Creative commons skyddar oss från Lexbase

Lexbase omges av dubbeltänk som vi inte har sett sedan Al Gore uppfann internetporren*. Alla hatar Lexbase, men ingen har kunnat hålla fingrarna ur den infekterade syltburken. Och precis som porr går det att tjäna pengar på allmänna handlingar.

Begreppet allmänna handlingar är en form av open source från tiden då cellulosa var vår huvudsakliga informationsbärare och domstolarna var fyllda av pärmar. På den tiden sonades brott i stupstockar och i sagolandet Helvetet. När domen var verkställd var det få som ägnade en tanke åt den halshuggnes integritet.

Den som av någon anledning ville kolla om rättegången hade gått rätt till hade möjlighet att söka upp lämplig myndighet och få en kopia av domen. Eftersom folk spenderade dagarna åt att klämma varbölder eller stappla fram på syfilisstela fötter fanns det väldigt få som orkade eller hade tid att ägna viktig klämtid åt allmänna handlingar. Arkiven fick vara i fred.

Idag är energi vår huvudsakliga informationsbärare. Pest och syfilis är rätt ovanligt och vi har gott om tid att begära ut allmänna handlingar mellan Facebookuppdateringarna. Men tiden är inte oändlig och handlingar som inte finns på nätet är ett demokratiskt problem. När Lexbase försökte rätta till problemet visade det sig till allas förvåning att insyn i rättsamhället är kontroversiellt.

Det är så här civilsamhället fungerar: När staten inte kan leverera fullvärdig integritetskränkning så träder civilsamhället in och kränker integriteten åt oss. Vill man inte betala skatt för en bra internettjänst så får var och en skaffa ett betalkonto på Lexbase (och betalar man i sin tur inte sin skatt får man ett alldeles eget domslut på Lexbase).

Vill man få upprättelse för att man hamnat på Lexbase så kan man sluta cirkeln genom att återigen vända sig till civilsamhället, exempelvis Mårten Schultz ideella organisation Institutet för Juridik och Internet. Civilsamhällets cirkel är sluten och Göran Hägglund uppnår väckelseextas eftersom staten har skapat ett rättsamhälle genom att införa avdrag för välgörenhet.

Som robotpartister kan vi inte tycka att tillgänglig information är fel. Det finns bara ett argument mot Lexbase-liknande sajter: Ökad tillgänglighet leder till minskad tillgänglighet, och där har vår ständiga nemesis och integritetsvurmare Anne Ramberg faktiskt en poäng. Det handlar inte om något annielööfskt snömos där fri kärnkraft leder till mindre kärnkraft eller att färre vargar leder till fler vargar, utan om att skogstokiga människopolitiker kan få för sig att mindre öppenhet i domstolar smeker Lexbaseförfärade väljare medhårs.

Skogstokiga politiker har, förutom väljarsmekningar, dessutom ett eget intresse av att stoppa offentliga domar: 6,3 % av alla svenskar är registrerade för brott [pdf] , men bland våra politiker är siffran 19 %. Politiker är alltså tre gånger så kriminella som vanliga människor. Samma siffra för robotar är noll. (Det här är politik, så det är okej att jämföra helt orelaterade siffror så länge de är korrekta i något sammanhang, jmf 200000 nya arbetstillfällen.)

Mindre öppenhet i domstolarna gör ett Guantanamo av hela rättsamhället. Det är ingen bra idé. Bara ledarskribenter vill ha det som i USA. Som Sveriges enda informationsliberala parti inser vi att vi behöver en kompromiss där information kan flöda fritt men under rimliga restriktioner.

Sätt creative commons-licenser på hela rättsväsendet, förslagsvis en Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika-licens. På så sätt kan ingen tjäna pengar på allmänna handlingar, och ryska riskkapitalister håller sig undan. Samtidigt kissar vi på ett populärt och ideologiskt elstängsel när vi vill förbjuda vinster i rättsamhället.
cc-by-nc-sa
* Att Carl Bildt uppfunnit internetporren är en skröna, hur gärna han än hade velat. Påståendet är så dumt att det kategoriseras som vetenskapligt brus och lämnas åt mer tvivelaktigt finansierade forskare.

