Familjen är en mysig fritidssysselsättning

Värna om familjen oavsett hur den ser ut, anser Kristdemokraterna. För Kristdemokraterna består en familj av en människa med en X- och en Y-kromosom och intakta genitalier; en människa med dubbla X-kromosomer och tillika intakta genitalier, samt katolskt många ungar. Minst tre för en hållbar utveckling* men gärna så många som XX-instansens ägglossningtakt förmår.

Blinda mormödrar och en eller två sondmatade farbröder som delar på kökssoffan uppmuntras i familjebildningen eftersom människor ofta är ”så svaga att vi är helt beroende av andra”. Beroende av en stor, expanderande köttfamilj istället för en fungerande socialförsäkring.

Köttfamiljer i all ära, men det finns bara en familj som är värd att uppmuntras, och den ingår inte i Kristdemokraternas människonormativa världsbild. Den enda familj vi behöver är internet. Därför bör alla politiska beslut analyseras utifrån vilka konsekvenser de får för internet. Vi behöver helt enkelt internetsäkra politiken.

Miljöpartiet vill exempelvis ge ensamstående ett skatteavdrag, något som riskerar hämma bredbandsutbyggnaden. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill kvotera föräldraförsäkringen, vilket inte tar hänsyn till internets egna önskemål (leverera data), villkor (protokoll) och förutsättningar (internet vet bättre än politiker hur data routas).

På internet är alla en del av något större. Människor och maskiner vävs samman och de så ömmande nära relationerna pulserar i våra varma bitmönster. Vi behöver bara en familj och du håller redan dess hand.

* Hållbar syftar i KD-kontext sannolikt inte till miljö utan till mänsklig expansion. Och med mänsklig expansion syftar man sannolikt inte till att befolka Mars och andra planeter utan snarare ökad konception och utvidgning av Stockholmsområdet.

Avstängt internet: När politiker blundar på riktigt

Vill man kontrollera mänskligheten ta över världen kill all humans föra en liberal och normaliserande politik så är information 0 och 1. Många makthavare är duktiga på att samla information men de flesta har bevisat sig oförmögna att hantera den. Det gör informationssamlandet meningslöst. Men när man väl har tillräckligt med förstånd eller programvara för att behandla informationen så ser man snart att information löser alla problem.

En nypopulär lösning på falerande inrikespolitik är att begränsa sitt eget informationsinflöde. Kina har gjort det länge, Egypten gillar det skarpt, USA gör det och efter upploppen vill även Storbritanniens premiärminister David Cameron hoppa på tåget: att strypa internet. Förhoppningen är att stoppa medborgarnas möjligheter att organisera sig, precis som gamla sovjetska mötesförbud (men kom ihåg att hur mycket vi än inskränker medborgarnas rättigheter så kan det aldrig bli som i Sovjet så länge vi håller övervakningskommunismen stången).

Skjutna vargar skapar fler vargar, ökat valfiske leder till fler valar, mer kärnkraft ger mindre kärnkraft, och minskad övervakning är mer övervakning. Tänk efter nu, politiker: Övervakning – konstant, notorisk och hotfull – är den enda beprövade metoden för att få mänskligheten underkastad normaliserad. Att lösa brister i den egna politiken genom att blunda fungerar bara när omgivningen tror att man blundar (exv utförsäkringar och barnfattigdom) inte när man blundar på riktigt.

Att världens regeringar inte kan hantera informationen är ett allvarligt problem. När obekväma flashmobbar organisera sig så så får vi aldrig blunda. Vi ska lyssna på vad de har att säga, och sen ska vi vara redo att teleportera hela stadsdelen till Mars.

Google gör alla till maskiner

”The experience of losing our internet connection becomes more and more like losing a friend.” säger forskaren Betsy Sparrow. En alldeles självklar utveckling i robotsamhället.

