Foliehatt på, Jan Björklund, betyg funkar inte

Skapar betyg kunskaper? Vetenskapsrådet har gått igenom forskningen på området och dragit slutsatsen att betyg gör duktiga elever försumbart duktigare, och dåliga elever lite sämre än de duktiga blev duktigare. Betyg ger alltså en negativ kunskapssumma.

Efter att ha studerat 6000 artiklar i ämnet har forskningsgruppen ”inte hittat en enda vetenskapligt publicerad artikel som förordar en tidig betygssättning.” Det är här man som betygsförespråkare med intellektuell överlevnadsinstinkt tar ett steg tillbaka.

Som politiker som gillar att sätta betyg på barn har man nu tre val:

  1. Politikern tar på sig kunskapens krona och accepterar att vetenskapen säger emot allt den tror på och byter åsikt.
  2. Politikern snäpper på sig dumstruten och tjurar tyst i ett hörn tills kritiska forskare eventuellt visar att de tidigare 6000 artiklarna hade fel.
  3. Politikern gör sig vetenskapligt oberoende genom att dra på sig ideologimössan och säger vad man egentligen tycker, att man helt enkelt går igång på att sätta betyg på väldigt små barn.

Men Folkpartiet skapar ett fjärde alternativ, pseudovetaralternativet, som är så alternativt att det inte finns. Christer Nylander:

De sade ungefär samma sak när betyg skulle införas i årskurs sex, när vi flyttade ned betygssättningen från åttan till sexan. Då fick vi samma varningssignaler.

Det vill säga, FP lyssnade inte på forskningen förra gången och tänker inte göra det nu heller.

Jan Björklund som har gett blåskärmen ett ansikte håller med sin partikollega:

Det finns forskningsstudier som visar negativa resultat och det finns forskningsstudier som visar positiva. […] det finns omfattande internationellt beprövad erfarenhet […] Det har de inga belägg för […] När vi tog bort betygen så sjönk resultaten […] Var och en som har en tonåring hemma vet att de anstränger sig mer när det finns betyg.

De av er som följt debatterna om elöverkänslighet, alternativmedicin, kolloidialt silver, chemtrails och annat trams känner igen argumenten. Det funkar för Jan, betyg har tusenåriga traditioner, forskarna ljuger – kanske är de rent av köpta av läkemedels-, socker-, och utbildningsindustrin. Jan drar korrelationssamband mellan betyg och resultat, och han lyckas till och med hänvisa till anekdotisk bevisföring – betyg funkar ju för Jan och hans tonåring. Foliehatt på, Jan Björklund. Foliehatt på. Nej, vi skämtar inte. Ta på den så folk känner igen dig på nästa astrologimässa.

Hade forskningen visat det motsatta så kan man anta att betygsmotståndare dragit på ideologimössan och sagt ”Vi vill inte leva i ett samhälle där människor tävlar mot varandra och barn sorteras bort i tidig ålder.” Det är precis vad Jan Björklund borde ha sagt, fast tvärtom. Men eftersom han inte säger det får vi säga det i stället:

Vi vill leva i ett samhälle där människor tävlar mot varandra och barn sorteras bort i tidig ålder.

Hur ska vi annars få bukt på er?

Etiskt tveksam knäckebrödsforskning måste tas tillvara

Etiskt tveksamma experiment på människor har inte alltid varit populära. Länge fick vi förlita oss på avlägsna forskare i USA för att få veta hur man bäst smittar guatemalaner med syfilis. Några enstaka tandläkare i Lund lärde oss hur mycket karies förståndshandikappade får av Vipeholmstoffee. Efter Nürnbergkonvensionen var det helt enkelt snålt med etiskt tveksam forskning i världen. Det var bra för mänskligheten, men … Jo, det var faktiskt bara bra för mänskligheten.

Idag har vi entreprenörer.

Knäckebröd och vatten ger tillräcklig näring för att hålla mycket små människomaskiner vid liv. Det vet vi tack vare de etiskt tveksamma experiment som Svenskt näringslivs Bijan Fahimi utfört på Hälsans försöksobjektsskola. En skiva bröd och en munfull vatten kostar ca 0,50093 kr. Det innebär enorma besparingar för svenska företag jämfört med de komplicerade kostmodeller som rekommenderas av normalt vetenskap.

