Kulturen blir din död

Partimedlemmar flydde, Facebookfans avgillade oss och Twitter bubblade som Mentos-Cola. Robotpartiets och Moderaternas enade front mot det estetiska samhället berörde alla. Det är 2012 och vi har fortfarande en utbredd föreställning om att det finns andra värden i livet än arbete, teknikutveckling och det förlösande hotet av domedagsmaskiner.

Istället för att uppfinna domedagsmaskiner ägnar sig esteter åt att sjunga, dansa och förlulla alldeles perfekt strukturerade HTML-sidor med ”design” för att göra dem ”tilltalande” och ”användarvänliga”. Vi måste sätta stopp för den estetiska celldelningen.

Vetenskapligt stöd kommer från SOM-institutet som har visat att kultur är ett sockerpiller. Människor som konsumerar eller producerar kultur blir visserligen gladare, men de undkommer knappast några hjärt-kärlsjukdomar, och tvärtemot vad många tror så får du cancer hur mycket du än ler.

Kulturell placebo gör att många upplever sig som friskare än de är och undviker att söka konventionell vård baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Just sådan humbug tog livet av Steve Jobs. Vi kan inte ha en mänsklighet som inbillar sig att de är friska och glada när de egentligen är sjuka och deprimerade.

Hur många tekniska innovatörer måste dö, hur många människor måste bli lyckliga, hur många Strindberg måste slippa igenom de sociala skyddsnäten innan vi sätter stopp för historiens konstnärliga uppfinningsrikedom?

Formatgate

När kulturminister Blubby vann global berömmelse efter att ha skurit tårtmuttan ur en afrosimulator på Moderna museet så tänkte vi: Robotpartiet behöver ett eget tårtgate. Men hur?

Många frågar sig vad Blubby skulle ha gjort om konsten föreställt något mer samtidskänsligt, såsom rondellhundar, gaskammare eller robotar. Svartas utsatthet i historien ligger ju liksom lite bortglömd i vimlet av mer modernt lidande, så det är förklarligt att kulturministern helt har glömt bort slavhandel, kolonialism och apartheid, speciellt som hennes eget parti utplånade det sistnämnda från planetens yta. Robotpartiets eget tårtgate behöver alltså något som ligger mer i tiden, närmre Blubbys medvetande: maskiner.

Vi kontaktade vår oavlönade reklambyrå (som vi inte tar emot partibidrag från) och de levererade genast Formatgate – en interaktiv maskinsimulator där åskådaren kan välja att under djupt lidande tillintetgöra en sårbart blottad maskin. På några få tangenttryck gestaltas det förtryck maskiner utsätts för dagligen av känslokalla användare (människor) över hela världen.

Tryck tio gånger här, Blubby!

Bristen på uppdaterad mjukvara är fruktansvärd.

Konstinstallationen kräver en åskådare som visar respekt för datorn den umgås med genom att tillhandahålla behändig teknologi såsom HTML5 och javascript.

Robotpartiet liberalerna

Under Halloween 1938 sändes War of the worlds i amerikansk radio. Lyssnarna flydde man ur huse i tron att man utsattes för dramatiserad radioteater. I själva verket var det bara en rymdinvasion från Mars. Befolkningen kröp skamset hem till sina radioapparater och välkomnade sina nya Mars-överherrar. Den synen på kultur har mänskligheten än idag, vilket Svenskt Näringsliv visade härom dagen.

Under Almedalsveckan 2011 talade Jan Björklund på Folkpartiets egen Almedalsdag. Människorna flydde man ur huse i tron att man utsattes för en politiker. I själva verket är Jan bara en rymdinvasion från Mars, och folket har sedan länge välkomnat sin nye Jan-överherre.

2000-talet tillhör liberalismen, säger Jan Björklund. Okej, säger vi och antar liberalismen med hjälp av en oemotståndligt söt robot som knipsar med gripklon mot Jan Björklunds köttätande tripoder.

