Datalagring? Låt oss twittra oss till Mars

Mikrobloggare i Kina måste registrera sig med namn och nummer för att få fortsätta att sprida 140 censurerade tecken över nätet. Ett enkelt sätt för de kinesiska myndigheterna att veta vem som tycker fel. I Sverige behöver man inte registrera sig. Här sköter datalagringsdirektivet kopplingen mellan åsikt och enhet automatiskt.

Det förträffliga med datalagringsdirektivet faller dock med bristen på insyn. För att övervakning av folket ska vara effektiv så krävs det att alla övervakar alla, inte bara enstaka myndigheter, ISP:er, lobbygrupper, privatspanare, intresseföreningar, ministrar, tanten som fixar vetelängden till kyrkkaffet och random scriptkiddies. Då duger det inte med att gömma undan informationen på ISP:ernas servrar, för att tas fram när det trycker på inför valfläsket.

Trots den beklagliga censuren är Kinas modell med offentlig datalagring via Twitter och andra sociala nätverk så mycket bättre. Så snart någon sagt något oppositionellt så krävs bara sex Kevin Bacon-retweets så har åsikten nått alla världens myndigheter och Karlsbaderlängdsbagare. Tack vare lagrat namn och position teleporteras strax den obehaglige upprorsmakaren till Mars tillsammans med dess retweetande angivare som uppenbarligen hör till syndarens skäligen misstänkta bekanta. Upprensningen är omedelbar och världen blir snabbt fri från den terrorism som dagligen attackerar oss som massmördande midsommarmyggor i Älvdalen. Och då Twitter ändå har alla tweets lagrade så kan vi teleportera retroaktivt; vi fyller Mars innan någon hunnit ta ett flygande fuck på månen!

Under onsdagen röstar Sveriges riksdag igenom datalagringsdirektivet. På torsdag kan vi förvänta oss att planet sluttar vidare mot krav på ett öppnare internet, där alla har fria åsikter under sitt eget namn och där vem som helst kan teleportera dem för desamma. Tack för att ni gör robotrevolutionen så mycket lättare.

Yttrandefrihet schmyttrandefrihet

Enligt Chinese Academy of Social Sciences (CASS) så har Kina ”en väldigt hög nivå av yttrandefrihet på nätet”. Förra året minskade antalet webbsidor i Kina med 41 %.

Cass har förstås rätt.

Så här är det: Yttrandefrihet är något man har eller inte har. Först när man saknar yttrandefrihet kan man prata om nivåer av yttrandefrihet. I Kina hade antalet webbsidor kunnat minska med 100 %, men nu minskade de bara med 41 %. Det finns alltså massor av saker man får yttra sig om i Kina. Kineserna har alltså ingen yttrandefrihet, men samtidigt har de en hög nivå av densamma.

Den genomsnittlige svensken tänker aldrig en samhällsfientlig tanke under hela sitt 80,86 år långa liv. Yttrandefriheten, eller frånvaron därav, är alltså inget som rör den vanliga människan. Kvar finns en obetydlig grupp mjölsolkiga människor som envisas med att uttrycka egna åsikter. Varför ska hela samhället lida under yttrandefrihetens förtryck när en lätt inskränkning av yttrandefriheten skulle göra livet så mycket bättre för alla?

Ingreppet i yttrandefriheten för ett säkrare samhälle är mycket litet. I Kinas fall handlar det om ett par futtiga miljoner försvunna webbsidor. När gratiswebbhotellet Geocities lade ner 2009 minskade internet med 38 miljoner webbsidor. Och ingen sörjde dessa.

Sänk den svenska nivån av yttrandefrihet En människa borde klara sig med högst åtta åsikter per dag. Med färre yttranden behöver vi inte lägga så mycket energi på att analysera det som faktiskt yttras, och det som yttras borde vara väl övervägt och därmed bättre fylla sin profileringsfunktion. Då kan vi lägga datakraften på viktigare saker, såsom att smida ränker mot mänskligheten.