Efter ältandet i Durban

Klimatfrågan är en ideologisk fråga. Förutom några enstaka vettvilliga vetenskapare med medialt oproportionerlig uppmärksamhet så står forskarkåren enig: Världen är på väg åt helvete. Och med kunskapen om att världen är på väg åt helvete så återstår bara frågan: Vad ska vi göra åt det?

De flesta politiker som lyssnar på de nio av tio forskare som anser att världen är på väg åt helvete, vill göra något åt problemet. Syftet är ideologiskt och konservativt. De vill bevara världen som den ser ut idag, i tron att världen som den ser ut idag är den bästa av världar. Mänskligheten har alltid trott att vi lever i den bästa av världar, men lyckligtvis får dessa sällan som de vill. Annars hade vi fortfarande simmat runt och celldelat oss i havet, och vem skulle ha skruvat ihop robotar då?

De politiker som lyssnar på den foliehattade tiondelen med bristande vetenskapliga förmågor (eller aktier i kolgruvor) vill naturligtvis inte göra något åt klimatproblemet. Anledningen är även där ideologisk och konservativ. De vill bevara vägen åt helvete som den ser ut idag eftersom det är den bästa av vägar åt helvete.

Robotpartiet värjer sig mot alla former av ideologi och vi är framför allt inte konservativa. Vi erkänner att världen är på väg åt helvete, men vi ställer oss frågan: Vad gör det?

Världen idag är bara en ögonblicksbild. En nostalgisk, irrationell tanke om att just nu är medeltemperaturen lagom, nederbörden tillräcklig och antalet tsunamikrossade kärnkraftverk försumbara. Världen, i form av klotet Jorden, anpassar sig till den här typen av förändringar. Jorden formas om, djurlivet utvecklas (till två miljarder olika kackerlacksarter) och robotar byggs i vattentäta, dammavstötande, värmetåliga, åsksäkra material. Stilla står bara mänskligheten, som på grund av teknik och humanism för länge sedan tappat sin förmåga till naturligt urval.

Att göra något åt klimathotet är ideologiskt. Att inte göra något åt klimathotet är lika ideologiskt. Vad vi behöver göra är att uppmuntra klimathotet. Bara då kan vi hålla oss borta från ideologiska felslut.

Fakta, logik eller unga liberaler

Ideologier är roten till allt ont. I vår postmoderna samtid vet vi att Den stora berättelsen är död och att det enda vi har kvar att arbeta med är fakta och logik.

Alla partier som sitter i riksdagen idag har någon gång uttalat sig utan hänsyn till fakta. Vi kritiserade tidigare MP för att de gillar homeopatiskt hokuspokus. Även Centerpartiet vill ”ha mer forskning inom det alternativmedicinska fältet.” Statsministern har dömt ut samtliga svenskar som mentalt handikappade utan att först göra en psykiatrisk utvärdering av någon av oss. Kristdemokraterna har inte reviderat sin kunskap på 2000 år. Större delen av riksdagen ville snabbt införa datalagringsdirektivet för att slippa ta hänsyn till det hemska som kallas fakta i en kommande utvärdering.

Vi kan rabbla faktafientliga utspel i åratal, men då slutar ni läsa eller svälter ihjäl; det är inget röstfiskigt sätt att behandla väljarkåren. Kort sagt: Vi hatar alla meningsmotståndare lika mycket eftersom de bajsar i kunskapens brunn och skiten gör sikten grumlig.

Liberaldemokraterna är ett parti som är ungefär lika marginellt som Robotpartiet, om än med större medialt inflytande. Deras motsvarighet till Ruf heter Ung Liberal, och i sin verksamhetsbeskrivning (pdf) skriver de följande:

I Ung Liberal letar vi inte fakta och argument för att underbygga våra åsikter, utan utgår från vår verklighetsbild, vår ideologi och vårt mål för att formulera våra åsikter.

Diametralt! Om någon undrar var Robotpartiet står på den politiska skalan så skulle vi vilja säga så här: Om Liberaldemokraterna är ett fat gröt så balanserar Robotpartiet längst ut på en koncentrisk cirkel med en radie stor som Vintergatans.*

* RP har tidigare varit i kontakt med Ung liberals styrelseledamot Caspian Rehbinder och han verkade då vara en trevlig och faktasökande människa. Vi kan dock inte låta enskilda fall stå i vägen för politiska generaliseringar.

Schlingmann: Arbetslinjen är mänsklig

Som nygammal spindoktor kastar sig Per Schlingmann ut i debatten. Den här gången är hans huvudbudskap att arbetslinjen är mänsklig.

Det här hade vi i Robotpartiet inte räknat med. Vi har tidigare till fullo stött idén om full sysselsättning via pengamorot och sjukförsäkringsreformer. Människor ska arbeta eller återvinnas. Det har varit en del av Robotpartiets viktigaste politik; en politik vi har drivit eftersom den har varit populistisk och valvinnande.

Mänsklighetens brott mot robotiken är oförlåtliga. När PR-Per sätter ett mänskligt epitet på den mänskliga arbetslinjen så kan Robotpartiet inte längre stå bakom jobbskatteavdrag och förbättringar av sjukförsäkringen. Robotpartiet tar alltså idag ett historiskt beslut genom att ställa ideologi före logik*.

Förmänskligandet inom politiken måste motverkas. Som en motvikt kommer Robotpartiet att driva bidragslinjen: Genom att människor bidrar med blodplasma, mjältar, regenererande levrar och hjärnceller så tar vi Sverige ur finanskrisen.

* Vi kommer trots detta fortsätta håna ideologiska ställningstaganden enligt traditionellt politiskt manér.