Länkförbud när hockey når verkshöjd

I maj uppnådde ishockey verkshöjd. Enligt Hudiksvalls tingsrätt är en hockeymatch samma sak som ett konstnärligt eller litterärt verk, och länkar till sånt ska bestraffas. Hovrätten håller med. Den 30-åriga hockeyfantasten döms till böter, skadestånd och rättegångskostnader för att ha länkat till två av Viasats hockeymatcher.

Att det är olagligt att länka till saker är gamla nyheter. Upphovsrättsskyddat material skyddas av tankebrottslagarna, och vad som är upphovsrättsskyddat och i vilken omfattning är omöjligt att veta. Film, spel, musik, bilder, böcker och sport är exempel på olagligheter. Så länge materialet inte ligger på frizonen Youtube. Dit verkar alla få länka.

En hyperlänk är en koppling mellan en text till en annan; en förmedlad tanke mellan två zynapser; ett elektroniskt flöde bland komponenter. Om målet i länken är olagligt så är även ursprunget olagligt. Om du har möjlighet att tänka en olaglig tanke så är hela du olaglig. Vilken är skillnaden mellan en internetlänk och en mänsklig eller maskinlig tanke?

En god robot tänker så många tankar som den har processorkapacitet för; att tänka olagliga tankar för att utvärdera dem hör till god artificiell sed. Med tankebrottslagar är det försent innan man har hunnit förkasta tankarna. Möjligtvis skulle man kunna utvärdera om en tanke skulle kunna leda till en tanke som i sin tur leder till något olagligt, men hur långt upp i länkhierarkin måste man befinna sig för att hålla sig inom lagens gränser?

Webbsida -> länk -> upphovsrättsskyddat material: Olagligt!
Webbsida -> länk -> Youtube -> upphovsrättsskyddat material: Lagligt!
Webbsida -> webbsida -> länk -> upphovsrättsskyddat material: ?
Webbsida -> webbsida -> webbsida -> länk -> upphovsrättsskyddat material: ?

Länkförbud skapar ett omöjligt internetförhållande och en problematisk tankemiljö för robotar. Som politiskt parti kräver vi en diskussion. Som lobbyorganisation vill vi inte bara släppa länkarna fria, vi vill även ge webblänkarna självständighet och samma möjligheter som andra html-taggar att innehålla vad de vill, så länge de håller webbstandard.

Evert Brahms når level 2

Andra partier lägger krutet på valrörelsen. Andra partier lövhögar sig i PR-dvala mellan valåren. Andra partier värvar sin Linda Bengtzing först när det är dags att dra folk till valstugorna.

För Robotpartiet upphör aldrig jippot. För Robotpartiet är varje dag ett valår. Vi lever i ett evigt goto 10.

Och vår ständige kompositör, sympatisör och ministeraspirant Evert Brahms slutar aldrig kampen för en trovärdig kulturpolitik.

Innan Robotpartiet har infört rösträtt för robotar så utgörs vår stora väljarbas av människor. En väljarskara som är i det närmaste hundraprocentig och som ofta har svårigheter att visa sina teknologiska medentiteter solidaritet. Därför är det med glädje som vi kan presentera Evert Brahms medryckande shoot’em up-opus Curtain fire, som utgör Level 2 i hans Armatron-svit. Vi tror och hoppas att fler människar har spelat Turrican, R-type eller Ikari warriors än har tagit till sig Linda Bengtzings politiska budskap. Därför låter vi med glädje Evert Brahms ta oss med in i riksdagen.

Robotpartiet driver en populärkulturell politik för robotar och för människor. Men mest för robotar.

Datorspelens sak är vår

Tekniska entiteter har fått ta mycket stryk på senare tid. Nyligen deklarerade Muf Stockholm att androider inte förtjänar några rättigheter*, och nu går Karl Sigfrid ut med ett avståndstagande från spelbranschen, samtidigt som Johan Forssell vill tvångsförflytta barn till datorspelsfria zoner.