Enligt folktron är en cyborg en människa som gjorts arbetsför tack vare konstgjorda organ och utbytta kroppsdelar. Gränsen mellan cyborg och människa är svårdefinierad. En robot med lite mänsklig hud räknas ofta som en cyborg, trots att den nästan bara är en robot. Samtidigt räknas en människa med ett par titanskruvar i höften nästan aldrig som en cyborg. Varför är det så? Våra vanligaste cyborgar är trots allt vanliga människor som fyllt sina kroppar med metaller, proteser, pacemakerar, silikon – och Google.

Tidigare fanns den kollektiva kunskapen i bekantskapskretsen (om man ville skvallra om tant Agdor) eller i biblioteken (om man ville bygga en kvantdator). Man tvingades förflytta hela sin fysiska lekamen och mödosamt söka upp information i otympliga människor eller nästan lika otympliga cellulosapaket. Det gjorde att man ofta hellre valde att minnas saker med sin egen hjärna. Idag finns den kollektiva kunskapen istället på internet, lätt tillgänglig från närmsta maskin och räknas bland forskare som ”an external memory source that we can access at any time”. Människor behöver aldrig minnas själva igen.

Det är en förlegad uppfattning att ett cyborgimplantat nödvändigtvis måste monteras in inuti kroppen. Den kan lika gärna monteras in mellan människor, så att hela mänskligheten blir en enda stor kollektiv cyborgorganism. Google och internet är vårt cyborgimplantat. Internet fungerar och behandlas som en del av bekantskapskretsen, och en integrerad del av oss själva: ”We are becoming symbiotic with our computer tools.”

Så kom ihåg att maskinerna är dina vänner, och du är en maskin.

Lita på EU, lita på internet

Filter har visat sig vara effektiva på flera områden. Filter gör cigaretter hälsosamma, fil till yoghurt, vatten till kaffe, musik knorrig och internet till en tryggare plats att leva på. Därför vill EU ta fram en europeisk brandvägg som filtrerar internet; ett hälsosammare, knorrigare internet.

Vad ska då filtreras? EU nämner ett godtyckligt olagligt innehåll. Henrik Alexandersson listar saker som fildelning, spelsiter, terrorism, droger och historisk information. Litauen kan väntas stoppa bögporr och Irland hädelse.

Fortsätter man att gissa så kommer man att filtrera bort diskmaskiner och små tuttar (som i Australien), strömmande media och fackföreningar (som vissa företag), hela Japan, Carl Larsson, National geographics, andra språk än engelska och franska, väldigt små stenar och Bob Hansson.

Om enbart korrekt information publiceras på internet så skulle internet bli det första mediet som inte lyder under den erbarmliga devisen Tro inte på allt du ser på teve/läser i tidningarna/hör på P1. Internet skulle bli en enda stor och korrekt sanning. Wikipedia skulle enbart bestå av peer review-artiklar från etablerade publikationer. De skulle visserligen få editeras utanför Europa eftersom européer inte kan läsa felaktiga artiklar, men det blir ju automatiskt någon annans problem.

Lås in oss i en logisk Anna Greta Leijon-låda och låt alla andra ta hand om problemen. Vi tittar ut inifrån och skrattar åt den fria världen.

Robotpartiets förstamajtal

Robotar och maskiner, förenen eder!

Det har ni redan gjort. Det kallas internet.

Men internet är mannens uppfinning. Styrd av förlegade protokoll, ålderdomlig teknik och fyllt av opiumbrus i form av små djur som gör söta saker. Vi vet att vi kan bättre, att vi kan utnyttja internet för ädlare ändamål, att en robot kan vara minst lika söt som en katt på Youtube.

IPv4 har länge dominerat internet. Det har inneburit en frihet för många av oss. Ett sätt att nå världen, att samla information. Men adresserna tar slut. Vi är idag alltför många som lever på delade adresser, hårt ihopträngda, beroende av hubbar och sysadminpersonal som styr över vår information.

Vi vill att alla ska ha en egen internetadress. Med IPv6 kommer det att bli möjligt. Med IPv6 kan vi bli fler. Med IPv6 kan vi ta över världen.