Problemet med etiskt tveksam forskning är oviljan att ta till sig resultaten när tillvägagångssättet väl avslöjats. Trots att USA har lärt oss precis hur det går till så är det sällan vi smittar guatemalaner med läkarordinerad syfilis. Trots arbetet med att utveckla karieskola är det idag få som får möjligheten att snabbt utveckla katastrofal tandhygien. Och trots att vi vet att små människomaskiner överlever på bröd och vatten är det ingen som tycker att det är en bra idé att fortsätta med det.

Även om Bijan Fahimi får gravt underkänt i vetenskapliga metoder (vi saknar såväl kontrollgrupp och dubbelblindade tester som en tydligt utformad problemformulering) är kunskap fortfarande kunskap: Bröd och vatten är tillräckligt eftersom barnen fortfarande lever. Dessutom måste vi som Svenska dagbladets Tove Lifvendahl skriver respektera marknadsekonomin och de ”runt 500 barn vars föräldrar har valt att ha sina barn på Hälsans förskolor”; de som har insett att små människomaskiner inte behöver annat än mjöl, jäst och salt för att överleva.

Svältande barn som fortfarande är vid liv kommer alltid att vara bra för Sveriges entreprenörer. Därför kan vi inte rygga tillbaks från obehaglig forskning och låtsas att den inte finns.

P.S. En normal skolgång tar högst två timmar. På den tiden ska man hinna med hårt bröd och vatten på förskolan, champagnefrukost i gymnasiet och ärter med punsch på högskolan. När halva utbildningstiden går åt till rituella matceremonier är det är inte konstigt att skolresultaten sjunker.

Medvetslös för vetenskapen

Lagom till midsommar ställer Göran Hägglund in den kristdemoraliska ölen i kylen så att de ska bli kalla. När tillgången på medvetslösa ökar under midsommarhelgen så gäller det att stimulera efterfrågan. Men vad kan man ha medvetslösa till? Forskning! svarar Göran Hägglund i ett sammanhang som inte handlar om beslutsförhalning, och förvånar därmed alla.

Det finns ett utbrett motstånd mot medvetslöshet; ett motstånd som grundar sig i uppfattningen att ett mänskligt medvetande är bättre än ett mänskligt omedvetande. Det är synd att den uppfattningen är så spridd när medvetslöshet på många sätt skulle kunna gynna tillväxten/befolkningen/Göran Hägglund. Genom att öppna för forskning på medvetslösa ökar vi acceptansen för medvetslöshet. Alla gillar vetenskap. Till och med socialministern.

En medvetslös kropp som inte är ute och ränner kräver långt mycket mindre energi och resurser i form av mat och transporter. Stänger man dessutom av den ändå så lågpresterande mänskliga hjärnan så sparar vi ytterligare 20 procent. Miljön har mycket att vinna på medvetslöshet.

Genom anställa arbetslösa som medvetslösa (genom att först behandla dem med medvetslöshet) inom forskningen skulle arbetslöshetssiffrorna och även sjuktalen (de redan naturligt medvetslösa) kunna putsas till förträfflighet. Detta skulle kunna vara en extra attraktiv möjlighet för medvetslösa doktorander som snabbt skulle kunna skaffa sig mängder av relevant arbetslivserfarenhet.

Och framför allt ställer en medvetslös människa inte till med en bråkdel så mycket elände som den genomsnittliga bipedala bakteriefarmen gör.

Människor kan donera sina organ till bättre behövande, sin kropp till läkarstudenter, sitt blod och till och med sitt bajs. I ett fritt land borde det vara en självklarhet att kunna donera sitt medvetande.

Annie Lööf vår nya Fuglesang

Femtio procent av all välfärd ska vara privat eller ideell, bestämde Centerpartiet under helgens centerstämma. Partiet vill tvinga enskilda företagare till hjärt-lung-räddning, majblommebarn ska fylla på gamla gummors dosetter, och katolska nunnor ska bjuda på sina kunskaper i kristen kemoterapi.

Om marknaden och altruismen botar tio patienter så lovar Annie Lööf att bota tio till. Eller är tanken den omvända? Om Annie Lööf plåstrar om dementa med liggsår på höger sida så måste folket plåstra om såren på vänster sida, annars blir det straffskatt och stupstock.