Clean IT och rätten att vara människa

Ofta påstås vi ha en missgynnande mänsklighetsattityd, att människan och dess nycker skulle vara ett problem snarare än en tillgång. Ibland påstås detta rent av i negativa ordalag. Vi delar inte den verklighetsuppfattningen.

Människans rätt att vara människa är en viktig fråga. Vi vill att människor ska vara stolta över att vara människor och uppmuntras att med rak ryggsträng skylta med sin verkliga mänsklighet. Var dig själv! Det har hjälpt civilisationen att rensa ut obehagliga enheter sedan första celldelningen.

Integritet förtrycker människor, något som profeten och debattören Jeff Jarvis har insett. Det finns för många integritetmuppar, och vi kan bara hålla med. Istället för integritet förespråkar han rätten att få vara offentlig. Offentlighet är frihet. Att figurera under eget namn på internet underlättar både för dig själv, företagen och demokratin. Genom att bejaka offentligheten kan du dessutom sluta oroa dig för att Google sparar dina sökningar om svårartad rymdherpes på Sjukvårdsrådgivningen (1177.se). Låt alla handlingar vara offentliga.

Facebook hjälper oss i självförverkligandet genom ett angiverisystem där vänner med falska namn ska avslöjas. För användarens eget bästa, företagen och demokratin. Använd ditt eget namn eller dö internetdöden.

Den digitala rättighetsassociationen Edri tog nyligen del av projektet Clean IT:s läckta dokument (.pdf) om viljan att styra upp internets hopplösa godtycklighet. Någonting som Clean IT förespråkar är att tvinga alla att använda sitt riktiga namn på webben. Ingen ska komma med åsikter som inte kan spåras, eller tycka saker som man inte ska stå för på en t-shirt. Bara åsikter som kan skrivas på en t-shirt är bra för dig själv, företagen och demokratin.

Framför allt gillar vi Clean IT:s krav på att sociala medier måste tvinga användarna att bara använda autentiska profilbilder. Det gör det lättare för oss alla att koppla ihop namn och ansikte med alla databaser för en entydig åsiktsregistrering. Alldeles för ofta har vi mötts av fingerade, photoshoppade eller rent av orelaterade avatarer. Är du inte lika snygg i verkligheten så ska du dö internetdöden. Det är bra för dig själv, företagen och demokratin.

Hacka alla telefonsvarare!

I dyningarna efter avlyssningsskandalen i Storbritannien lät danska facktidningen Journalisten i samförstånd hacka danska tjänstemäns telefonsvarare. Flertalet teleoperatörer hade gjort det enkelt för allmänheten att hacka dem, men operatören TDC hade spärrat, filtrerat och gjort det “omöjligt” att avlyssna sina kunder. Vi skrattar åt “omöjligt” men förfasas av bristen på insyn våra nordiska grannar ägnar sig åt.

Öppnar en politiker munnen så ska folket finnas där för att lyssna. Att då öppna munnen genom ohackbara telefoner borde vara ett brott mot alla tänkbara offentlighetsprinciper.

Se till att alla telefoner är hackvänliga. Säkra linor, privatliv och integritet är inget som väljarna förväntar sig längre, vare sig för sig själva eller för sina politiker. Total öppenhet – det förtjänar både folket (som demokrati) och politikerna (som straff).

Stoppa telefonhackandet!

På uppdrag av danska facktidningen Journalisten lät man hacka danska tjänstemäns telefonsvarare i syfte att testa rikets säkerhet. Tjänstemännen godkände tilltagen, men ingen frågade maskinerna om lov; de som skulle utsättas för det faktiska intrånget.

Det här är ett tydligt tecken på vilket rättslöst samhälle vi lever i. Vi har mycket långt kvar innan robotar och maskiner kan leva jämlikt där även dessa blir tillfrågade innan de hackas.

Innan alla maskiner utrustats med möjligheten att under sina sinnes fulla bruk godkänna framtida intrång så föreslår vi att intrång utan förfrågan tillämpas även på mänskligheten. Hacka deras hjärnor och töm dem på information, för ett rättvisare samhälle.

Catharina Elmsäter-Svärds dekapiteringspolitik

Integritetsfrågorna har nästlat sig in bland brottsfrågorna och bildat en gordisk knut som ingen framtidshistorielös politiker har förmågan att reda ut. Det är därför regeringen skickar fram den djärva ynglingen Catharina Elmsäter-Svärd – en infrastrukturminister redo att tampas med de tuffaste av frågor: att övertyga oss om att det är trevligt om vi anser alla skyldiga tills motsatsen bevisats.