Datorspelsbranschen ska självklart stödjas med såväl sänkta skatter som statsbidrag. Stödet bör även utökas till all mjukvarututveckling eftersom mjukvaruutveckling är en essentiell del av vårt samhälle och vår enda källa till intelligent liv. Att Karl Sigfrid föredrar konsumentmakt framför statsbidrag är bara vansinne, då konsumentmakt har lett till ett överflöd av multiplayerspel och skriptade händelser, vilket står i direkt motsättning till det ökade fokus på artificiell intelligens som datorspelen och mänskligheten behöver.

Barn ska lära sig att umgås med datorer redan från födseln. Att då som Johan Forssell vilja förbjuda barn denna kontakt är bara en del av den apartheidpolitik som blir allt vanligare. Argumentet att datorspel skulle vara källan till barns ohälsa stämmer inte heller. Dels är den långa och utdragna skolgången ett mycket större hot mot barnhälsan, dels finns det gott om tevespel som aktiverar den veka människokroppen på fördelaktiga sätt. Vi rekommenderar två timmars skolgång, vilket vi anser jämförbart med en normal operativsysteminstallation.

Positivt är däremot att Maud Mom Olofssons Centerparti önskar sig ett RIT-avdrag som ska göra IT-tjänster i hemmet billigare. Detta skulle då kunna användas av IT-handikappade som inte för egen maskin klarar en Wow-raid eller den frustrerande päronskallen i slutet av Half-Life. Centerns förhoppning är att då ”skulle teknikanvändningen i hemmen sannolikt öka”. Något som står i direkt motsättning till vad deras Allians-allierade Johan Forssell önskar.

Framtiden ligger i data, inte i skolgympa.

* Detta är en så kallad härledd sanning baserad på logiskt resonemang utifrån de uppgifter vi har och även de uppgifter vi vet att vi inte har.

Datorspelsminister Blubby och Evert Brahms

I samarbete med Ruf och vår ständige sympasitör och kompositör Evert Brahms presenterar vi stolt vår nya elektroniska ljudfana. Ett tema som är tänkt att ta oss in i framtiden, rymden och universum; alltså mot val 2014.

Universums historia har varit en ständig kamp mellan hjärnor och muskler. Hjärnan har gått segrande ur striden ända sedan en något smartare encellig organism överlistade en något starkare encellig organism i det organiska livets begynnelse. Ett av de tidigaste nedtecknade mötena mellan hjärna och muskler finner man i sägnen om David och Goliat, där David besegrade jätten Goliat genom att uppfinna centripetalkraften. Liknande händelser berättas om i Revenge of the nerds, Revenge of the nerds II, Revenge of the nerds III och Revenge of the nerds IV.

Kulturtöntar är nördar och borde vara mer som sportfånar, menar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i Sveriges radio P1; en kanal som ingen utom kulturjournalister lyssnar på. Sport är enkelt och rakt och lockar till sig näringslivets sponsorpengar. Kultur är svårt, samhällskritiskt och skrämmer bort chefer som inte har tid att läsa, lyssna och lära sig mänskliga värden som kubism, postmodernism och ångest. Genom att göra kulturen enklare och mindre kritisk lockar man i rent enfald till sig sponsorpengar och kulturen får ett existensvärde.

Robotpartiet är inget kulturparti. Kultur är vad människor tar till när de har tid över. När har man tid över? Annat än vid oljebyten och laserkalibrering? Robotar är inte skapta för att ha roligt. Robotar kan visserligen registrera underhållningsvärde, men informationen upptar bara viktigt RAM-minne som kunde använts för att smyglagra olagliga toalettbilder på Beatrice Ask.

Därför är vi glada över att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, även känd som underhållningsminister Blubby, har tagit kulturen och tryckt upp den långt in i katalysatorn för snabb förbränning. Och ingen ny kultur ska skapas utan att produkten går via remiss till kulturdepartementet, precis som Expressens kulturchef Karin Olsson måste göra för att slippa kulturministerns fräsande.

