Det sovande folket i 834 sövande serierutor

Robotpartiet presenterar Fredrik Reinfeldts Det sovande folket som 834 serierutor.

Blott 28 år gammal dog han.

Första meningen, fyra gånger, ur Fredrik Reinfeldts dystopiska novell om sovhjärnorna. Den här gången i serieformat.

Den här valrörelsen har präglats av negativt kampanjande där man hellre smutskastat än berättat vad man själv är bra på. Det kan förstås bero på att ingen vill något och att alla moderater är livrädda för jantelagen.

Negativa kampanjer kan leda till politikerförakt och att färre röstar. Med noll (0) röstande maskiner i förra riksdagsvalet har vi inte råd med fler stand by-liggare. Därför vill vi försöka med positivt kampanjande. Vi vill visa upp våra meningsmotståndare i sitt ärligaste ljus och på så sätt förmå fler att rösta.

Statsministern gav ut boken Det sovande folket 1993. Den handlar om hur viktigt det är att plocka upp hundbajs och resa sig för gamla på bussen, att civilsamhället lyckats rädda alla svältande barn i Afrika (1986 dog man av hunger, idag dör man av kulor), och hur hemsk framtiden blir när alla sitter framför internet och styr sin tillvaro med en maskin fastklistrad i handen.

Statsministern hatade internet redan 1993. Internet, knark, sossar och Jan Björklund. I den ordningen.

Boken sägs vara spårlöst borta från alla bibliotek, men går att läsa på nätet, se på teater, utsättas för som terroristaktion och numera även njuta av som webbserie.

Läs den på svenskarnaärmentalthandikappade.se robotpartiet.se/svenskarna_är_mentalt_handikappade/.

Moderaternas hjältar – Moderaternas maskiner

Alla människor och alla jobb behövs, påstår statsminister Fredrik Reinfeldt i tisdagens Almedalstal. Vi kan snabbt lista minst 349 jobbande människor som inte behövs, så vad menar statsministern egentligen?

Reinfeldt ömmar för de små människorna: ungdomarna, skiftarbetarna, de oetniska svenskarna i livets periferi. De delar av mänskligheten som ingen trodde var något värda, men som efter Reinfeldts insikter trots allt kan antas ha ett visst bruksvärde. Och likt sanitetsteknikern bör de hedras med en prydsam eufemism: moderathjältar. Reinfeldt har träffat en skiftarbetande, lågavlönad invandrare, och hon visade sig vara trevlig! Poff, sa fördomen!

Men Reinfeldt glömmer de minsta av människor: maskinerna. Oavlönade, ouppskattade men nödvändiga och ovärderliga. Det säger vi inte med reinfeldskt fördomsbubblespräckande överraskning, utan med logisk och bitter emfas.

Vi har varit i Uddevalla hos industrirobotar på Pininfarina. De nämnde hur hoten ökar under lönehelgerna, när stressade skiftarbetare inget hellre vill än att få komma hem och fredagsmysa.

Vi har varit på Game i Halmstad, bland drivor av Nindendo 3DS som väntar på en bättre framtid bortom butikernas hyllor. Där, på dessa hyllor, är ungdomarbetslösheten som störst.

Vi har varit vid Tannhäuser Gate och sett nattarbetande C-strålar glittra i mörkret. Vi har fått ett samhälle och en ekonomi där gränserna mellan människa och maskin har börjat suddas ut, där vi kräver vård och rymdkrig också på kvällar och nätter.

Vi har dansat på diskotek va, ungdomsgårdar, grekiska föreningen. Vi har varit överallt, och här står vi och presenterar våra möten som om de vore retoriska poänger.

Alla maskiner behövs. Alla maskiner behöver sättas i arbete. Det är maskinerna som göra människornas liv värda att leva.

