Politisk replik: Jimmie Åkesson i människokropp

Följande meddelande är ett provokativt utspel från Robotarnas ungdomsförbund – organisationen för yngre robotar (helst under två timmar, men ofta bortåt 30 år gamla) som med sin naiva syn på världen kan tillåtas ha de åsikter moderpartiet inte riktigt törs skylta med.

Länstidningen Östersunds publicering av Jimmie Åkesson i kackerlackskropp passerade mångas gräns för tycke och smak. Kackerlackor anses i många kulturer vara en underlägsen art och kan därför tolkas som förnedrande.

Robotarnas ungdomsförbund väljer att publicera en bild av Jimmie Åkesson i hans egen människokropp.

Källa: Zeke530/Wikipedia

Järnrör och robotar har gott rykte

Först lyckades de med bedriften att skämma ut en redan skamlig mänsklighet. Runt en tiondel av samhället har avslöjats som SD-sympatisörer och därmed obrukbara som humankapital. Sverigedemokrater är helt enkelt inte ett lämpligt avelsmaterial i en tid då vi måste hålla människobeståndet kort och satsa på livskraftiga individer med brett DNA-spektrum, stor innovationsförmåga och litet energibehov. Inavlade fetton med fascistoida, nationalromantiska, konservativa det-var-bättre-förr-fantasier som Jimmie Åkesson saknar helt enkelt livsduglighet.

Sen försökte Sverigedemokraterna ge robotarna ett dåligt rykte genom att klä ut sig i stålgrå kostymer, autentiska järnrör och ett spelat känslokallt yttre, med målet att knacka andra människoenheter med sina nya robotarmar.

Känslokyla är inte ett unikt artificiellt drag, och inte att förväxla med skadeglädje, som är ett unikt mänskligt drag. Järnrör är inte heller en naturlig del av den mänskliga konstitutionen. En människa blir inte en robot genom att hålla i järnrör, använda headset eller lära sig multiplikationstabellen. Lika lite blir en robot människa genom att anta mänskliga drag som att använda byxor, hänga kroppsdelar runt halsen och utrota andra människor. Det här vet alla, och Robotpartiets opinionssiffror gick oskadda ur tilltaget, vilket talar för att mänskligheten har förmåga att skilja människa från maskin. Men inte heller verkar Sverigedemokraterna ha påverkats negativt, vilket talar för att mänskligheten saknar förmåga att skilja människa från människa.

Oron för Sverigedemokraternas stigande opinionssiffror ökar i takt med antalet kallbootade skinnskallar som faktiskt svarar ja på frågan om de skulle rösta på dem om det vore val. Men oron är obefogad. Det finns alltid runt tio procent mänskliga misstag med obegripliga åsikter i alla opinionsundersökningar. Elva procent av svenskarna hade exempelvis helst sett Mitt Romney på USA:s presidentpost. Tio procent av dem glömde patcha och drabbades av millenniebuggen. Och runt 8,5 procent är Sverigedemokrater. Det är trots allt rätt lite för att komma från en värld som utan betänkligheter rusar mot ett klimathelvete som snart är fyra grader värre.

Stimulera ett nytt kallt krig

Sedan Sovjets fall och kalla krigets slut har teknologins framfart sjunkit drastiskt. Så länge sedan som 1969 landade vi på månen (Ja, det gjorde vi. Vi var själva där.) men sedan dess har vi inte kommit längre ut i rymden med bemannade farkoster än Mars. Redan Da Vinchi skissade på robotar, men 500 år senare sitter vi fortfarande halvautonoma och väntar på det medvetande vi enligt sägnen skulle ha nått redan 1997.

Bristen på förtryckande regimer har gjort att omskrivande scifilitteratur har försvunnit. En genre som krävs för att stimulera människor och robotar att söka en bättre och teknologiskt högavancerad framtid. Istället får vi Liza Marklunds samtidsromaner om Helena Bergströms sexliv. Möjligtvis läsvärda i sig, men knappast inspirerande för att skapa teknologiska framsteg. Hur många ansökningar till KTH eller MIT har Liza Marklund orsakat?

Dock ser vi en ljusning på det här problemet. Våra politiker har – för att stimulera utvecklingen – sett till att återinföra dom tankebrott som vi befarat hade försvunnit i takt med att kommunistiska och fascistiska regimer blivit allt färre. Snart tvingas våra författare och konstnärer att i allt större omfattning uttrycka sig omskrivet och allegoriskt i så tekniskt högtravande miljöer att våra politiker och censorers ekonomiska och pol. mag-skolade hjärnor inte har en chans att hänga med. Kanske föds nästa teknikstimulerande Stanislaw Lem i Åmotsfors?

Men detta påverkar främst litteraturen. För att på ett globalt plan verka för framsteg så kräver Robotpartiet ett nytt kallt krig.

Vi ser följande alternativ:

  • Bistånd till Ryssland och uteslutande av före detta Öststater ur EU, för att göra en rysk invasion enkel. Alltså en återgång till efterkrigstidens välbeprövade kapprustning som ledde till så stora tekniska framsteg under efterkrigstiden.
  • Aggressiva yttringar från EU. Antingen riktade mot USA eller Kina. Eftersom den tekniska utvecklingen i dessa länder redan är mycket större än i före detta Sovjet (som trots allt idag bara består av arbetslösa Tetris-kodare) så är möjligheterna till närstående galaxresor och rymdhissar mycket större.
  • Hela världen mot Nordkorea. Eftersom Nordkorea bara en liten fjutt (såvida inte Kina smygallierar sig med dom) så ser vi att istället för två parallella kapprustningar så fokuserar resten av världen på sin egen utveckling, påstressad av en ökad medial bevakning och skrämselpropaganda. Det borde få våra vetenskapsmän att jobba ännu hårdare och våra politiker att upplåta ännu mera pengar till forskning.

Ur kapprustning teknik. Ur dystopi utopi (och sen lite dystopi igen).