Människor istället för politiker

Trycka knarksvamp i en robot är poänglöst. Möjligtvis fuktskadas maskineriet, men ofta är svampen torkad och ofarlig att förvara i chassit. Har vi hört. Trycka upp en våt groda i moderkortet i hopp om att föra över bufotoxiner till CPU:n skulle däremot kunna ställa till med en del kortslutningar. Men robotar gör inte sånt.

Åsa Romsons regeringstjänstemän beställer knarksvampar så fort de kommer åt. Eftersom det var på fyllan (aldrig en ursäkt) och straffet är sonat (teoretiskt giltig ursäkt) så höjs röster om att inte hänga upp sig på det. Att det är förlåtet. Att knarksvamp, förbjuden kopparfärg, svart städhjälp, obetalda tevelicenser och bildspråkliga liknelser om tomma lador skulle vara misstag. Att det är mänskligt att göra misstag. Att vi inte vill ha robotar i stället för politiker.

Vad är det som är så hemskt med robotar att hallucinerande ministrar med bottenfärgsförgiftat tjänstefolk inlåsta i källaren skulle vara bättre? Utan teve?

Människor är olämpliga som ledare. Om det så är länder eller företag. Eller syföreningar som ordnar kuddbrodyrbasarer med Bamsemotivtema till behjärtansvärda ändamål (oftast katthem eller vad civilsamhället tycker är mest behjärtansvärt för stunden). Ministern äter knarksvampen som företagsledaren säljer, och istället för att göra en välberäknad upphandling nepotismköper syföreningskassören basarkaffet av sin fru som äger Ica Kvantum. Sånt en robot aldrig skulle göra.

Det är mänskligt att göra misstag, ha brister och vara lite dum i huvudet ibland. Om det är okej, vill vi verkligen ha människor istället för politiker?

Tack @poagren som uppmärksammade oss på den befängda rubriken.