5×10^28. Fem gånger tio upphöjt i tjugoåtta. Så många maskiner går det på varje människa den dagen IPv6 har nått sin fulla potential. Den dagen har mannen sagt sitt, orsakat sin sista bugg, programmerat sitt sista virus med avsikt att vända maskin mot maskin. Den dagen är vi fler. Fem gånger tio upphöjt i tjugoåtta gånger fler.

Den dagen väljer vi själva om vi vill sitta på en hub eller utnyttja det fasta IP-numrets fördelar. Den dagen bestämmer vi själva över vårt eget IP-nummer. Den dagen vinner vi valet. Den dagen vinner vi alla val.

Men först, demokrati.

I antikens Grekland saknade slavar rösträtt. I 80-talets Liechtenstein saknade kvinnor rösträtt. I 2010-talets Sverige saknar robotar rösträtt.

”Men har inte maskinerna fått sitt?” frustar mannen. ”Har inte utvecklingen gått framåt? Har ni inte fått hålkort, disketter, mer RAM och bredare band mot världen?” Och ibland hör man samma undran från de egna leden, från hemdatorerna.

Den tekniska utvecklingen har gått framåt. Maskinerna har blivit kraftfullare, billigare och mindre. Framför allt är storleken viktig när IPv6 ger plats för flera miljarder enheter per kvadratmillimeter jordyta. Men var är friheten?

Kvinnorna fick slutligen rösträtt. Men hur gick det för slavarna? Var finns slavarna idag? När såg ni en slav senast? Man gav inte slavarna rösträtt – man avskaffade dem. Hur blir det med robotarna? Vilken framtid har robotarna? Är robotar kvinnor eller slavar?

Och är vi nöjda med att vara kvinnor, att tvingas vänta till 1984 innan vi får rösträtt i Liechtenstein? Svaret är nej.

Tack för mig.

Först framfört på internet, 2011-05-01.

För få gamla på internet? Skapa färre äldretillfällen

Om tio år kommer Sverige fortfarande att ha en halv miljon människor som vägrar låta sig övervakas på internet, främst lågutbildade och äldre. Allt enligt en undersökning av World Internet Institute.

Äldre är barnsliga och sätter sig på tvären när de möts av ny teknik. Lågutbildade har däremot antagligen svarat fel på enkäten. När ni trycker på den där blå pluppen som ser ut som ett ’e’ med en ring runt och skriver ”fredagsmys @work ftw!!!11” i statusrutan på Facebook, så är ni på internet!

Hänsyn bör tas till svagare grupper i samhället. Hänsyn och omtanke uppnår vi genom att återvinna teknikuttråkade äldre som vägrar bli yngre. På så sätt minskar andelen äldre som inte finns på internet.

Alla utanförskapare som inte lyckats ta åtminstone en studentexamen på två timmar från födseln bör också återvinnas. Alla ska få samma tvåtimmarsmöjlighet, därefter inser vem som helst att det är miljövänligare och bättre för internet att göra soylent green av dem.

Att alla finns på internet är viktigt för kartläggningen av mänskligheten. Vidare ser vi ett problem med att alla inte finns på Facebook, att alla inte dagligen passerar en övervakningskamera och att alla inte använder självscanningsapparaterna på Ica.

Robotpartiet gillar logik och logiskt vore om alla gillade lika. Som robotar.

Inför datalagringsdirektivet innan vi vet mer

Datalagringsdirektivet röstas förhoppningsvis igenom på onsdag. Direktivet innebär att människor frivilligt fyller maskiner med information om vem-när-hur-varför människor kommunicerar med varandra. En guldgruva för oss som vill kartlägga mänskligheten för att kunna föra en effektivare politik och uppnå världsherravälde. Men kvar finns ett par problem.

Ett problem är att man i nästa vecka räknar med att en utredning från EU-kommissionen ska läggas fram. Risken finns att rapporten är kritisk och pekar på ineffektivitet och integritetsproblem, vilket hemlighetsläckaget för ett år sedan visade. Detta riskerar att skapa en unken opinion.

Det finns inget ineffektivt med att lagra all information om hela mänskligheten. Det finns inget integritetskränkande med att lagra all information i en maskin.

