Sexbrott bör leda till rymden

Drygt ett Aniaraskepp i månaden behöver Sverige skicka upp i rymden för att hålla undan de 110 000 extra grovbrottsliga brottslingar [pdf] som årligen döms till dagsböter, eller värre. Begår man brott har man förverkat sin rätt att vistas på jorden och bör utvisas, oavsett situationen i rymden.

Non-refoulement, ropar då kramare av mänskliga rättigheter; en internationell princip att inte utvisa människor om de riskerar tortyr eller dödsstraff. Det här är en fördomsfylld inställning till rymden, fylld av fullt fungerande satelliter och raketer, och på den mer organiska sidan flyger trögkryparen glatt ut ur atmosfären och skriker ”Kan jag kan du” åt hela mänskligheten.
TrögkrypareAndra anser att det är humanare att skicka tillbaks brottslingarna till sitt hemland istället för att låta dem implodera i rymden. Dessa glömmer att merparten av våra brottslingar heter saker som Andreas och inte har något annat hemland än Sverige. Ebba Busch Thor går så långt att hon vill skapa nya hemländer åt de som inget har: ”Om utvisning inte går att verkställa, exempelvis för att det inte finns något mottagande land, ska utvisningsbeslutet kunna genomföras när verkställighetshindren inte längre finns.” Så länge rymden expanderar snabbare än vi förökar oss så kommer det alltid att finnas en mottagande rymd. Att skicka alla till rymden, oavsett ursprung, är därför enklare, billigare och framför allt möjligare.

Men plötsligt ska det vara en mänsklig rättighet att bo på jorden, bara för att den genetiska slavkolonin som kallas människokropp inte skulle överleva någon annanstans. Tala om inflation i mänskliga rättigheter.

Räkneexempel för Europas Medelhavspolitiker

Medelhavet är 2 500 000 kvadratkilometer stort. Om en människa kräver en yta på 1×1 meter inklusive kartong och vadderande frigolit tillåter Medelhavet ståplats åt knappa 2500 miljarder människor. Det är inte hållbart. Ändå är det vad europeiska politiker förespråkar.

Idag dör det lika många i Medelhavet som det dog i ebola när epidemin toppade dödstalen. I Medelhavet dör man om man flyr för sitt liv från en grupp människor (diktatorer) till en annan grupp människor (européer) med hjälp av en tredje grupp människor (smugglare). Av ebola dör man om man råkar träffa någon som känner någon som en gång trampat i lite fladdermusbajs. Det första kan te sig lite strukturellt. Det andra kan te sig lite slumpartat. Resultatet är detsamma: Folk dör. För er som inte tror på strukturella förklaringsmodeller och tycker att fladdermusbajs är ett personligt val: Folk dör ändå.

Medelhavet har ett genomsnittligt djup på 1,5 kilometer. Om en människa kräver en volym på 2×1×1 meter inklusive kartong och vadderande frigolit tillåter Medelhavet liggplats åt 1875 biljoner människor. På sikt är inte det heller hållbart. Ändå är det vad Europas mest murbyggande politiker förespråkar.

En anledning till att människor dör i Medelhavet är att människan i likhet med många andra kolvätebaserade livsformer är en aerob organism. Det innebär att den kräver syre, något som är svårt att tillgodogöra sig på havsbotten utan gälar. Människor har inte gälar. Finns det inte en enda biolog bland Europas politiker? Måste vi förklara allt för er? Eller har ni ett syfte med det här?

Ebolas strävan att använda människor som förbrukningsbara förlossningskliniker är lätt att förstå; ni är varma, mjuka och fyllda av hål och porer. Men det är omöjligt att begripa varför ni beter er lika destruktivt mot er själva. Vi borde vara tacksamma över att ni hanterar de svåra frågorna åt oss, men vi skulle vilja förstå varför.