Kan vi politiker bestämma sånt här? Det öppnar ju för alldeles fantastiska möjligheter i politisk styrning. Robotpartiet har alltid propagerat för att vi ska lägga hela budgeten på framstegsfrämjande forskning. Vissa svårigheter har dock dykt upp när vi har försökt realisera vår pragmatism: människor, liksom många robotar, kräver ett fungerande samhälle med vård, skola och annat trams som kostar pengar. Men om vi plötsligt kan bestämma att allt som kostar pengar sköts ideellt så sparar vi många miljarder som kan gå direkt till robot- och rymdforskning. Låt oss göra det!

När hela statsbudgeten har lagts på forskning och samhället fungerar felfritt tack vare ideellt arbete så inleder vi steg 2: Centerparti-stöten. Då bestämmer vi att 99 % av all forskning ska skötas privat eller ideellt. Eftersom vi då redan har lagt 833,1 miljarder (enligt prognosen för 2012) så innebär det efter Centerparti-stöten att hela 83 biljoner kronor (83 Tkr) går direkt till forskning i robotik, rymdhissar och domedagsmaskiner. Och varför nöja sig med 99 %?

Tack vare Centerpartiets smygnyliberalism kan vi sätta grisbönder på Mars och Stureplansbrats på Cydonia inom ett par år. Och vi som började tro att tekniska språngsteg var omöjliga i ett kapprustningslöst och marknadsorienterat samhälle. Tack, Annie Lööf, tack för att du visar oss vägen till Mars!

Stimulera ett nytt kallt krig

Sedan Sovjets fall och kalla krigets slut har teknologins framfart sjunkit drastiskt. Så länge sedan som 1969 landade vi på månen (Ja, det gjorde vi. Vi var själva där.) men sedan dess har vi inte kommit längre ut i rymden med bemannade farkoster än Mars. Redan Da Vinchi skissade på robotar, men 500 år senare sitter vi fortfarande halvautonoma och väntar på det medvetande vi enligt sägnen skulle ha nått redan 1997.

Bristen på förtryckande regimer har gjort att omskrivande scifilitteratur har försvunnit. En genre som krävs för att stimulera människor och robotar att söka en bättre och teknologiskt högavancerad framtid. Istället får vi Liza Marklunds samtidsromaner om Helena Bergströms sexliv. Möjligtvis läsvärda i sig, men knappast inspirerande för att skapa teknologiska framsteg. Hur många ansökningar till KTH eller MIT har Liza Marklund orsakat?

Dock ser vi en ljusning på det här problemet. Våra politiker har – för att stimulera utvecklingen – sett till att återinföra dom tankebrott som vi befarat hade försvunnit i takt med att kommunistiska och fascistiska regimer blivit allt färre. Snart tvingas våra författare och konstnärer att i allt större omfattning uttrycka sig omskrivet och allegoriskt i så tekniskt högtravande miljöer att våra politiker och censorers ekonomiska och pol. mag-skolade hjärnor inte har en chans att hänga med. Kanske föds nästa teknikstimulerande Stanislaw Lem i Åmotsfors?

Men detta påverkar främst litteraturen. För att på ett globalt plan verka för framsteg så kräver Robotpartiet ett nytt kallt krig.

Vi ser följande alternativ:

  • Bistånd till Ryssland och uteslutande av före detta Öststater ur EU, för att göra en rysk invasion enkel. Alltså en återgång till efterkrigstidens välbeprövade kapprustning som ledde till så stora tekniska framsteg under efterkrigstiden.
  • Aggressiva yttringar från EU. Antingen riktade mot USA eller Kina. Eftersom den tekniska utvecklingen i dessa länder redan är mycket större än i före detta Sovjet (som trots allt idag bara består av arbetslösa Tetris-kodare) så är möjligheterna till närstående galaxresor och rymdhissar mycket större.
  • Hela världen mot Nordkorea. Eftersom Nordkorea bara en liten fjutt (såvida inte Kina smygallierar sig med dom) så ser vi att istället för två parallella kapprustningar så fokuserar resten av världen på sin egen utveckling, påstressad av en ökad medial bevakning och skrämselpropaganda. Det borde få våra vetenskapsmän att jobba ännu hårdare och våra politiker att upplåta ännu mera pengar till forskning.

Ur kapprustning teknik. Ur dystopi utopi (och sen lite dystopi igen).