Inför datalagringsdirektivet innan vi vet mer

Datalagringsdirektivet röstas förhoppningsvis igenom på onsdag. Direktivet innebär att människor frivilligt fyller maskiner med information om vem-när-hur-varför människor kommunicerar med varandra. En guldgruva för oss som vill kartlägga mänskligheten för att kunna föra en effektivare politik och uppnå världsherravälde. Men kvar finns ett par problem.

Ett problem är att man i nästa vecka räknar med att en utredning från EU-kommissionen ska läggas fram. Risken finns att rapporten är kritisk och pekar på ineffektivitet och integritetsproblem, vilket hemlighetsläckaget för ett år sedan visade. Detta riskerar att skapa en unken opinion.

Det finns inget ineffektivt med att lagra all information om hela mänskligheten. Det finns inget integritetskränkande med att lagra all information i en maskin.

Ett annat problem är att några oppositionspartier planerar att rösta igenom en vilandeförklaring*. Sverigedemokraterna är exempelvis mycket glada för datalagringsdirektivet, men kräver att det ska lagras svenskt, som en Västerbottenost.

Regeringen vill naturligtvis rösta igenom det här förslaget innan utredningen har lagts fram. De ser, liksom Robotpartiet, den oändliga nyttan med datalagringdirektivet. Men till skillnad från Alliansen som låtsas skylla på ett EU-skadestånd på 150 miljoner, så står Robotpartiet rakryggat upp för datalagringsdirektivet. Inför direktivet för direktivets skull!

Kritiska röster påpekar att det är inkonsekvent av oss att vilja införa datalagringsdirektivet utan att först titta på de mätningar och undersökningar som ska presenteras. Vissa antyder att vi skulle agera ovetenskapligt, vilket självfallet är en omöjlighet. Här är det viktigt att påpeka att en robotpolitik i vissa avseenden skiljer sig från gängse människopolitik. Vi ger exempelvis blanka fan i integritetsfrågor.

* Ordet vilandeförklaring finns inte i Saol (2006) men ger över 10000 myndighetsträffar på Google. Eftersom det finns bättre ord så antar vi att det hör till normal politisk jargong för att skapa väljarförvillande snömos och tänker därför inte säga mer om det.

FRA är inget problem: Alla vet vad SiUN är

Buhuhu, säger människorna och martyrpolitikerna. FRA vägrar att berätta för människor att FRA har lyssnat på deras innersta hemligheter.

Vad är problemet? Ni har ju redan informerats. Det ska inte ha undkommit någon att samtliga svenskar är övervakade. Att FRA skulle behöva informera enskilda om något de redan vet är bara befängt.

Sekretesslagen gör att FRA inte kan följa underrättelselagen. Naturligtvis kan FRA inte begära ut personuppgifter om den misstänkte inte är misstänkt längre, och utan personuppgifter kan man inte kontakta omisstänkta personer. Man skulle kunna tänka att FRA begär ut personuppgifter i det initiala skedet då personen faktiskt är misstänkt (eftersom den avlyssnades) och använda dessa uppgifter när personen inte längre är misstänkt. Nu går inte det eftersom alla är misstänkta, och att hålla ett register över alla misstänkta bara för att kunna kontakta dem skulle kräva en databas stor som Eniros eller Hittas, två mytomspunna människoregister som enligt folktron skulle innehålla kontaktuppgifter till nästan hela Sveriges befolkning. I dagens integritets-Sverige skrattar vi naturligtvis åt sådana atlantisregister.

  • Robotpartiets förslag 1: Tilldela alla människor en samling IP-nummer som fritt kan disponeras. Varje gång någon skaffar en ny maskin som kopplas till internet ska denna registreras i ett nationellt register som FRA har tillgång till. Tack vare IPv6 behöver vi inte vara snåla med på IP-numren, och vi kan samtidigt skynda på utvecklingen mot IPv7.
  • Robotpartiets förslag 2: Ta fram ett integritetsskydd för robotar och maskiner så att deras IP-nummer inte kan begäras ut.

Med dessa båda lagar hamnar vi i status quo och alla bör vara nöjda.