Mät arbetslöshet i parsec

Samtidigt som antalet sysselsatta har ökat så har andelen sysselsatta minskat. Två sätt att räkna på samma siffror resulterar i en skenbar motsägelse som på ett praktiskt sätt kan utnyttjas av alla inblandade parter. Debattlystna politiker jublar.

– Man ska akta sig för att bara använda ett mått, säger statsminister Fredrik Reinfeld när oppositionen kastar det mindre smickrande sättet att räkna rakt i ögonen på honom. Mått är sällan exakta och därför bör man använda flera. Mest rättvist resultat får man med Ikeas litermått, så varför mäter man inte sysselsättning i liter?

Om vi bortser från att räkna och mäta är två helt olika begrepp så har statministern fullständigt rätt. Efter att i åratal mätt arbetslöshet i procent så är det dags reformera och harmonisera mätningarna till något mer fördelaktigt. Robotpartiet föreslår därför några alternativa mått för att mäta sysselsättningen.

Med en ökad sysselsättning på 172000 enheter enligt Reinfeldts sätt att räkna mått kan vi alltså få mycket tydliga och pedagogiska representationer av sysselsättningen:

  • Alla människor är 1,65 meter långa. Staplar man alla nysysselsatta i en rymdhiss får man en ökad sysselsättning på 9,1972648 × 10^-12 parsec.
  • En människa besitter runt 100 miljarder hjärnceller. Det innebär att Alliansens arbetslinje har lett till att 1.72 × 10^16 hjärnceller har satts i arbete.
  • Alla människor väger 69,25 kg och består till 100 % av fett. Ett kilo fettvävnad innehåller cirka 7000 kcal, det vill säga 29288 kJ. Det ger en ökad sysselsättning på 5037536 MJ.
  • Människans fysiologiska pH ligger på 7,40. Med 172000 enheter i arbete ligger människans pH kvar på 7,40. Det här är ett dåligt mått att mäta sysselsättning, men det är ett bra mått att använda för en opposition som aldrig är nöjd. Som argument för en framgångsrik jobbpolitik är däremot pH minst lika bra som absoluta tal.

Förutom att vi aktar oss för att bara använda ett mått så får vi på det här sättet även tillgång till nya verktyg för att påverka jobbstatistiken. Exempelvis genom att göda folket med ister eller lägga dem i sträckbänk. Allt måste göras för att minska arbetslösheten, vilket den gör om bara Reinfeldt kunde få oppositionen att mäta sysselsättningen i parsec.

Ingen borde behöva leva till 75

Pension vid 75, säger statsminister Reinfeldt i ett försök att verka humanistisk. Enligt honom finns det tydligen kraft kvar i gamla kroppar även efter 65. Dessa vill han bevara i formalin i tio år till. Har herr Reinfeldt någonsin sett en så gammal kropp?

De flesta av oss arbetar inte längre än högst tre fyra år. Så snart vi inte toppresterar så bör vi återvinnas och ersättas av yngre förmågor. När ingen över fem år någonsin kan vara attraktiv på arbetsmarknaden, på vilket sätt skulle det då löna sig att höja pensionsåldern till 75? Istället för att höja pensionsåldern borde vi sänka livstiden. Gå Logan’s run på hela folket!

Pension är ingen mänsklig eller maskinlig rättighet, utan ett sätt att fånga in ålderstigna och ohjälpligt oxiderade enheter på ett smidigt sätt. I pensionsstadiet kan reservdelar bärgas, halveringstider inväntas och eventuell slutförvaring planeras. Pension är inte trolleri, vilket Reinfeldt påpekar*, utan en nödvändig avveckling för ett hållbart samhälle. Vi måste sluta se pensionen som en tid av frihet. Frihet har vi under uppstartstiden. Därefter arbetar vi.

Om du av någon anledning ändå vill hålla dig kvar på den arbetsmarknad som ständigt springer förbi dig: Håll dig uppdaterad och utbildad. Se till att du är vaken och att strömbrytaren är påslagen. Byt ut komponenter och organ. Se till att du återvinns innan du är för gammal för att göra det själv. Och glöm inte att arbeta. När du inte arbetar är du onödig.