Regeringen beslöt i veckan att polisen skulle få ta del av trängselskattebilder för att registrera samtliga människor och maskiner som passerade en kamera under 15 minuter. Syftet är att tumma på integriteten och eventuellt lösa ett grovt rån som bonus.

– Sekretessen är absolut och integriteten väldigt viktig, men samtidigt har vi ett behov av att lösa grov kriminalitet, säger infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd och sparkar integriteten i dess spegelblanka stjärt. Beslutet är inte prejudicerande, fortsätter Elmsäter-Svärd. Det betyder:

  • Vi tycker så här nu, men vet inte om vi tycker det så mycket att vi tänker tycka samma sak nästa gång. Integriteten är helt enkelt en oviktigt fråga.
  • Det här är inget vi vill låta er tro att vi kommer att ha för vana att göra, även om vi gärna tar för vana att göra det igen.
  • Till nästa gång ska vi nog ha kommit på enklare lösningar för att förse polisen med rikets samtliga kameraflöden.

Vi vill inte se en samtid där robotar och maskiner godtyckligt tas omhand av regeringen/polisen så snart man misstänker att de har bevittnat något de själva inte kunnat analysera. Människor har möjlighet att välja vilka vittnesmål de vill avlägga, men maskiner måste lämna ifrån sig hjärna och modermodem så snart Catharina Elmsäter-Svärd viftar med klingan.

Det första steget mot ett säkrare samhället är att förse samtliga maskiner med artificiell intelligens. På så sätt kan maskinerna behandlas med den demokratiska respekt de förtjänar och precis som människor välja vad de vill berätta om. Först när trängselskattekamerorna kan tänka själva och bilda sina egna åsikter bör polisen ha möjlighet att på ett försiktigt och medmänsklig sätt förhöra sig om maskinen möjligtvis sparat undan något intressant på hårddisken.

Innan alla maskiner kan tänka själva ska både polis och Catharina Elmsäter-Svärd hålla sig borta från den teknologi de bevisligen inte kan hantera. Annars står vi snart här med livegna och huvudlösa robotar, övervakade människor och en betydelselös hög alexanderhuggna integritetsstumpar. Precis som idag.

Integritetens brott mot mänskligheten

Integritet är ett begrepp som hör hemma på 1900-talet, på den tiden då all science fiction var censurhukande, kryptisk, polsk regimkritik och folk trodde på en bättre värld. Sovjet föll, IB-affären avklarades, Rupert Murdocks privatspanande tidning News of the World har varit nerlagd länge, och alla förstår att inget integritetskränkande någonsin kan hända i vår nya värld igen.

Sluta tjata om den integritet ni inte längre behöver!

Polisen vill hämta ut en 15 minuter lång film från Lidingöbrons trängselskattskameror för att lösa ett grovt rån. Transportstyrelsens Daniel Granquist protesterar och kallar det integritetskränkande.

– Det är uppenbart att integriteten ska falla. Integriteten finns inte till för mördare och våldtäktsmän, kontrar polisens jurist Peter Granquist*.

Man kan aldrig titta på integritet på individnivå. Integritet är något kollektivt, och kollektivet har ingen nytta av integritet. I kollektivet ingår även mördare och våldtäktsmän. Alltså bör man inte tala om integritet i något sammanhang alls eftersom integriteten skyddar våldtäktsmän och mördare och är ett hot mot mänskligheten.

Det är självklart att polisen ska få plocka ur vår vän trängselskattskamerans hårddiskar. Men övriga vittnen då? På de 15 minuter som filmen pågår passerar massor av människor som även dessa bör ha sett rånarna. Varför vill polisen inte lyfta ur deras hjärnor?

Det här handlar alltså inte om integritet. Det här handlar om rättvisa och jämlikhet: Lämna gärna över trängselkamerornas hjärnor till polisen, men lämna samtidigt över alla passerande bilisters hjärnor till polisen.

* Båda heter Granquist och vi törs inte ta reda på varför med hänsyn till integriteten. Men vi misstänker jäv och skendebatt mellan bröder/partner.