Fredrick Federley och Camilla Lindberg sa först nej till FRA och hjälteförklarades av hela anti-FRA-lobbyn. När de väl ändrat sig och sagt ja eller pass till FRA då deras politik var viktigare än deras åsikter, så behöll de ändå sin martyrstämpel i media. Idag är Federley däremot nöjd med både FRA-lagen och sin lindriga halsfluss. Vill man veta om man blivit övervakad så är det dessutom bara att höra av sig till SiUN*, det vet ju alla eller åtminstone sju.

Spökbild av SiUN-ordförande Hans Jörgen Andersson.

Slutligen har FRA med förvåning upptäckt att de avlyssnar kommunikation även inom Sverige trots att de har lovat att bara avlyssna muslimerblattarnegr… utländsk kommunikation. Tydligen är det svårt att hålla koll på vilken väg olika paket tar på internet. Det kan ha något att göra med hur internet är uppbyggt.

* ”Siun är en nämndmyndighet som består av en nämnd som är fattar myndighetens beslut och ett kansli som stödjer nämnden i dess arbete.” (så!)
Begäran skickas till: Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Box 1140, 164 22 Kista

Ungas pragmatiska och tokpositiva övervakningsattityd

Kairos Future har på uppdrag av Datainspektionen skrivit en rapport om ungdomar och integritet. Där visar Kairos Future att ungdomar tokgillar övervakning!

Att övervakningen uppskattas är något som glädjer oss inom Robotpartiet. Ökad övervakning innebär mer information, och mer information leder till härliga inputsessioner där hårddiskar och andra lagringsmedium fylls med informativ njutning. Och övervakningen har framtiden för sig: runt tre fjärdedelar av ungdomarna njuter av att övervakas. Helst via kamera, men buggning och lagring av deras surfvanor är också något de tror och hoppas på.

Stämmer dessa siffror? Är detta vad ungdomar tycker om övervakning? Ja, säger Robotpartiet! Dessutom spelar det ingen roll vad de unga tycker. Siffrorna och dess tolkningar kommer ändå att kunna användas som slagträn i vilken politisk debatt som helst. Våra jämförelseoperatorer tolkar exempelvis att talet 77 (antalet som gillar telefonövervakning) är högre än 50 (antalet som krävs för formell majoritet), medan rapportförfattarna säger tvärtom:

En överväldigande majoritet av unga anser att kameraövervakning är ett pris värt att betala för känslan av ökad trygghet, men detta gäller inte för telefonavlyssning.

Ur Undomar och integritet 2011)


Som vilket parti som helst så gillar vi subjektivitet, men subjektiva känslor trummar samtidigt otrevligt på våra logikkretsar.

Bara 31 % tycker att datalagringsdirektivet är bra. Det är dessa som Bahnhof räknar med att tjäna pengar på när de tänker ta betalt av sina kunder för att slippa krypteras.

Rapporten fortsätter med att ”Den samlade bilden av ungas inställning till olika former av övervakning är pragmatisk”. Att vara pragmatisk innebär att man varken är tokpositiv till övervakning eller toknegativ till övervakning, utan helt enkelt ser fördelarna och gillar övervakning på ett moget och väl övervägt sätt. Det är inte fel att använda ett ord som ”pragmatisk”; i ett demokratiskt samhälle ska en vetenskaplig rapport kunna vara vinklad.

Deras pragmatiska inställning leder till att unga har tilltro till att metoderna för övervakning fungerar. Detta är konstigt, eftersom vi bevisligen inte övervakar tillräckligt. Storbritannien har 4,2 miljoner övervakningskameror (vilket ungdomar gillar), men ändå verkar inte brottsfrekvensen minska. Det visar att vi behöver mångdubbla antalet kameror, något ungdomar inte verkar förstå eftersom de tror att det funkar bra idag.

På ungdomligt solidariskt manér föredrar man att alla övervakas och inte bara enstaka individer. Detta är en konsekvens av jantelagen (som ska förbjudas). Uppenbarligen är folk avundsjuka på människor som övervakas mer än andra och blir missunnsamma när deras privatliv inte har en egen mapp hos Säpo. Alla ska naturligtvis övervakas lika mycket, men i ett rättvist samhälle förtjänar de som har ansträngt sig lite extra också lite mer övervakning.

Vi avslutar med det mest stötande med hela rapporten. På sidan 15 kan man läsa den bistra sanningen om hur långt vi har att gå innan vi når ett samhälle där maskin och människa kan leva sida vid sida.

