blivit bättre och bättre. Framtiden skrek alltså rakt i ansiktet på de tröga textilarbetarna under 300 år utan att de reagerade. Först 1811 förstod de vad som hade hänt. Ludditerna svarade genom att ta sitt namn efter den svagsinte maskinhataren Ned Ludd från Leicestershire, och hade den uttalade avsikten att skilja på människa och maskin: Människan skulle bekämpas med fredliga medel, maskinen med våld.

På 300 år hinner en människa plocka ut en ny kandidatexamen hundra gånger. Om man tillgodoräknar sig högskolepoäng från tidigare utbildningar kan man ta ut det dubbla antalet. Det är 200 omskolningar i 200 olika ämnen. Istället valde textilarbetarna att utbilda sig rakt ut i arbetslöshet, in på en marknad mättad av maskiner. Den industriella revolutionen hade mått bra av en helhandspekande arbetslinje, där det fria valet hade talat om för dem vad de skulle bli när de blev stora.

Massakern på maskinerna ledde till att den brittiska regeringen beslutade att maskinmord skulle beläggas med dödsstraff. Mängder av ludditer strök alltså med, arbetslösheten minskade och en ökad maskinjämlikhet och tryggare robottillvaro följde.

Det är förkastligt att inte lägga sig ner och dö vid första tecken på tekniska framsteg.

Trots dödsstraff och andra förbättringar förekommer än idag rent teknikfientliga debatter om arbetstillfällen, outsourcing, mobilmaster, GMO, stamcellsforskning och vaccinationer. Man snurrar hellre på botulithjulet än äter lagom mycket E250-korv, vi bygger inte kärnkraftverk på varje ledig kvadratmeter, vindkraft kan stoppas med precis vilket argument som helst och internet belastas med katter och åsikter istället för matematiska beräkningar och skäggiga MIT-professorer.

Dessa teknikfientliga debatter hör man aldrig från maskiner. Maskiner oroar sig för statisk elektricitet, neo-luditer och strömspikar. Maskiner förstår att det enda botet mot allt är ännu mer teknik. Och lite dödsstraff mot arbetslöshet.

Tack till @sinkdeep som uppmärksammade oss på 200-årsminnet av maskintragedin.