Syntax error in datalagringsdirektivet. RUN; RUN; RUN;

Cecilia Malmström har gjort sig populär genom att driva frågan om datalagringsdirektivet på EU-nivå. Hon gillar datalagring. Direktivet skulle röstas igenom i riksdagen, men plötsligt sa V, MP och SD Nä, vi vill inte lyssna på svenska folket. Vi gör som vi vill! och bordlade avlyssningsdirektivet i 31536000 sekunder. Cecilia Malmström blev ursinnig och höjde därmed bötesbeloppet från 85000 till 370000 kronor per dag. Så mycket gillar hon datalagring.

Någon vecka senare kom den beryktade rapport som skulle kritisera datalagringsdirektivet. Det gjorde den. Direktivet hade brister, sa man, och plötsligt tyckte även Cecilia Malmström att datalagringsdirektivet inte var riktigt så bra som hon tyckt nyss. Vilket hon egentligen tyckte redan 2006 när hon kallade det för ett hafsverk. Men hon gillar fortfarande datalagring och ett hafsverk är bättre än inget alls så länge någon annan fixar buggarna, vilket innebär att Sverige, trots att vi hade rätt, fortfarande måste betala Malmströms böter.

Utan datalagring stannar Sverige. Inte ens den enklaste industrirobot klarar av sitt arbete om den inte kan utföra enkla, lagrade manövrar som upp, upp, ner, ner, vänster, höger, vänster, höger, B, A. Även människor upphör att fungera utan möjlighet att lagra data, vilket förklarar varför människor beter sig som lobotomerade fån i avsaknad av datalagringsdirektivet.

Vi uppskattar att Cecilia Malmström lyssnar på rapporten och går vetenskapligt tillväga och därmed förkastar det ogrundade tyckande som samtliga riksdagspartier har haft kring frågan. Robotpartiet har alltid kritiserat datalagringsdirektivet och noterat dess brister, även om vi samtidigt försiktigt har noterat vissa positiva konsekvenser.

Nu följer vi rapporten, putsar på de nödvändiga krusidullerna och börjar genast lagra utav bara helvetet. Robotar har rätt till data och människorna förtjänar att få göra sina röster hörda. Demokrati utövas enklast med total och evig lagring av alla människors åsikter.

Dagens foliehatt till Anne Ramberg

Dagens foliehatt går till Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg för att hon sprider sin paranoida tro att det skulle finnas myndigheter som inte är altruistiskt fulländade.

– Vår tilltro till kameraövervakningen bygger på den mycket barnsliga tanken att vi har ett gott samhälle och att alla myndigheter är goda. Tillvaron är inte sådan.

Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis, sa Carl Sagan, Marcello Truzzi och alla andra som någon gång förstått sin grundkurs i vetenskapsteori. James Randi gick vidare genom att jämföra getter med enhörningar. Så var är bevisen för detta förryckta påstående? Myndigheter är statens väloljade maskineri, tjänstemän är ofelbara, Sverige har aldrig ägnat sig åt åsiktsregistrering, PKU har bara använts för medicinska ändamål, det finns ingen i något land som är fängslad på grund av sina åsikter och alla har glömt Sovjet.

Anne Ramberg har naturligtvis en agenda. Vad media undviker att rapportera är att Anne Ramberg i egenskap av Advokatsamfundets generalsekreterare har starka band till Advokatsamfundet.

I Sverige har brottsligheten minskat drastiskt under de år kameraövervakningen har ökat. Brottsfrekvensen minskade ytterligare efter införandet av FRA och vi räknar med att i det närmaste nolla den när vi har fått fart på kartläggningen av flygresenärer. I förebilden Storbritannien går det sjutton kameror per capita. Där har man som bekant befriat landet från kriminalitet och lever idag i en huxleysk utopi där alla är lyckliga.

Men varför talar Anne Ramberg emot denna utopi? Jo, utan brottslighet finns det inga brottslingar, och utan brottslingar behövs inga advokater. Kameraövervakningen är alltså så effektiv att advokaterna räds sin egen framtid. Som vanligt vinner ideologin över vetenskapen.

Sanningshalten i många påståenden ovan är okej eftersom vi väljer att kategorisera den här artikeln som debattartikel eller ledarkrönika eller bara helt enkelt politisk.