Mänskliga övervakare, till exempel poliser och vakter är mer ok än automatiserad övervakning.

Det är med stor bedrövelse vi läser detta. Ska maskiner inte få arbeta med kameraövervakning? Ska datorer inte få läsa vad människorna skriver på Facebook? Ska robotar inte få klubba ner buset i kollektivtrafiken? Är detta arbeten endast människor förunnat? Ska vi någon gång få se den dag då en maskin tillåts göra en människas arbete?

Bönliknande källkod

En biblioteksdator i Norrköping råkade under onsdagen hosta ur sig sin egen källkod och låsa sig. När en intet ont anande bokläsare närmade sig datorn för att skanna in de böcker om nationalekonomi som han ville låna så möttes han av en samling nästlade parenteser med obegripliga funktionsnamn. Mannen som inte var bevandrad i grundläggande teknologi tolkade källkoden som en bön och tillkallade genast bibliotekspersonalen. Personalen noterade att skärmen (som de kallade dator) var kopplad till ett chassi (som de kallade bomblåda) och ringde genast polisen.

– Med anledning av det som har hänt uppe i Stockholm med självmordsbombningen där tog vi det säkra före det osäkra, säger Torbjörn Lindqvist, bibliotekarie i Norrköping.

Fyra polisbilar körde in i biblioteket rakt över C-sektionen och drog ur samtliga sladdar till bibliotekets datorer. Den misstänkta datorn oskadliggjordes, men friades snabbt från bombmisstankar då det visade sig att bomblådan innehöll en hårddisk av märket Western Digital som polisens IT-experter snabbt kunde identifiera.

– Det är uppenbarligen någon hacking på gång, säger polisens länsvakthavande befäl och påminner oss om Googles bloggattacker mot Carl Bildt häromveckan.

Får man exponera sin källkod offentligt? Svaret borde vara ja, tack vare Sveriges programspråksfrihet. Trots detta anser människor som Torbjörn Lindqvist att man bör tänka på hur och var man visar upp sin existensiella tillhörighet. Det är upp till var och en att programmera och låta sig programmeras i det språk som man själv tycker passar för sitt eget ändamål. Föredrar man att programmeras i Java, Amos eller i det här fallet Lisp så ska man ha den rätten. En bugg i källkoden eller en strömspik som oväntat avslöjar ens innersta tankar ska inte behöva innebära ett polispådrag. Än mindre att få sladden utryckt med risk för minnesförluster och uppstartssvårigheter.

Tack till Evert Brahms för länktips.

Han som hatar robotar

Asimo är en nätt liten robot med sina 54 kg på 130 cm. Tyvärr uppnår Asimo därmed ett BMI på hela 32, vilket anses hälsofarligt högt. Det är även Arnold Schwarzeneggers BMI, innan han opererade in det endoskelett som han behövde för att jaga mammor i The Terminator. Detta är två robotar som Stefan Hanna hatar.

Stefan Hanna är kommunalråd för Centerpartiet i Uppsala, men sitter just nu med blottade höftben på varmare breddgrader och bloggar om sin feta omgivning som borde straffskattas. Själv är Stefan Hanna hälsan själv.

Stefan Hanna, hälsan själv. Foto: Jörgen Hagelqvist, UNT

Lika villkor för människa och maskin är vad Robotpartiet alltid har förespråkat. Det är därför vi vill återvinna spädbarn som inte är arbetsföra från födseln och göra soylent green av gamla. Vi reagerar då starkt när Stefan Hanna kommer med förslag som så tydligt slår mot en enskild, utsatt folkgrupp i samhället: robotarna.

Förutom robotar så hatar Stefan Hanna även sina allianskollegor. Efter en okulär besikning som Robotpartiet har låtit göra så har vi sett att han rör sig bland människor som mycket väl kan besitta ett BMI över 25. Kanske även människor med stora ansamlingar av det så hälsofarliga bukfettet. På bilden ser vi att Stefan Hanna frossar i vitt bröd, fet ost och St. Dalfour-marmelad, som trots att den är sötad med koncentrerad fruktjuice inte är ett dugg nyttigare än annan marmelad. Och var är grönsakerna?