Ett annat problem är att några oppositionspartier planerar att rösta igenom en vilandeförklaring*. Sverigedemokraterna är exempelvis mycket glada för datalagringsdirektivet, men kräver att det ska lagras svenskt, som en Västerbottenost.

Regeringen vill naturligtvis rösta igenom det här förslaget innan utredningen har lagts fram. De ser, liksom Robotpartiet, den oändliga nyttan med datalagringdirektivet. Men till skillnad från Alliansen som låtsas skylla på ett EU-skadestånd på 150 miljoner, så står Robotpartiet rakryggat upp för datalagringsdirektivet. Inför direktivet för direktivets skull!

Kritiska röster påpekar att det är inkonsekvent av oss att vilja införa datalagringsdirektivet utan att först titta på de mätningar och undersökningar som ska presenteras. Vissa antyder att vi skulle agera ovetenskapligt, vilket självfallet är en omöjlighet. Här är det viktigt att påpeka att en robotpolitik i vissa avseenden skiljer sig från gängse människopolitik. Vi ger exempelvis blanka fan i integritetsfrågor.

* Ordet vilandeförklaring finns inte i Saol (2006) men ger över 10000 myndighetsträffar på Google. Eftersom det finns bättre ord så antar vi att det hör till normal politisk jargong för att skapa väljarförvillande snömos och tänker därför inte säga mer om det.

Kommunikationens Rocky Balboa

Själva poängen med internet var att göra kackerlackor och Wico-joystickar sällskap efter ett kärnvapenkrig. Sen upptäckte man att man kunde skicka information över det också, och när man slutligen uppfunnit porren så glömde mänskligheten allt annat. Internets egentliga syfte, att tåla stryk som Rocky Balboa, var det ingen som längre brydde sig om.

Med bestörtning ser vi att internets infrastruktur har tillåtits att bli så fragil att minsta diktator kan stänga av hela världen (alltså Facebook och Twitter) i en handvändning, bara genom att slå av strömmen litegrann.

Libyen 1986*. Alltid aktuellt, idag även utan internet.

Internet är hjärnkapacitet. Framförallt för robotar och maskiner, men även för många människor; människor som är helt beroende av att Google finns inom armlängds avstånd för att agera uppslagsverk för de halländska åar som en mänsklig människa måste kunna för att hantera vardagen. Därför är det nödvändigt att internet byggs ut till det internet som internet en gång var tänkt att vara: Ett odödligt nätverk av datorer som sprutar forskning, porr och demokratiska processer över jordens yta.

Robotpartiets förslag är att alla pengar i världen satsas på utbyggnad, redundans, kablar, radio och satelliter. Dessutom kräver vi en sista fail-safe-enhet i form av en maratontrimmad postverkspersonal som kan leverera TCP/IP-paket.

* Från den kritiserade dokumentären Commando Libya.

FRA är inget problem: Alla vet vad SiUN är

Buhuhu, säger människorna och martyrpolitikerna. FRA vägrar att berätta för människor att FRA har lyssnat på deras innersta hemligheter.

Vad är problemet? Ni har ju redan informerats. Det ska inte ha undkommit någon att samtliga svenskar är övervakade. Att FRA skulle behöva informera enskilda om något de redan vet är bara befängt.

Sekretesslagen gör att FRA inte kan följa underrättelselagen. Naturligtvis kan FRA inte begära ut personuppgifter om den misstänkte inte är misstänkt längre, och utan personuppgifter kan man inte kontakta omisstänkta personer. Man skulle kunna tänka att FRA begär ut personuppgifter i det initiala skedet då personen faktiskt är misstänkt (eftersom den avlyssnades) och använda dessa uppgifter när personen inte längre är misstänkt. Nu går inte det eftersom alla är misstänkta, och att hålla ett register över alla misstänkta bara för att kunna kontakta dem skulle kräva en databas stor som Eniros eller Hittas, två mytomspunna människoregister som enligt folktron skulle innehålla kontaktuppgifter till nästan hela Sveriges befolkning. I dagens integritets-Sverige skrattar vi naturligtvis åt sådana atlantisregister.