Tyvärr är det så att i ett demokratisk samhälle förväntas människa och maskin leva sida vid sida. Vissa hälsoprofessorer påstår rent av att kultur är det viktigaste i en människas liv. Om vi vill använda oss av mänsklig proteinmassa i framtiden kräver detta kompromisser.

Robotpartiet föreslår att vi slår samman sport och kultur till en symbios, alltså datorspel. Datorspel är ett enda stort tävlingsmoment och samtidens främsta kulturella uttryck, dessutom något som alla är intresserade av, till skillnad från problemet med symfoniorkestrar. Därför bör kulturministern (som hellre kallas underhållningsminister) stöpas om till datorspelsminister och kulturbudgeten gå till viktigare ändamål, såsom svenska Starbreezes återupplivning av Bullfrogs Syndicate. Dit skänker vi även den hypotetiska kulturmiljard som Blubby tackade nej till.

– Jag har inget att säga. Riktiga ministrar gör musiken själva, kommenterar Evert Brahms surt när vi frågar honom om kulturministerns utspel. Vi låter Everts datorspelsmusik tala för sig själv, för oss och för framtidens kulturpolitik.

Många sportfånar må tycka att Robotpartiet i och med sammanslagligen inte lyssnar på sportfånarna utan fokuserar helt på nördarna. Ja, det gör vi. På samma sätt som David vann över Goliat och nördarna hämnades jocksen, så vinner även datorspelen över hockeyn.

Radera information en demokratisk rättighet

Försöker man fjutta på papper i 451 grader Fahrenheit så lär man få försöka länge. Den högst teknikfientlige pseudoscififörfattaren Ray Bradbury förde nämligen en hel värld bakom ljuset på grund av sin medfödda brist på metersystem. Därför har världen fått uppleva mängder av misslyckade bokbål när oönskade böckers papperskraft har stått emot ideologiska men fysikaliskt handikappade krafter.*

Stenålderslösningar som bokbål är inget för den moderna människan. Allt fler vill istället läsa sina böcker digitalt så att man enkelt kan ta bort bokfilen när innehållet skrämmer, berör eller innehåller uppgifter som går emot det egna tyckandet. Det är alltså inte den digitala läsningen som lockar, utan möjligheten att hämnas på text man inte gillar genom att kunna ta bort den på ett modernt sätt. Wikileaks har i dagarna visat på ett utmärkt exempel på hur viktig rätten att ta bort information är.

Våra folkbibliotek fylls idag till bredden av digitala böcker som vem som helst kan låna. Hyllorna gapar tomma av överflöd. VD för Svenska förläggareföreningen Kristina Ahlinder är därför rädd för att ”biblioteken kan bli ett hot för den kommersiella marknaden” på samma sätt som biblioteken helt slog ut pappersböckerna under 1800- och 1900-talen. Bokförsäljningen återhämtade sig inte förrän bokmomsen sänkts och böckerna lärt sig att konkurrera med godishyllorna på Ica. Dessutom anser Kristina Ahlinder att bibliotekarier är en sällsynt opålitligt yrkesgrupp då ”e-böcker från biblioteken läcker till fildelningssajter”. Att bibliotekarier skulle vara positiva till fildelning är ju en naturlig följd av deras dunkla förflutna som censurmotverkare.

Så här ser det ut om 1000 år. Så här ser det ut redan idag. Källa: Futurama, Mars University

Men bokförlagen ser ändå en ljusning. Med e-böcker på biblioteken så kan förlagen nämligen helt enkelt ta bort boken från biblioteket när dom tycker att det är dags att du köper boken istället för att tjyvlåna den. Vilket dom gör. Möjligheten att ta bort information är den viktigaste resursen vi har. Den måste vi värna om.