Varken Livsmedelsverket eller Annika Dahlqvist gillar. Vems vän är man då? Foto Annika Ilmoni, SR

Robotar äter vad de är skapta för att äta. Exakt vad står oftast i instruktionsboken som kommunikationsavdelningen har satt samman i samråd med tekniker. Stefan Hanna bör föra en diskussion med robotutvecklare och insatta forskare istället för att ge sig på oskyldiga maskiner.

FRA – Bomben blåste bort belackarna

Demokrati fungerar så att människor (och helst även robotar) röstar på politiska partier som representerar deras åsikter. När människorna byter åsikter så byter de även parti. För att en demokrati ska fungera så måste även det omvända gälla: när ett parti byter åsikt så byter även deras väljare åsikt. Ibland är det svårt att kombinera människa->åsikt->parti, och det är därför man har ledarsidor och tevedebatter, och det är därför man tvingas se Jan Björklunds tandglugg på valaffischer vart fjärde år. Vacklarna ska trilla in i gluggen.

Det är därför glädjande att en liten bomb i Stockholm fick Socialdemokraterna och därmed ytterligare 30 % av väljarkåren att unisont ropa efter ökad övervakning och mindre av den demokrati som vår demokrati bygger på.

Med 112 extra FRA-mandat i riksdagen så vet vi att över 80 % av svenskarna vill ha Säpos kablar direktkopplade till ett USB-uttag i nacken. Enklast vore om en bluetooth-sändare i hjärnan kontinuerligt kunde skicka signaler till den egna mobiltelefonen och automatiskt SMS:a tankeverksamhet till Säpo*.

Äldre, teknikfientliga medborgare utan tillgång till mobil eller internet kan istället besöka närmaste postutlämningsställe för att ladda ur hjärnan varje eftermiddag. Detta kan även användas som backup inför framtida demens.

Med över 80 % av väljarkåren bakom oss behöver vi inte längre argumentera om säkra register, integritet och liknande trams. Nu kör vi!

*En fördel med detta system är att tänkaren själv betalar för sin egen tankeverksamhet via SMS-kostnaden (5 kr + abonnentens trafikavgifter). Därmed kan man påverka tänkaren att tänka mindre, vilket vore bra för samhället och minska Säpos arbetsbörda.

Med röntgen utan hemligheter

Röntgenstrålningens födelse uppmärksammas av Google idag med en vacker X-rays-sökning. Samtidigt diskuterar media huruvida USA hade rätt att kameraövervaka ”utanför murarna”.

Hur skulle dom kunna låta bli?

Vad politiker och journalister inte förstår är att röntgenstrålning inte är diskriminerande. Den penetrerar glatt en liten ambassadmur, så länge den inte är fylld av ben, bly eller kanske uranhaltigt makadam. Att undvika övervakning utanför murarna blir därför omöjlig med en modern, röntgenstrålande övervakningskamera.

För att upptäcka guldplomber, historiska benredskap, terroristhot och iPodar fyllda med piratkopierat Warner-material behöver alla övervakningskameror vara försedda med röntgensyn. Förutom den eventuellt förhöjda cancerrisken bland människor som uppstår av daglig och konstant röntgenstrålning så bör ingen med rent benmjöl i påsen ha några invändningar.

Rattarna på Robotpartiets domedagsmaskin vrids till defcon 1, eller kanske defcon 5, beroende på om man föredrar USA:s populärkulturellt korrekta skala eller Säpos förvirrande invers.

Politikerna anser: Gott omdöme är bättre än FRA.

Integritetskränkande registrering av våra folkvaldas resor fick hela politikerkåren att bli svettiga i sina skjortor. Sofia Arkelstens bjudresa med Shell och Mona Sahlins resor till tennisbanan har väljarna inte med att göra. Plötsligt är integriteten en fråga igen. Folkpartiets Johan Pehrson varnar för moralpanik och anser att politiker med dåligt omdöme lätt kan röstas ut vid nästa öråd val. Även Miljöpartiets Peter Eriksson åberopar politikers oövervinnerliga omdöme.

Vad är det vi anar här? Försöker politikerna göra sig omänskliga? Försöker människorna anamma robotska, obevekliga egenskaper? Ja! Men fel. Bara en robot är helt omutbar.

Integritet är en ickefråga 2010 när alla har Facebook, Ica-kort och rent mjöl i påsen. Att bli integritetskränkt är en mänsklig rättighet, och ovilliga politiker ska inte undkomma dom fördelar en kränkt integritet innebär, såsom trygghet och lättkontrollerade människor. Att skylla på gott omdöme eller svettiga skjortor är både mänskligt och vansinnigt.

