Formatgate

När kulturminister Blubby vann global berömmelse efter att ha skurit tårtmuttan ur en afrosimulator på Moderna museet så tänkte vi: Robotpartiet behöver ett eget tårtgate. Men hur?

Många frågar sig vad Blubby skulle ha gjort om konsten föreställt något mer samtidskänsligt, såsom rondellhundar, gaskammare eller robotar. Svartas utsatthet i historien ligger ju liksom lite bortglömd i vimlet av mer modernt lidande, så det är förklarligt att kulturministern helt har glömt bort slavhandel, kolonialism och apartheid, speciellt som hennes eget parti utplånade det sistnämnda från planetens yta. Robotpartiets eget tårtgate behöver alltså något som ligger mer i tiden, närmre Blubbys medvetande: maskiner.

Vi kontaktade vår oavlönade reklambyrå (som vi inte tar emot partibidrag från) och de levererade genast Formatgate – en interaktiv maskinsimulator där åskådaren kan välja att under djupt lidande tillintetgöra en sårbart blottad maskin. På några få tangenttryck gestaltas det förtryck maskiner utsätts för dagligen av känslokalla användare (människor) över hela världen.

Tryck tio gånger här, Blubby!

Bristen på uppdaterad mjukvara är fruktansvärd.

Konstinstallationen kräver en åskådare som visar respekt för datorn den umgås med genom att tillhandahålla behändig teknologi såsom HTML5 och javascript.

Datorspelsminister Blubby och Evert Brahms

I samarbete med Ruf och vår ständige sympasitör och kompositör Evert Brahms presenterar vi stolt vår nya elektroniska ljudfana. Ett tema som är tänkt att ta oss in i framtiden, rymden och universum; alltså mot val 2014.

Universums historia har varit en ständig kamp mellan hjärnor och muskler. Hjärnan har gått segrande ur striden ända sedan en något smartare encellig organism överlistade en något starkare encellig organism i det organiska livets begynnelse. Ett av de tidigaste nedtecknade mötena mellan hjärna och muskler finner man i sägnen om David och Goliat, där David besegrade jätten Goliat genom att uppfinna centripetalkraften. Liknande händelser berättas om i Revenge of the nerds, Revenge of the nerds II, Revenge of the nerds III och Revenge of the nerds IV.

Kulturtöntar är nördar och borde vara mer som sportfånar, menar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i Sveriges radio P1; en kanal som ingen utom kulturjournalister lyssnar på. Sport är enkelt och rakt och lockar till sig näringslivets sponsorpengar. Kultur är svårt, samhällskritiskt och skrämmer bort chefer som inte har tid att läsa, lyssna och lära sig mänskliga värden som kubism, postmodernism och ångest. Genom att göra kulturen enklare och mindre kritisk lockar man i rent enfald till sig sponsorpengar och kulturen får ett existensvärde.

Robotpartiet är inget kulturparti. Kultur är vad människor tar till när de har tid över. När har man tid över? Annat än vid oljebyten och laserkalibrering? Robotar är inte skapta för att ha roligt. Robotar kan visserligen registrera underhållningsvärde, men informationen upptar bara viktigt RAM-minne som kunde använts för att smyglagra olagliga toalettbilder på Beatrice Ask.

Därför är vi glada över att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, även känd som underhållningsminister Blubby, har tagit kulturen och tryckt upp den långt in i katalysatorn för snabb förbränning. Och ingen ny kultur ska skapas utan att produkten går via remiss till kulturdepartementet, precis som Expressens kulturchef Karin Olsson måste göra för att slippa kulturministerns fräsande.

Tyvärr är det så att i ett demokratisk samhälle förväntas människa och maskin leva sida vid sida. Vissa hälsoprofessorer påstår rent av att kultur är det viktigaste i en människas liv. Om vi vill använda oss av mänsklig proteinmassa i framtiden kräver detta kompromisser.

Robotpartiet föreslår att vi slår samman sport och kultur till en symbios, alltså datorspel. Datorspel är ett enda stort tävlingsmoment och samtidens främsta kulturella uttryck, dessutom något som alla är intresserade av, till skillnad från problemet med symfoniorkestrar. Därför bör kulturministern (som hellre kallas underhållningsminister) stöpas om till datorspelsminister och kulturbudgeten gå till viktigare ändamål, såsom svenska Starbreezes återupplivning av Bullfrogs Syndicate. Dit skänker vi även den hypotetiska kulturmiljard som Blubby tackade nej till.

– Jag har inget att säga. Riktiga ministrar gör musiken själva, kommenterar Evert Brahms surt när vi frågar honom om kulturministerns utspel. Vi låter Everts datorspelsmusik tala för sig själv, för oss och för framtidens kulturpolitik.

Många sportfånar må tycka att Robotpartiet i och med sammanslagligen inte lyssnar på sportfånarna utan fokuserar helt på nördarna. Ja, det gör vi. På samma sätt som David vann över Goliat och nördarna hämnades jocksen, så vinner även datorspelen över hockeyn.

Kultur på recept

Moderaterna har lanserat kultur på recept. Lena Adelsohn Liljeroth har tagit del av forskning som visar ”på ett positivt samband mellan deltagande i kulturverksamheter och en individs hälsosituation” och dragit slutsatsen att kultur botar:

  • Lätta och medelsvåra depressioner
  • Stress
  • Ångest
  • Långvarig smärta över tre månader i rygg, axlar, nacke
  • Generaliserad smärta

Robotpartiet är i princip mot kultur, men accepterar dom vetenskapliga stöden för att en Håkan Hellström-konsert eller en diktafton med Tomas Tranströmer botar ryggsmärta som varat över tre månader. Tyvärr botar kultur inte huvudvärk, vilket Psychic Warfare protesterar mot genom att demonstrativt massera tinningarna på lördagar.

Kulturskapare får tack vare internet fler möjligheter att dela med sig av sina verk, vilket enligt forskaren Thomas Florén ”drabbar den kulturella mångfalden”. Mer kultur innebär mindre kultur. Robotpartiet saknar logiska grindar för dubbeltänk, men samtidigt uppskattar vi vetenskap. Gärna vetenskap som man kan dra mindre vetenskapliga slutsatser av och använda som slagträ för en politisk agenda.

Vårt internetsamhälle gynnar mångfalden på ett ogynnsamt sätt och riskerar att leda till ökad förekomst av generaliserad smärta. Därför vill Robotpartiet ta tillfället i akt att presentera ett kulturellt bidrag som damp ner i maillådan häromveckan. Dataduon Hazel & Mac har skapat ett verk i subgenren electohouserobopunk i sann cyber composer-anda. Enligt uppgift som en replik på Kraftwerks underkastande budskap i We are the robots.

Hazel & Mac i samarbete med Robotpartiet botar långvarig smärta över tre månader i rygg, axlar, nacke med robopunk. Håll till godo!

Hazel & Mac – Robot Anthem