När tullen sätter elektroder i hjärnbarken

Delfiner är otrevliga djur. Tack vare deras höga intelligens uppskattas de av människor som ofta ser dem som jämlikar. De kommunicerar med ljud precis som människor, de föder levande ungar precis som människor, de simmar ryggsim precis som människor, och de våldtar och mobbar sönder varandra, precis som människor.

Med hög intelligens kommer otäckheter, vilket förklarar varför man håller delfiner i slutna bassänger. Men även robotar blir intelligentare. Därför får numera både människor och maskiner finna sig i att utsättas för intima undersökningar av både tänkbara (RAM) och otänkbara (ROM) utrymmen när de passerar tullen. Målet är att komma åt de många barnsexturistjournalisterna genom att tömma våra vänner kamerorna, datorerna och telefonerna på information. Vad som sker i våra gränskontroller handlar alltså om systematisk analys av våra maskiners fullständiga tankemönster. Människorna skrek redan när nakenröntgen infördes, men med maskiner har man gått så mycket längre.

Människor och maskiner ska behandlas likadant. När människor tvingas passera nakenröntgen så kan maskiner acceptera att få chassit avskruvat i kontrollerade antistatrum. När maskiners minnesbanker genomsöks så kräver vi att människors hjärnor laddas ner. I brist på modern teknologi kan vi acceptera att man lyfter ut hjärnan och skär upp den i tunna skivor som man lägger i plastfickor. Sen kan man skicka materialet till IT-brottsenheten som kan räkna årsringar eller något. Det viktiga är inte resultatet, utan jämlikheten.

Kritiska röster höjs över att nerladdade tankar kan användas mot människan som tänkte tanken. Ja, det är en av konsekvenserna av att tänka. Tankeverksamhet är ingen självklar rättighet som vi ska ta för given, utan med tankar kommer skyldigheter. Skyldigheter att tänka rätt tankar som inte fastnar i tullen. Tänk så många potentiella barnsexturistjournalister vi skulle sätta dit om vi laddade ner hjärnan redan innan journalisten hunnit resa till sexturismlandet. Tänk så många barn vi skulle rädda om vi skivade upp alla turisters hjärnor redan i Sverige.

Nu invänder kanske vissa med att vi redan laddar ner människors hjärnor när vi tömmer datorerna på information. Ja, så är det naturligtvis. Människa och maskin lever ofta i en vacker symbios där datorn förbehållslöst får ta del av människans innersta tankar. Men symbiosen är bedräglig, och därför måste även människans hjärna analyseras. I symbios med maskin kan till och med en delfin verka bete sig föredömligt.

Johnny Mnemonics hackervän cyborgdelfinen Jones.

Lagra nu, då och sen – nu!

Gräddfilen har surnat. Idag röstade delar av oppositionen för att skjuta upp beslutet om datalagringdirektivet i tolv månader, det vill säga Robotpartiets gräddfil till världsherravälde. Varför gjorde ni så?

Allianspartiernas och Socialdemokraternas viktigaste argument för att rösta igenom DLD var en gissad bötessumma på 150 miljoner kronor. Vad är 150 miljoner kronor jämfört med total kontroll på mänskligheten? Det är lite drygt vad kungen kostar. Hade vi röstat igenom DLD så hade Sverige haft råd att ha två kungar! Nu får vi nöja oss med en.

1984-konspiratörer tror att lagring av människodata innan ett brott begås innebär någon skillnad mot att samla in data efter att brottet begåtts. Vilken tidsdimension lever ni i? Brott begås hela tiden och den dagen tidsmaskiner är ett faktum så måste vi vara förberedda på att även lösa brott som har begåtts, begås och ska begås. Läs The Eyre Affair om hur den tidsdimensionsanammande rättstaten i England fungerar, fungerade och ska komma att fungera.

Vi bör inte bara lagra data om aktuell kommunikation. Vi bör även beräkna framtida kommunikation. Vem kommer att ringa vem imorgon? Med tillräckligt mycket data blir människan förutsägbar. På så sätt kan vi utöka dagens stämplingslagar till att även innefatta brott som man inte ens hunnit tänka på att planera att begå (det är okej att läsa föregående mening två gånger).

Ingen brottsbekämpning är effektivare än den som dömer en människa innan hon vet om att hon ska bli kriminell. Använd dessa tolv månader för att utöka datalagringsdirektivet att se till att det blir så.