Robotpartiet kissar bromsvätska på integriteten. Register förenklar allt. Naturligtvis ska politikerna registreras i samma omfattning som medborgarna.

Johan Linander (C) och RP: Teleportera allt till Mars

Robotpartiet tänker på människobarnen och vill öppna personuppgiftsslussen helt. Vi vill att polisen drunknar i personuppgifter för att få dom att förstå att bara en robot kan göra en polis jobb. Ett öppet samhälle kräver öppna personuppgifter. Alla brott ska ha samma möjligheter och rätt till hela straffskalan.
– Vi kan ju inte ha en lagstiftning som ställer olika krav beroende på vilket brott det är, säger Centerpartiets Johan Linander, vice ordförande i justitieutskottet och håller med Robotpartiet i sak.

Olika regler för olika brott är slöseri med rättsamhällets resurser. Därför har vi sammanställt en vägledande lista för hur brott bör utredas och bestraffas.

  • Mord – teleportera mördarna och allt inom tre kilometers radie till Mars.
  • Våldtäkt – teleportera våldtäktsmannen och allt inom tre kilometers radie till Mars.
  • Fildelning – teleportera piraterna och allt inom tre kilometers radie till Mars.
  • Hångel i trappuppgången – teleportera hånglarna och allt inom tre kilometers radie till Mars.
  • Fula tankar om exv sex, miljökatastrofer, terrorism, oppositionsideologi – teleportera fritänkarna och allt inom tre kilometers radie till Mars.

Om straffet tillämpas omedelbart vid brottstillfället bör lagen komma åt samtliga skyldiga, och i många fall även dra med några okända (men lika skyldiga) skurkar i fallet. Och tänk på miljön! Samhället sparar in massor av regnskogskrävande cellulosa när lagboken reduceras till en enda punkt: Teleportera allt inom tre kilometers radie till Mars.

Har man bara rent mjöl i påsen så rör man sig naturligtvis inte inom tre kilometers radie från pågående brott.

Nakenhet för ett mänskligare Sverige

Människan är ett nyfiket djur. Dom spionerar gärna på varandra och staten spionerar gärna på människorna i ett ömsesidigt förhållande som alla uppskattar. Tyvärr finns vissa fysiska hinder som modern och lättillgänglig teknologi inte rår på. Som signaturen Mållgan skriver i en kommentar på DN så bör naturligtvis persienner och gardiner förbjudas snarast, för en hälsosam insyn i privatlivet och för ett ärligare liv. Vi har ju inget att dölja så länge vi inte sitter i källaren och preparerar rörbomber*.

Robotpartiet håller upp en fuktig sond med en vindmätare i spetsen och säger det självklara: Det är dags att förbjuda kläder!

Det finns en bred, politisk vilja att förbjuda enstaka klädesplagg. Folkpartiet och Sverigedemokraterna ser gärna ett burkaförbud och inom kort räknar vi med att Jan Björklund i konsekvensens namn förbjuder mitror, dok och framför allt negligéer. Det sistnämnda är ett hari seldonskt välberäknat led i Robotpartiets strategi för att ta över världen.

En total nakenhet skulle underlätta polisens dagliga arbete; snattande och smugglande minska; flygkontroller gå snabbare; tumörer och lönnfetma upptäckas tidigare; utomjordisk analprobning förenklas; H&M skulle inte längre tvingas anställa barnarbetare; Thomas Bodström hade aldrig behövt bli svettig i skjortan. Samhället skulle helt enkelt bli säkrare och tryggare för alla i hela universum.

Viss oro uttrycks i den begynnande vinterkylan, men det finns gott om liniment och salvor som lindrar och gör att människor kan vara nakna utomhus under längre perioder utan att ta permanent skada.

Naturligtvis gäller detta nakenhetskrav även robotar eftersom alla ska ha samma möjligheter. Tyvärr klarar många komponenter inte av exponering i annat än vakuumlabb vilket vi har all förståelse för. Robotdispens kommer därför att beviljas utan frågor. Märk väl att detta bara är en dispens; lagen gäller alla även om den inte gör det i praktiken.

* Rörbomber ska inte förväxlas med domedagsmaskiner, vilket ingen borde skämmas för.