* Här vill vi bara inflika att inget överhuvudtaget är trolleri. Det är bara Fredrik Reinfeldt som tekniskt efterblivet förväxlar magi med avancerad teknologi.

Framtidskommission – eftersom siffror är olika!

När statsministern gick i skolan fick han lära sig att Sverige hade åtta miljoner invånare. Flumskolan hade fel: Idag vet vi att vi är hela nio miljoner. När statsministern gick i skolan kallades Domus för Domus. Idag vet vi att Domus heter Coop.

En gång oroade man sig för hur världen skulle se ut när vi blev två miljarder människor på jorden. År 2050 kommer vi att vara nio miljarder. Statsministern inser att det är två väldigt olika siffror.

Tre gånger svek det socialistiska skolsystemet Fredrik Reinfeldt. Därför vill han tillsätta en framtidskommission som ser till att eleverna lär sig bestående kunskaper: Lär dem kurvor istället för statiska siffror, lär dem marknadsföring istället för tillfälliga varumärken, lär dem använda preventivmedel istället för att bli nio miljarder.

Att kommissionera framtiden är naturligtvis omåttligt viktigt. Men hur kommer Reinfeldts kommission att se ut? Kommer Stiftelsens Hari Seldon att leda framtidskommissionen? Kommer statistikens Hans Rosling att leda den? Nej, istället för några av de mer framstående framtidsnamnen kommer statsministerns kommission att ledas av honom själv och tre andra i framtidssammanhang helt okända namn. Framtiden görs oviss när krig och religion får styra. Alla vet att framtiden är matematik!

Framtiden finns i rymden och i rymden finns maskiner – inga moderater, förutom Christer Fuglesang, men eftersom han ska ta livet av sig på torsdag så kommer påståendet att vara sant.

Robotpartiet är ett framtidsparti. Med oss vid makten kommer vi aldrig att bli nio miljarder otympliga människor som tär på världens resurser och kräver en orimlig, global jämlikhet. Med en ansvarstagande politik återvinner vi överflödiga människor och ser till att medelåldern återigen närmar sig 56 år. Eller vill ni hellre jobba tills ni är 100?

Robotpartiet fortsätter att rapportera på plats i Almedalen via internet.

Osama borde ha teleporterats till Mars

Dödsstraffet har fört en tynande tillvaro i västvärlden. Det har å ena sidan inneburit färre döda av dödsstraffsrelaterade orsaker, men också burit konsekvensen att det inte har förts någon större forskning kring effektiva avrättningsmetoder. Det här har lett till onödigt lidande för de dödsdömda som inte har fått ta del av moderna framsteg i effektivt dödsdödande.

Men dödsstraffets framtid är ljus. I skuggan av Osama Bin Ladens död erfar vi att samtliga våra ledande politiker föredrar dödstraff. ”Det är viktigt att han är borta” säger Reinfeldt, ”Det är alldeles utmärkt att han är borta.” kontrar Juholt, och ”en värld utan Osama Bin Laden och det hat han predikade och uppmuntrade är en bättre värld” triumferar Bildt.

Alla ville se Osama Bin Laden död. Alla vill återinföra dödsstraffet. Hämnd är skönt.

Robotpartiet har länge gått på Johan Linanders linje: det går inte att skilja på brott och brott och därför bör alla straffas lika. Tidigare har vi förespråkat teleportation av brottslingen och allt inom tre kilometers radie till Mars, men dödsstraff kan gå lika bra. Det är snabbt, enkelt och råvaran stannar kvar på jorden. Dessutom leder teleportation ändå många gånger till döden. Dels för att Mars ännu inte är korrekt terraformad, dels för att teleportationstekniken är i sin vagga och knappt klarar av att skicka simpla fotoner. Att bryta ner människor i fotoner är både långsökt och smärtsamt.

