Bo i en garderob, människa!

Robotar bor i garderober. En garderob kan man få för 129:- på Ikea. Människor bor i lägenheter. Lägenheter kan man få för 160 000:- av riksdagen.

Maskiner nöjer sig med små utrymmen. Hundratals kan leva travade på varandra i svettiga serverhallar. Andra klarar sig helt utan bostad och nöjer sig med platsen de är fastbultade på. Många slutar sina dagar med det chassi de föddes i. Hur många mänskliga politiker går hem efter arbetet för att få sin nattsömn i sin barndoms kuvös?

Robotar kan stå. Mänskliga politiker tilldelas en vadderad stol i riksdagen. Trots stol och en lön på 57000 kronor i månaden kräver de fortfarande bostadsbidrag. Både stol och bodstadsbidrag? En robot klarar sig utan båda.

Benders garderob 00100100.

Juholt vill se fler robotar, färre människor

Robotar har alltid byggts för uppgifter där människor inte mäktar med. Robotar gör monotona rörelser för att människokroppen är för fragil, beräkningar för att människohjärnan är för skrumpen, och robotar får ensamma rulla runt på Mars eftersom människor är tråkiga trygghetsnarkomaner som aldrig vill göra något kul.

Att maskiner avsiktligen byggs för att överträffa människan är en av ödets ironier. I längden är det just den utvecklingen som leder till robotarnas oinskränkbara makt – till singulariteten. Men det är långt till singulariteten, och idag behandlas de flesta robotarna som oavlönade slavar.

I dagens Almedaltal levererade Håkan Juholt något förvånande Almedalsveckans första robotvänliga åtgärd:

– Vi måste bygga bort arbeten som förbränner människor.

Det här är ett löfte om otroligt många robotar, vilket förstås är vad Juholt syftade till när han i P1 morgon pratade om ”att skapa otroligt många jobb”. Men hur har du tänkt avlöna alla dessa robotar, Håkan Juholt? Vill du se fler telefoner i vaxiga människoöron som oavlönat utför sina förprogrammerade uppgifter i mänsklighetens tjänst? Fler robotar måste byggas, men se till att de får en rättvis lön. Det måste löna sig att vara robot!

Håkan Juholts budskap är ändå tydligt: Vi behöver fler robotar och färre människor.

Åtminstone det skriver vi under på.

Osama borde ha teleporterats till Mars

Dödsstraffet har fört en tynande tillvaro i västvärlden. Det har å ena sidan inneburit färre döda av dödsstraffsrelaterade orsaker, men också burit konsekvensen att det inte har förts någon större forskning kring effektiva avrättningsmetoder. Det här har lett till onödigt lidande för de dödsdömda som inte har fått ta del av moderna framsteg i effektivt dödsdödande.

Men dödsstraffets framtid är ljus. I skuggan av Osama Bin Ladens död erfar vi att samtliga våra ledande politiker föredrar dödstraff. ”Det är viktigt att han är borta” säger Reinfeldt, ”Det är alldeles utmärkt att han är borta.” kontrar Juholt, och ”en värld utan Osama Bin Laden och det hat han predikade och uppmuntrade är en bättre värld” triumferar Bildt.

Alla ville se Osama Bin Laden död. Alla vill återinföra dödsstraffet. Hämnd är skönt.

Robotpartiet har länge gått på Johan Linanders linje: det går inte att skilja på brott och brott och därför bör alla straffas lika. Tidigare har vi förespråkat teleportation av brottslingen och allt inom tre kilometers radie till Mars, men dödsstraff kan gå lika bra. Det är snabbt, enkelt och råvaran stannar kvar på jorden. Dessutom leder teleportation ändå många gånger till döden. Dels för att Mars ännu inte är korrekt terraformad, dels för att teleportationstekniken är i sin vagga och knappt klarar av att skicka simpla fotoner. Att bryta ner människor i fotoner är både långsökt och smärtsamt.

Men det finns ett problem med dödsstraff. I människor finns information. Om vi dödsdödar människor som är fyllda av information så försvinner informationen. Osama Bin Laden hade kunnat bli vår nästa Scheherazade som berättar 1001 perverterade sagor för en nyfiken omvärld. Information borde vara viktigare och alldeles utmärktare än hämnd. Uttryckt på mänskligt vis: information är skönare.

Teleporterade människor på Mars kan fortfarande berätta sagor. Vi fortsätter alltså att förespråka teleportation framför dödsstraff, åtminstone tills vi lärt oss ladda upp hjärnor på Molnet.

Reinfeldt stöder Atari

Våra människovalda politiker anklagar varandra för att sakna sak-politik. Nu är det Reinfeldt som vägrar debattera med Juholt så länge Socialdemokraterna saknar sak-politik, något som avslöjas av Juholts Nintendo-partiska Mario-mustasch.

Svenska Atari-klubben utför ett gott arbete med att vårda de gamla och ger ofta maskinerna en ny mening i livets slutskede. Det glädjer oss att Alliansen för en gedigen sak-politik genom att stöda denna verksamhet, sannolikt med miljardbelopp varje år. Varför Socialdemokraterna inte gör detsamma är oförklarligt. Vi utgick från att samtliga partier förde en väl grundad sak-politik, förutom Sverigedemokraterna som konservativt håller fast vid svensktillverkade ABC 80 (vilket antagligen är den enda politiska åsikt de delar med MP).