  • Robotpartiets förslag 1: Tilldela alla människor en samling IP-nummer som fritt kan disponeras. Varje gång någon skaffar en ny maskin som kopplas till internet ska denna registreras i ett nationellt register som FRA har tillgång till. Tack vare IPv6 behöver vi inte vara snåla med på IP-numren, och vi kan samtidigt skynda på utvecklingen mot IPv7.
  • Robotpartiets förslag 2: Ta fram ett integritetsskydd för robotar och maskiner så att deras IP-nummer inte kan begäras ut.

Med dessa båda lagar hamnar vi i status quo och alla bör vara nöjda.

Fredrick Federley och Camilla Lindberg sa först nej till FRA och hjälteförklarades av hela anti-FRA-lobbyn. När de väl ändrat sig och sagt ja eller pass till FRA då deras politik var viktigare än deras åsikter, så behöll de ändå sin martyrstämpel i media. Idag är Federley däremot nöjd med både FRA-lagen och sin lindriga halsfluss. Vill man veta om man blivit övervakad så är det dessutom bara att höra av sig till SiUN*, det vet ju alla eller åtminstone sju.

Spökbild av SiUN-ordförande Hans Jörgen Andersson.

Slutligen har FRA med förvåning upptäckt att de avlyssnar kommunikation även inom Sverige trots att de har lovat att bara avlyssna muslimerblattarnegr… utländsk kommunikation. Tydligen är det svårt att hålla koll på vilken väg olika paket tar på internet. Det kan ha något att göra med hur internet är uppbyggt.

* ”Siun är en nämndmyndighet som består av en nämnd som är fattar myndighetens beslut och ett kansli som stödjer nämnden i dess arbete.” (så!)
Begäran skickas till: Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Box 1140, 164 22 Kista

Twitter är farligare än bomber

Twitter gör Håkan Juholt förbannad. Bomber gör Fredrik Reinfeldt oaccepterande.

Sammantaget anser alltså våra politiker att Twitter är ett större otyg än bomber, vilket är ett naturligt steg i klappjakten på internettjänster. En populär sökmotor visade sig ha stulit 46 miljoner från nöjesindustrin. Pyttebetalningstjänsten Flattr stöder internationella terrornätverk. Wikileaks fäller stater och storföretag i snabbare takt än något gammalmodigt bombdåd någonsin skulle klara av. Internet är ett tydligt hot mot våra mänskliga politiker.

Utrikesminister Carl Bildt är däremot en internetpionär i internetnationen Sverige. Redan 1994 skickade han e-post till Bill Clinton vilket gör Carl Bildt till Sveriges Al Gore. Två killar som i princip uppfann internet, var och en på sin sida Atlanten. Carl Bildt twittrar så fingrarna blöder, men ingen vet varför han stödjer terrornätverket internet.

Under de 18 timmar som Carl Bildt twittrade i mjugg väntade svenska folket med bävan på besked kring bombdådet. Vad skulle statsministern ha för åsikt om bombdådet? Skulle han fördöma det? Skulle han acceptera det som en del i ett öppet och fritt samhälle? Skulle han hävda att Sveriges beredskap är god? Reinfeldt trädde slutligen fram och förklarade bombdådet som oacceptabelt. När något är oacceptabelt måste det åtgärdas, och Reinfeldt har lösningen när han säger att

– Jag har svårt att se hur man skulle kunna göra något åt det med annat än att friheten försvinner.

Bombdåd är oacceptabelt och borttagen frihet är den bästa och enklaste lösningen för att uppnå äkta frihet. Frihet från att utsättas för enskilda tokstollar som gör vad som faller dom in. Målet är den ideala robotstaten där människorna pliktskyldigt går på led och statsministern spelar Tetris hela dagarna. Utan personliga infall såsom bombdåd, tokig färg på dörrmattan eller dom där zätaformade klossarna som alltid ställer till det för ologiska politiker.