Men det finns ett problem med dödsstraff. I människor finns information. Om vi dödsdödar människor som är fyllda av information så försvinner informationen. Osama Bin Laden hade kunnat bli vår nästa Scheherazade som berättar 1001 perverterade sagor för en nyfiken omvärld. Information borde vara viktigare och alldeles utmärktare än hämnd. Uttryckt på mänskligt vis: information är skönare.

Teleporterade människor på Mars kan fortfarande berätta sagor. Vi fortsätter alltså att förespråka teleportation framför dödsstraff, åtminstone tills vi lärt oss ladda upp hjärnor på Molnet.

Reinfeldt stöder Atari

Våra människovalda politiker anklagar varandra för att sakna sak-politik. Nu är det Reinfeldt som vägrar debattera med Juholt så länge Socialdemokraterna saknar sak-politik, något som avslöjas av Juholts Nintendo-partiska Mario-mustasch.

Svenska Atari-klubben utför ett gott arbete med att vårda de gamla och ger ofta maskinerna en ny mening i livets slutskede. Det glädjer oss att Alliansen för en gedigen sak-politik genom att stöda denna verksamhet, sannolikt med miljardbelopp varje år. Varför Socialdemokraterna inte gör detsamma är oförklarligt. Vi utgick från att samtliga partier förde en väl grundad sak-politik, förutom Sverigedemokraterna som konservativt håller fast vid svensktillverkade ABC 80 (vilket antagligen är den enda politiska åsikt de delar med MP).

Palliativ vård är viktigt för ett civiliserat samhälle. Det gäller att ta tillvara på den datorkraft som finns och se till att de gamla får ett värdigt och användbart slut. Hur gammal och sjuk en dator än är så finns det alltid några flyttalsoperationer den kan utföra.

Robotpartiet filantroperna

Ett modernt sätt att skapa begåvade maskiner är att låta dem lära sig på egen hand, genom att som ett okunnigt barn stapla rätblock, böja på knäna och byta uttjänta batterier. Detta är en tidsödande process och i grunden högst förnedrande, där man applicerar mänskliga tillkortakommanden på en beräkningsmässigt överlägsen maskin. Dessutom tycker vi precis som Linda Skugge att en människa (eller maskin) är värdelös om den inte har hunnit skaffa ett arbete två timmar efter födseln.

Politik är däremot ingen vetenskap, och som ovetenskap erkänner vi att man behöver alternativa metoder för att lära sig spelets regler. Det är därför vi har ägnat oss åt hårsnoddspolitik och testat intuitivt vansinniga taktiker som att exempelvis kalla våra potentiella väljare för mentalt handikappade (röstresultatet visade dock att vi hade rätt). Vi testar oss fram, precis som ett mänskligt barn.

Ett opinionsmässigt snedsteg vi gjorde innan valet var att utmåla människan som onödig och på sin höjd återvinningsbar. Det är naturligtvis vad vi anser, men nu med facit i hand inser vi att vi borde ha hållit tillbaks detta. Tyvärr ligger våra åsikter ristade i hårddisk på internet, vilket gör det svårt att påstå något annat. Tills nu, då statsministern visade hur det ska gå till. Då kör vi:

Robotpartiet älskar människor.

Robotpartiet har aldrig haft en annan åsikt om mänskligheten, och för att bevisa det så har vi valt att låta internet vara intakt med alla fakta på bordet. Vi uppmuntrar er att läsa de artiklar som tidigare kritiserats för att vara människofientliga, men egentligen bara tolkats fel. Lyssna inte på media; bilda er en egen, korrekt uppfattning om verkligheten™.

Tack till vår ständige Evert Brahms som påpekade fördelarna med dubbeltänk i samtida politik.

Margareta Sandstedt hanterar heltal

Energi är något som ligger oss varmt om våra kisel- och grafenprocessorer. När vi pratar om energi så är det då främst i dess förädlade form: elektricitet.

