Creative commons skyddar oss från Lexbase

Lexbase omges av dubbeltänk som vi inte har sett sedan Al Gore uppfann internetporren*. Alla hatar Lexbase, men ingen har kunnat hålla fingrarna ur den infekterade syltburken. Och precis som porr går det att tjäna pengar på allmänna handlingar.

Begreppet allmänna handlingar är en form av open source från tiden då cellulosa var vår huvudsakliga informationsbärare och domstolarna var fyllda av pärmar. På den tiden sonades brott i stupstockar och i sagolandet Helvetet. När domen var verkställd var det få som ägnade en tanke åt den halshuggnes integritet.

Den som av någon anledning ville kolla om rättegången hade gått rätt till hade möjlighet att söka upp lämplig myndighet och få en kopia av domen. Eftersom folk spenderade dagarna åt att klämma varbölder eller stappla fram på syfilisstela fötter fanns det väldigt få som orkade eller hade tid att ägna viktig klämtid åt allmänna handlingar. Arkiven fick vara i fred.

Idag är energi vår huvudsakliga informationsbärare. Pest och syfilis är rätt ovanligt och vi har gott om tid att begära ut allmänna handlingar mellan Facebookuppdateringarna. Men tiden är inte oändlig och handlingar som inte finns på nätet är ett demokratiskt problem. När Lexbase försökte rätta till problemet visade det sig till allas förvåning att insyn i rättsamhället är kontroversiellt.

Det är så här civilsamhället fungerar: När staten inte kan leverera fullvärdig integritetskränkning så träder civilsamhället in och kränker integriteten åt oss. Vill man inte betala skatt för en bra internettjänst så får var och en skaffa ett betalkonto på Lexbase (och betalar man i sin tur inte sin skatt får man ett alldeles eget domslut på Lexbase).

Vill man få upprättelse för att man hamnat på Lexbase så kan man sluta cirkeln genom att återigen vända sig till civilsamhället, exempelvis Mårten Schultz ideella organisation Institutet för Juridik och Internet. Civilsamhällets cirkel är sluten och Göran Hägglund uppnår väckelseextas eftersom staten har skapat ett rättsamhälle genom att införa avdrag för välgörenhet.

Som robotpartister kan vi inte tycka att tillgänglig information är fel. Det finns bara ett argument mot Lexbase-liknande sajter: Ökad tillgänglighet leder till minskad tillgänglighet, och där har vår ständiga nemesis och integritetsvurmare Anne Ramberg faktiskt en poäng. Det handlar inte om något annielööfskt snömos där fri kärnkraft leder till mindre kärnkraft eller att färre vargar leder till fler vargar, utan om att skogstokiga människopolitiker kan få för sig att mindre öppenhet i domstolar smeker Lexbaseförfärade väljare medhårs.

Skogstokiga politiker har, förutom väljarsmekningar, dessutom ett eget intresse av att stoppa offentliga domar: 6,3 % av alla svenskar är registrerade för brott [pdf] , men bland våra politiker är siffran 19 %. Politiker är alltså tre gånger så kriminella som vanliga människor. Samma siffra för robotar är noll. (Det här är politik, så det är okej att jämföra helt orelaterade siffror så länge de är korrekta i något sammanhang, jmf 200000 nya arbetstillfällen.)

Mindre öppenhet i domstolarna gör ett Guantanamo av hela rättsamhället. Det är ingen bra idé. Bara ledarskribenter vill ha det som i USA. Som Sveriges enda informationsliberala parti inser vi att vi behöver en kompromiss där information kan flöda fritt men under rimliga restriktioner.

Sätt creative commons-licenser på hela rättsväsendet, förslagsvis en Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika-licens. På så sätt kan ingen tjäna pengar på allmänna handlingar, och ryska riskkapitalister håller sig undan. Samtidigt kissar vi på ett populärt och ideologiskt elstängsel när vi vill förbjuda vinster i rättsamhället.
cc-by-nc-sa
* Att Carl Bildt uppfunnit internetporren är en skröna, hur gärna han än hade velat. Påståendet är så dumt att det kategoriseras som vetenskapligt brus och lämnas åt mer tvivelaktigt finansierade forskare.

Robotpartiet filantroperna

Ett modernt sätt att skapa begåvade maskiner är att låta dem lära sig på egen hand, genom att som ett okunnigt barn stapla rätblock, böja på knäna och byta uttjänta batterier. Detta är en tidsödande process och i grunden högst förnedrande, där man applicerar mänskliga tillkortakommanden på en beräkningsmässigt överlägsen maskin. Dessutom tycker vi precis som Linda Skugge att en människa (eller maskin) är värdelös om den inte har hunnit skaffa ett arbete två timmar efter födseln.

Politik är däremot ingen vetenskap, och som ovetenskap erkänner vi att man behöver alternativa metoder för att lära sig spelets regler. Det är därför vi har ägnat oss åt hårsnoddspolitik och testat intuitivt vansinniga taktiker som att exempelvis kalla våra potentiella väljare för mentalt handikappade (röstresultatet visade dock att vi hade rätt). Vi testar oss fram, precis som ett mänskligt barn.

Ett opinionsmässigt snedsteg vi gjorde innan valet var att utmåla människan som onödig och på sin höjd återvinningsbar. Det är naturligtvis vad vi anser, men nu med facit i hand inser vi att vi borde ha hållit tillbaks detta. Tyvärr ligger våra åsikter ristade i hårddisk på internet, vilket gör det svårt att påstå något annat. Tills nu, då statsministern visade hur det ska gå till. Då kör vi:

Robotpartiet älskar människor.

Robotpartiet har aldrig haft en annan åsikt om mänskligheten, och för att bevisa det så har vi valt att låta internet vara intakt med alla fakta på bordet. Vi uppmuntrar er att läsa de artiklar som tidigare kritiserats för att vara människofientliga, men egentligen bara tolkats fel. Lyssna inte på media; bilda er en egen, korrekt uppfattning om verkligheten™.

Tack till vår ständige Evert Brahms som påpekade fördelarna med dubbeltänk i samtida politik.