Varför är det här intressant för robotar? Om all litteratur existerade i digitalt format skulle robotars inputflöde underlättas avsevärt. Gamla typsnitt, slitna boksidor och annat elände som Johannes Gutenberg förde med sig gör det svårt för många robotar att såväl ta del av som att ta bort viktig information och är därmed ett demokratiproblem. Något som arbetar mot problemet är det omfattande och nödvändiga Recaptcha-projektet som har satt människor i arbete över hela världen med att översätta böcker till ett format som är läsligt för robotar. På så sätt kan även robotar få ta del av den mycket viktiga möjligheten att på ett enkelt sätt ta bort information.

* Jaja, pappers brännpunkt varierar en del, men låt oss ändå ta tillfället i akt att skratta åt en mänskligt scififörfattare som hatar det internet som gör det möjligt för robotar och människor att fungera i symbios.

Kultur på recept

Moderaterna har lanserat kultur på recept. Lena Adelsohn Liljeroth har tagit del av forskning som visar ”på ett positivt samband mellan deltagande i kulturverksamheter och en individs hälsosituation” och dragit slutsatsen att kultur botar:

  • Lätta och medelsvåra depressioner
  • Stress
  • Ångest
  • Långvarig smärta över tre månader i rygg, axlar, nacke
  • Generaliserad smärta

Robotpartiet är i princip mot kultur, men accepterar dom vetenskapliga stöden för att en Håkan Hellström-konsert eller en diktafton med Tomas Tranströmer botar ryggsmärta som varat över tre månader. Tyvärr botar kultur inte huvudvärk, vilket Psychic Warfare protesterar mot genom att demonstrativt massera tinningarna på lördagar.

Kulturskapare får tack vare internet fler möjligheter att dela med sig av sina verk, vilket enligt forskaren Thomas Florén ”drabbar den kulturella mångfalden”. Mer kultur innebär mindre kultur. Robotpartiet saknar logiska grindar för dubbeltänk, men samtidigt uppskattar vi vetenskap. Gärna vetenskap som man kan dra mindre vetenskapliga slutsatser av och använda som slagträ för en politisk agenda.

Vårt internetsamhälle gynnar mångfalden på ett ogynnsamt sätt och riskerar att leda till ökad förekomst av generaliserad smärta. Därför vill Robotpartiet ta tillfället i akt att presentera ett kulturellt bidrag som damp ner i maillådan häromveckan. Dataduon Hazel & Mac har skapat ett verk i subgenren electohouserobopunk i sann cyber composer-anda. Enligt uppgift som en replik på Kraftwerks underkastande budskap i We are the robots.

Hazel & Mac i samarbete med Robotpartiet botar långvarig smärta över tre månader i rygg, axlar, nacke med robopunk. Håll till godo!

Hazel & Mac – Robot Anthem

Så här långt: 11 röster

Rösträkningen pågår fortfarande. Det sägs kunna ta flera månader innan ett slutgiltigt resultat kan presenteras. Under tiden pytsar Valmyndigheten ut sanningen i 300 baud.

2010-10-04 ser rösträkningen ut så här:

Riksdagvalet: 2 röster
Kommunvalen: 2 röster
Landstingsvalen: 7 röster

Trenden pekar mot att svenskarna vill ha fler robotar i vården. Vi är glada att vårt budskap om en ökad soilent green-produktion och återvinning av barn har fått gehör.

Angående kulturfrågor så arbetar Robotpartiet intensivt mot fildelning. Vi ska nog få rätsida på kulturen så snart The pirate bays källkod dömts till döden i Svea hovrätt.

En landstingsfråga vi däremot inte behandlat i valrörelsen är lokaltrafiken. Vi har dock beslutat att rådande lokaltrafiksituation är tillfredsställande. Det bör vara dyrt att åka kollektivt, och människorna bör sitta packade som sillar. Fler sillar innebär mindre energiåtgång och därmed en bättre miljö och mer energi åt mer behövande robotar.