Göran Hägglunds fullt jämförbara asylångest

Vart fjärde år riskerar Göran Hägglund att utvisas från riksdagen. Han kämpar för att få väljarnas förtroende en mandatperiod i taget. Löser han inte sin jobbsituation måste han att flytta hem till mamma i Bankeryd. Det är en risk man tar när man valt att bli riksdagspolitiker.

Göran Hägglund våndas inte. Han rycker upp sig. Han låter sig inte slås ned av risken att hamna i Bankeryd igen. Han leder ett riksdagsparti, han lämnar lagförslag, han debatterar i DN, han sitter i samma rum som Annie Lööf utan att skita på sig, och han gör Sverige till ett lite kristnare samhälle.

Utvisningsrisken är ju flera år framåt. Det är ingenting att oroa sig för. Och innerst inne vet han ju att hemma alltid är bäst.

När Göran Hägglund föreslår att alla godkända asylsökande ska få tre års tillfälligt uppehållstillstånd gör han det i all välmening. Det är ett helt år mindre vånda än vad Göran själv tvingas stå ut med, mandatperiod efter mandatperiod. På de åren hinner den asylsökande rycka upp sig, skaffa familj, vänner, bostad, och har det lugnat ner sig i Bankeryd efter tre år så får de åka tillbaka dit. Eller var det nu var de kom från.

Såvida de inte har skaffat jobb. Då får de stanna hur färdigbombat det än är i Bankeryd. Att fly från krig måste ju också vara en del av arbetslinjen.

Empati är vad som gör mänskligheten unik. En maskin kan aldrig känna empati för någon annan. De kan bara göra iskalla beräkningar som för ett otränat öga ser ut som empati, men det är aldrig riktig empati. Göran Hägglund-empati. Det är därför människor inte vill se autonoma robotar i krig, eller förarlösa Volvobilar på vägarna. För hur ska en maskin kunna avgöra vem som ska leva och dö på slagfältet? Hur ska en artificiell Volvo-intelligens skademinimera en trafikolycka? Det är därför vi har människor. För att ta livsviktiga beslut om andra människor som förstår hur andra människor känner.

Göran Hägglund har de erfarenheter som behövs för att sätta sig in i en asylsökandes situation. Tack för att vi har Göran Hägglund. Så att vi slipper.
Göran Hägglunds empati

En robot i riksta’n

Ovana väljare kan tycka att det är obekvämt med robotar i riksdagen. Människorna är rädda för att robotarna ska brista i frågor som kräver mänsklig empati, och att det ska bli svårare att kommunicera med sin lokala riksdagsrobot.

Naturligtvis saknar robotar mänsklig empati. Men det gör även Maud Olofsson. Robotar har däremot robotsk empati vilket är mycket bättre än mänsklig empati. Även om den inte skulle vara det så är åtminstone en robotsk empati en empati mer än Maud Olofsson.

Robotpartiet räknar empatier!

Redan idag finns det gott om hubotar (jmf whigger) i politiken. Alan Turing tog en gång fram ett test för att skilja människopolitiker från robotpolitiker i det brittiska parlamentet. Turing-testet går ut på att man utsätter en maskin och en människa för ett vanlig samtal och ser om det går att skilja dom åt. Ungefär som en primitivare form av Voight-Kampff, men samtidigt mycket mer civiliserat än att använda hundar.

För att undvika att sorteras ut började människopolitikerna därför att agera robotskt för att förvirra för Alan Turings test. Eftersom Storbritanien alltid har varit svensk politiks och populärkulturs största förebild så kunde man snart se samma tendenser även i Sverige, trots att våra mänskliga politiker inte stod under ett direkt utsorteringshot. Redan Tage Erlander försökte röra sig onaturligt stelt, Ingemar Mundebo immiterade den gengasbrännare som man då trodde skulle driva framtidens robotar, och ingen lät sig väl luras av Bo Lundgren. Ett fall av äkta robotism visade sig däremot i somras då moderaternas sexbot Sven Otto Littorin avslöjades och snabbt sopades under mattan.

Tydligast exempel idag är naturligtvis Maud Olofsson, som med sina automatiserade svar definitivt hade klarat sitt Turing-test och accepterats som robot. Lyssna och läs på P1:s intervjuer och chatter med dagens politiker och gör ditt eget Turing-test.

Frågan är alltså inte om du vill ha en robot i riksdagen, utan om du vill att riksdagen ska fyllas av äkta robotar eller billiga kopior (Maud).

Sven Otto, en sexbot?
Bild: Henrik Hansson, Wikipedia