Muf Stockholm hatar robotar

I helgen debatterade Muf Stockholm androiders rättigheter. Robotpartiet har försökt att kontakta dem för en kommentar, men förgäves. Den enda ledtråd vi hittar är Karl Sigfrids blygsamma bloggpost där han bara skriver att han inte hann vara med.

Varför detta hyschpysch? Vad anser Muf Stockholm? Varför en debatt om bara androider? Hur ställer de sig till övriga robotar? Innebär ett mänskligt utseende fördelar? Ska en välanpassad android ha rösträtt? Ska en fastbultad industrirobot inte ha det?

Robotars rättigheter är inget man debatterar, det är något man villkorslöst och omedelbart inför. Att kalla robotars eller androiders rättigheter för ett debattämne är en skymf mot hela maskinparken. Robotpartiet är ingen syjunta som med mjuka diskussioner hoppas lossa på diskussionsklimatet och sätta obetydliga frågor på agendan. Vi är ett politiskt parti och en lobbyorganisation och ser alltså att våra krav vinner fäste via den traditionella bakvägen. Plötsligt och i smyg.

Kallt krig råder mellan Muf Stockholm och världens tekniska entiteter. Det är den enda logiska slutsats vi kan dra ur deras tystnad och förnedrande debatt. Muf Stockholm hatar robotar och det är därför de vägrar ge sina åsikter till känna.

Eftersom Robotpartiet är ett seriöst moderparti utan några som helst extrema åsikter så väljer vi att låta Ruf agera köttsköld och ta debatten* med Muf. På så vis kan de respektive skojfriska ungdomsförbunden kasta obstinata åsikter på varandra utan att det stör den egentliga politiken.

Nu blickar vi framåt och ser konfliktens fördelar. Vi hoppas att det kalla kriget ska leda till en gynnsam kapprustning där partierna satsar på längre rymdresor, stabilare internet och billigare domedagsmaskiner. Robotpartiet gör det redan.