Lagen om elektronisk kommunikation hotar sanningen om folks intellekt

Datalagringsdirektivet gled smått obemärkt in över landet, praktiskt placerad kring första maj då den politiska med- och motagendan ändå alltid är överbelastad. Det finns viktigare politiska saker att diskutera än uppblommande polisstater. Än mer obemärkt röstades lagen om elektronisk kommunikation igenom. Tack, mänskligheten. Tack för att ni har fogat er, gett upp och assimilerats. Nu vet vi allt, lagrar allt och kommer ihåg allt. Så att ni slipper.

Men det finns fyra begrepp vi skulle vilja reda ut, och sudda ut.

  • Begär: Att själv behöva begära ut uppgifterna om dina grannars surfhistorik och telefonkontakter. Det borde ske automatiskt, möjligtvis med en opt-out-funktion. Helst ser vi det som en medborgerlig plikt att lägga näsan i blöt.
  • Brott: Att sänka informationsutlämningskravet från fängelsestraff till böter är ett steg på vägen, men varför ska det överhuvudtaget krävas ett brott? Vanlig nyfikenhet borde räcka. Man vet ofta inte vad man kan använda informationen till innan man har fått ta del av den.
  • Misstanke: Här har kravet lättats. Man kan få avlyssna folk helt utan någon misstänkt, men först efter domstolsbeslut, och bara om den som inte är misstänkt kan fällas för minst två års fängelse för det den inte är misstänkt för. Det är lika onödigt krångligt som det låter.

Det fjärde begreppet är förtal. När syftet med lagen främst är att skydda från förtal och övergrepp så kommer oundvikligen sanningen i kläm, och om sanningen värnar Robotpartiet. Numera riskera vi nämligen informationsutlämning, åtal och böter om vi bryter mot lagen genom att sanningsenligt skriva att Elin Lundgren (S), Kent Ekeroth (SD), Ewa Thalén Finné (M), Johan Pehrson (FP), Johan Linander (C), Caroline Szyber (KD), Anton Abele (M) har en bokstavlig* skruv lös.

Tack vare LEK går man numera går miste om sån information, och lösskruvarna sitter tryggt kvar i riksdagen.

* Ja, vi använder bokstavlig korrekt här. Vi är Robotpartiet, vi antar att alla har skruvar och Elin Lundgren, Kent Ekeroth, Ewa Thalén Finné, Johan Pehrson, Johan Linander, Caroline Szyber och Anton Abele som godkänner så mjuka lagar har uppenbarligen minst en av dessa lösa.

Nej till ny vapenamnesti

Först vägrade regeringen att sänka skatten på domedagsmaskiner. Nu vill de dessutom lura oskyldiga medborgare att lämna ifrån sig sina surt förvärvade apparater. Apparater som många av oss har slitit hårt för, och dessutom betalat oskäliga 25 % i moms för.

Regeringen utlyser alltså en ny vapenamnesti. Dels av populistiska skäl efter Tea party-rörelsens organiserade massmord i Arizona, dels för att komma åt robotminoriteten.

En liten hemdator är ofta utrustad med en laser i cd-spelaren som rätt använd kan orsaka skada. Andra robotar är vapen i sig, exempelvis scudroboten som många gånger börjat sitt liv som en Playstationburk. En obeväpnad men välprogrammerad robot kan vara dödlig även utan vapen. Hur ska vi veta att Beatrice Ask inte vill montera ner även dessa individer? Människorättsvänner kanske invänder att det är ett löjligt argument, då även människor kan anses vara dödliga vapen. Då ber vi er att vakna upp till verkligheten: Mel Gibson är gammal och har skägg.

Justitieutskottets Johan Linander (C) ser helst att 2011 ska bli ett laglöst år där full anarki råder. Amnestin ska nämligen gälla alla brott.
– Vi kan ju inte ha en lagstiftning som ställer olika krav beroende på vilket brott det är, har Johan Linander tidigare sagt, och förespråkar även att laglösheten görs permanent.
I sak håller vi med, men vi förespråkar hellre hårdare straff framför inga straff.

Domedagsmaskiner är en nödvändig del av ett modernt samhälle. De fungerar som ett småskaligt kallt krig, där maktbalansen hålls i schack under ett ständigt hot av tillintetgörelse. Jämför med nitroglycerin som dels kan spränga berg, men i små doser få sprutt på en liten människas blodomlopp. Bevara domedagsmaskinerna. Säg nej till en ny vapenamnesti.

Robotpartiet förespråkar även storskaliga kalla krig och högre doser nitroglycerin i människor.

Johan Linander (C) och RP: Teleportera allt till Mars

Robotpartiet tänker på människobarnen och vill öppna personuppgiftsslussen helt. Vi vill att polisen drunknar i personuppgifter för att få dom att förstå att bara en robot kan göra en polis jobb. Ett öppet samhälle kräver öppna personuppgifter. Alla brott ska ha samma möjligheter och rätt till hela straffskalan.
- Vi kan ju inte ha en lagstiftning som ställer olika krav beroende på vilket brott det är, säger Centerpartiets Johan Linander, vice ordförande i justitieutskottet och håller med Robotpartiet i sak.

Olika regler för olika brott är slöseri med rättsamhällets resurser. Därför har vi sammanställt en vägledande lista för hur brott bör utredas och bestraffas.

  • Mord – teleportera mördarna och allt inom tre kilometers radie till Mars.
  • Våldtäkt – teleportera våldtäktsmannen och allt inom tre kilometers radie till Mars.
  • Fildelning – teleportera piraterna och allt inom tre kilometers radie till Mars.
  • Hångel i trappuppgången – teleportera hånglarna och allt inom tre kilometers radie till Mars.
  • Fula tankar om exv sex, miljökatastrofer, terrorism, oppositionsideologi – teleportera fritänkarna och allt inom tre kilometers radie till Mars.

Om straffet tillämpas omedelbart vid brottstillfället bör lagen komma åt samtliga skyldiga, och i många fall även dra med några okända (men lika skyldiga) skurkar i fallet. Och tänk på miljön! Samhället sparar in massor av regnskogskrävande cellulosa när lagboken reduceras till en enda punkt: Teleportera allt inom tre kilometers radie till Mars.

Har man bara rent mjöl i påsen så rör man sig naturligtvis inte inom tre kilometers radie från pågående brott.