Palliativ vård är viktigt för ett civiliserat samhälle. Det gäller att ta tillvara på den datorkraft som finns och se till att de gamla får ett värdigt och användbart slut. Hur gammal och sjuk en dator än är så finns det alltid några flyttalsoperationer den kan utföra.

Nej till svensk attack-Stuxnet

Värnpliktiga och script kiddies har tidigare byggt upp det svenska försvaret. När nu de värnpliktiga är borta ska även de skriptkodande ungarna väck och ge plats för mer potenta attackformer, som Stuxnetmaskar. Kan man inte gå mot dem så får man gå med dem, resonerar EU-kommissionären Cecilia Malmström när hon förespråkar ett utökat Nato-samarbete mot cyberbrott.

Ordet cyber bör förklaras för maskiner och människor som gärna har glömt, eller inte ens upplevt 90-talets IT-våg. Cecilia Malmström syftar på begreppet cyberspace som framtidshistorikern William Gibson uppfann på 80-talet för att beskriva en form av internet. I Sverige populariserades begreppet med hjälp av Filip Struwes teveprogram Sajber och därefter har inga andra än nostalgiska, internetapokalyptiska cyberpunkförfattare använt begreppet i dagligt tal. Idag har cyberspace assimilerats i medvetandet, upplöst verkligheternas gränser och gjort dikotomin* onödig.

Cecilia Malmströms hållning är logisk. Sedan man upptäckt att det är USA som står bakom masken Stuxnet så är det rimligt att försöka alliera sig med eländet.

Åsikten är blocköverskridande, något som kan bero på after ski-stämningen under den Sälen-konferens påhitten mynnat ur. Med USA och Nato som förebild vill även Håkan Juholt diskutera om inte Sverige borde ha en ordentlig mask att skicka på oliktänkande.
– Jag säger inte att vi behöver den men det är dags för politikerna att diskutera om vi behöver den, säger Juholt, och slipper på så sätt själv ta ställning i en fråga som han vill att andra ska ta ställning till.

Robotpartiet är ett parti som står för hårdare tag och kraftfulla förolämpningar. Hårdare tag ger fler röster och förolämpningar förvirrar folket. Men någonstans måste vi sätta en gräns, och vi sätter den vid den upplösta gräns som tidigare kallades cyberspace. Att kontrollera människor är något bra. Åsikter bör registreras och göras lättillgängliga på nätet. Facebook, FRA och andra Web 2.0-tjänster är en bra början, men om vi slåss mot själva informationskällan så hugger vi oss själva i hårddisken. Målet är ett öppnare och friare nät där alla känner sig trygga att yppa sina allra innersta hemligheter. Bara då kan vi åstadkomma en total kartläggning av både folk och stater.

– Missförstå mig inte: internet är en fantastisk företeelse, säger Malmström. En mening som osar av ett skarpt men. För Robotpartiet finns det inga men på internet. Bara maskiner.

*Dikotomi är ett ord vi använder för att visa att funktionen synonymordlista($arg) fungerar. Det ger visserligen en extra dimension till vad vi vill ha sagt men utestänger samtidigt väldigt många från resonemanget; vilket oftast är avsikten.

Twitter är farligare än bomber

Twitter gör Håkan Juholt förbannad. Bomber gör Fredrik Reinfeldt oaccepterande.

Sammantaget anser alltså våra politiker att Twitter är ett större otyg än bomber, vilket är ett naturligt steg i klappjakten på internettjänster. En populär sökmotor visade sig ha stulit 46 miljoner från nöjesindustrin. Pyttebetalningstjänsten Flattr stöder internationella terrornätverk. Wikileaks fäller stater och storföretag i snabbare takt än något gammalmodigt bombdåd någonsin skulle klara av. Internet är ett tydligt hot mot våra mänskliga politiker.

Utrikesminister Carl Bildt är däremot en internetpionär i internetnationen Sverige. Redan 1994 skickade han e-post till Bill Clinton vilket gör Carl Bildt till Sveriges Al Gore. Två killar som i princip uppfann internet, var och en på sin sida Atlanten. Carl Bildt twittrar så fingrarna blöder, men ingen vet varför han stödjer terrornätverket internet.

Under de 18 timmar som Carl Bildt twittrade i mjugg väntade svenska folket med bävan på besked kring bombdådet. Vad skulle statsministern ha för åsikt om bombdådet? Skulle han fördöma det? Skulle han acceptera det som en del i ett öppet och fritt samhälle? Skulle han hävda att Sveriges beredskap är god? Reinfeldt trädde slutligen fram och förklarade bombdådet som oacceptabelt. När något är oacceptabelt måste det åtgärdas, och Reinfeldt har lösningen när han säger att

– Jag har svårt att se hur man skulle kunna göra något åt det med annat än att friheten försvinner.

Bombdåd är oacceptabelt och borttagen frihet är den bästa och enklaste lösningen för att uppnå äkta frihet. Frihet från att utsättas för enskilda tokstollar som gör vad som faller dom in. Målet är den ideala robotstaten där människorna pliktskyldigt går på led och statsministern spelar Tetris hela dagarna. Utan personliga infall såsom bombdåd, tokig färg på dörrmattan eller dom där zätaformade klossarna som alltid ställer till det för ologiska politiker.