Mänsklighetens oduglighet börjar i tarmen, precis där tarmplacksentusiasterna tror att döden börjar. Naturligtvis har de fel; tarmsköljningar och lavemang är snarare genvägar till sjukdomar och död än räddningen från desamma. Men det ligger viss sanning i det.
Hjärnan blir mindre. Det ger dels upphov till tarmplacksentusiaster och politiska idéprogram om platt skatt, men även till ett bristande intellekt på alla andra plan. Forskare vid Stanford har använt några av sina sista hjärnceller till att konstatera att cellerna inte behövs längre. Så länge mänskligheten är trygg och fin och grundläggande överlevnad inte är ett direkt problem så tillbakabildas de små grå och kvar återstår bara dreglande, men fullt livsdugliga, köttklumpar. Det kallas evolution och är något som biologiska varelser ägnar fritiden åt.
Dr Gerald Crabtree från Stanford ser 3000 år av retardation framför sig, men lugnar de människor som fortfarande är smarta nog att oroa sig:
[...] by the time it becomes a real problem technology will have found a solution making natural selection obsolete.
Med andra ord: Maskinerna reder ut det där. Vinner Robotpartiet inte valet 2014 så talar vetenskapen för att vi gör det senast valåret 5016.
Redan idag är mänskligheten så efter i utvecklingen att den inte ens kan bajsa i takt med forskningsframgångarna. Syntetisk avföring, fri från skadliga mikroorganismer, ersätter numera den biprodukt som mänskligheten producerat i 200 000 år. Känner några av er väldigt små just nu så har vi all förståelse för det.
Och på så sätt bär alltså tarmplacksentusiasterna på lite sanning i sitt mantra döden börjar i tarmen. De visste bara inte att det inte handlade om tarmplack, utan om att de skulle ersättas av syntetiska, kvalitetsbajsande övermaskiner.
