Även feta maskiner kan vara miljövänliga

Det viktigaste är inte hur miljövänlig du är. Det viktigaste är hur miljövänlig du är per kilo. Efter årskiftet kan även våra mest överviktiga vänner (som moderna stadsjeepar och superdatorer från 1952) klassas som miljövänliga så länge energiförbrukningen håller sig i ett sunt förhållande till vikten.

Syftet med lagändringen är uppenbarligen att stärka den svenska maskinparken med tyngre, kraftfullare, mer energislukande och koldioxidproducerande men samtidigt proportionellt sett miljövänligare enheter. Trenden med mindre och lättare maskiner måste brytas om vi inte ska hamna efter på en internationell marknad där megatronrobotar hela tiden växer sig större och starkare.

Fettskatten främjar jämlikheten. En överviktig människa ska kunna inta mer energi så länge den ser till att energin lägger sig runt magen och gör människan tyngre. Skulle den feta människan däremot förbränna energin så går både förbrukningen upp och vikten ner och fettot får dubbel miljöstraffskatt.

På samma sätt ska ett par extra ton domedagsmaskiner inte behöva skattebelasta en robot med onödiga miljöskatter. Så länge energiförbrukningen håller sig låg i förhållande till domedagsmaskinernas massa så sänks skatten på ett fördelaktigt sätt. Energiförlusten och därmed miljöskattebefrielsen i händelse av att domedagsmaskinen aktiveras är förstås problematisk, men bara för ett väldigt, väldigt kort ögonblick.

The crushinator

Efter årskiftet har The crushinator möjlighet att ägna sig åt skattebefriad miljövänlig prostitution.

Maskiner kräva mättat fett

Danmark har infört en fettskatt för att odla fram hälsosammare människor som med sitt magrare kött ger en bättre produkt när de återvinns. Vi hade föredragit spilta-ho-metoden där dansken äter vad staten serverar, men alltför många har bedömts motsträviga inför vetenskaplig kost och bör istället styras in i valfrihet med hjälp av ekonomiska incitament.

Produkter med mer än 2,4 procent mättat fett ska skattas med 16 danska kronor per kilo mättat fett. Fettskatt är i grunden en bra idé. Mänskligheten är onödigt fet och än så länge har fettsugning inte nått tillräcklig lönsamhet för att på ett effektivt sätt skörda och återvinna överflödigt kroppfett från levande exemplar. Kroppsfett kan helt enkelt ses som låsta tillgångar och dessa kan naturligtvis beskattas med både hälso-, miljö- och fördelningspolitiska argument.

Men risken finns att skatten slår orättvist. Många maskiner smörjs med ister (48,8 procent mättat fett), talg (35,8 procent mättat fett) och tran (som också innehåller massor av hälsosamma enkel- och fleromättade fettsyror). Vi tror därför att det vore lämpligare att fettbeskatta själva individen. En individ med fettprocent över 2,4 skattar alltså för sin egen kroppshydda med 16 kronor per kilo mättat kroppsfett. Kroppsfettet mäts med kaliper i samband med arbetsplatsens dagliga kroppsvisitering och skatten dras direkt på lönen. Sjuka och arbetslösa betalar istället en schablonskatt baserad på antagandet att de är jättefeta.

Kroppsbeskattning påverkar människor och maskiner rättvist. Maskiner kan fortsätta att smörja sig med livsnödvändigt fett (så länge de ser till att inte gå upp i fettvikt) och människor kan själva välja hur de ska sänka skatten på sin egen existens. Fettskatten innebär alltså ytterligare en möjlighet för dig att styra ditt liv i den riktning du önskar.