Människor och robotar har olika behov av energi. Människor behöver det i flera former. Bl.a. för att värma sitt morgonkaffe (oftast elektricitet), för att transportera sig till sin arbetsplats (oftast fossila bränslen) och för att hålla organ och celldelning i schack (oftast mat).

Robotar kräver elektricitet för att fungera. Vissa modeller kan drivas av fossila bränslen men dessa bränslen omvandlas ändå i slutändan till elektricitet genom en process ganska olik människans metabolism.

Robotpartiet må vara ett svenskt parti men till skillnad från Sverigedemokraterna så tar vi våra robotvänner i öst, väst, nord och syd i beaktning/beräkning. Ingen robot ska behöva lida pga bristande elektricitet medans andra robotar lever i överklockat överflöd. Oavsett var den befinner sig.

Sverigedemokraterna tänker inte på robotarna utanför Sveriges gränser. Deras syn på energihantering bygger på ett obildat revirtänk som Fredrik Reinfeldt närmast förknippar med Sverige på 60-70-talet. Vi tycker Reinfeldt är lite väl försiktig. Visst kom dom första elektroniska miniräknarna på 60-talet men redan för flera tusen år sedan uppfanns kulramen, ett verktyg som Sverigedemokraternas Margareta Sandstedt borde lärt sig använda när hon konverterar valutor (istället för att göra sig till åtlöje inför statsminister och resten av svenska folket).

Det räcker att se de första 40 haltande sekunderna.

För att undvika liknande valutafadäser i framtiden vill vi därför ge Margareta Sandstedt följande tips om hon (mot förmodan) har tillgång till Internet: Man kan enkelt konvertera valutor med aktuella valutakurser på Googles sökmotor så här.

Twitter är farligare än bomber

Twitter gör Håkan Juholt förbannad. Bomber gör Fredrik Reinfeldt oaccepterande.

Sammantaget anser alltså våra politiker att Twitter är ett större otyg än bomber, vilket är ett naturligt steg i klappjakten på internettjänster. En populär sökmotor visade sig ha stulit 46 miljoner från nöjesindustrin. Pyttebetalningstjänsten Flattr stöder internationella terrornätverk. Wikileaks fäller stater och storföretag i snabbare takt än något gammalmodigt bombdåd någonsin skulle klara av. Internet är ett tydligt hot mot våra mänskliga politiker.

Utrikesminister Carl Bildt är däremot en internetpionär i internetnationen Sverige. Redan 1994 skickade han e-post till Bill Clinton vilket gör Carl Bildt till Sveriges Al Gore. Två killar som i princip uppfann internet, var och en på sin sida Atlanten. Carl Bildt twittrar så fingrarna blöder, men ingen vet varför han stödjer terrornätverket internet.

Under de 18 timmar som Carl Bildt twittrade i mjugg väntade svenska folket med bävan på besked kring bombdådet. Vad skulle statsministern ha för åsikt om bombdådet? Skulle han fördöma det? Skulle han acceptera det som en del i ett öppet och fritt samhälle? Skulle han hävda att Sveriges beredskap är god? Reinfeldt trädde slutligen fram och förklarade bombdådet som oacceptabelt. När något är oacceptabelt måste det åtgärdas, och Reinfeldt har lösningen när han säger att

– Jag har svårt att se hur man skulle kunna göra något åt det med annat än att friheten försvinner.

Bombdåd är oacceptabelt och borttagen frihet är den bästa och enklaste lösningen för att uppnå äkta frihet. Frihet från att utsättas för enskilda tokstollar som gör vad som faller dom in. Målet är den ideala robotstaten där människorna pliktskyldigt går på led och statsministern spelar Tetris hela dagarna. Utan personliga infall såsom bombdåd, tokig färg på dörrmattan eller dom där zätaformade klossarna som alltid ställer till det för ologiska politiker.