Kulturen blir din död

Partimedlemmar flydde, Facebookfans avgillade oss och Twitter bubblade som Mentos-Cola. Robotpartiets och Moderaternas enade front mot det estetiska samhället berörde alla. Det är 2012 och vi har fortfarande en utbredd föreställning om att det finns andra värden i livet än arbete, teknikutveckling och det förlösande hotet av domedagsmaskiner.

Istället för att uppfinna domedagsmaskiner ägnar sig esteter åt att sjunga, dansa och förlulla alldeles perfekt strukturerade HTML-sidor med ”design” för att göra dem ”tilltalande” och ”användarvänliga”. Vi måste sätta stopp för den estetiska celldelningen.

Vetenskapligt stöd kommer från SOM-institutet som har visat att kultur är ett sockerpiller. Människor som konsumerar eller producerar kultur blir visserligen gladare, men de undkommer knappast några hjärt-kärlsjukdomar, och tvärtemot vad många tror så får du cancer hur mycket du än ler.

Kulturell placebo gör att många upplever sig som friskare än de är och undviker att söka konventionell vård baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Just sådan humbug tog livet av Steve Jobs. Vi kan inte ha en mänsklighet som inbillar sig att de är friska och glada när de egentligen är sjuka och deprimerade.

Hur många tekniska innovatörer måste dö, hur många människor måste bli lyckliga, hur många Strindberg måste slippa igenom de sociala skyddsnäten innan vi sätter stopp för historiens konstnärliga uppfinningsrikedom?

Till skillnad från esteter skapar ingenjörer kvantifierbar lycka

Vår postapokalyptiska utopi kräver en estetfri framtid. Tillsammans med Moderaternas Tomas Tobé går därför Robotpartiet ut med löfte om skottpengar på esteter, konstnärer, journalister och övriga ickeingenjörer som inte tillför kvantifierbar samhällsnytta.

Förra året valde rekordmånga elever det estetiska programmet. Hela 11000 elever med potentiellt bristande kunskaper i matematik. Det är i praktiken 11000 för få robotbyggande ingenjörer. Vi kan inte ha ett samhälle där 92 procent av eleverna går den utbildning de önskar, istället för att bli den ingenjör de inte vill vara men borde bli. Estetens tid är över. Kultur, samhällskritik och fri vilja har helt enkelt ingen plats i framtiden.

De ynka esteter som möjligtvis kan få existera ska visa prov på sin konstnärliga förmåga. Den som dansar högst och skulpterar regimtrognast bildar en grupp av elitesteter som vinner litteraturpris och regisserar Ica-reklam på teve.

Samtidigt är det på tiden att vi höjer ingenjörens status, precis som vi så framgångsrikt gjort med lärarkåren och subläkarsjukvårdpersonalen. Statusen höjer vi genom att införa ni-reformen: Ingenjörer ska respektfullt tilltalas ingenjör’n och mötas med en blick fylld av hopp om att få ta del av några smulor av ingenjörens algoritmer eller hållfasthetsberäkningar. I början kan det verka orättvist, men i framtiden kommer alla att kalla varandra för ingenjör’n.

Slutligen vill vi införa en ingenjörslicens som intygar ingenjörens existensberättigande och som ger ingenjör’n rösträtt, till skillnad från esteter som vägrar delta i vår marknadsekonomiska kapprustning.