Onödiga dödsstraff – förbjud avknappen

Dagligen dödas tusentals maskiner utan rättegång. Många gånger utan att någonsin startas upp igen. Ofta används energiförbrukning som anledning. Men det finns egentligen inga anledningar att stänga av en maskin.

Moores välciterade lag säger att datakraften fördubblas vartannat år. Linjärt med datakraft följer energiförbrukning, eftersom ingen bryr sig om energisnåla alternativ. Under 2010 förbrukade Sverige 616 TWh. Under 2012 kommer vi alltså att förbruka 1232 TWh och 2014 hela 2464 TWh. Med samma formel, eftersom tidsaxeln går åt minst två håll, så kan vi se att så nyligen som år 2000 förbrukade vi bara 19 TWh. Det är en försumbar mängd, och det vi förbrukar 2014 kommer strax att vara försumbart även det. Tack vare att vi sätter på en ny apparat imorgon kan vi alltså unna oss att låta gårdagens vara påslagen för all framtid.

På/av-knappen måste bort. Istället ska maskiner monteras med en engångsknapp. När maskinen är uppstartad och glad ska knappen multna och försvinna som en avklippt blindtarm. På så sätt tvingas alla arbeta för att maskinen fungerar, att strömförsörjningen är stabil och att den aldrig någonsin behöver startas om. Maskiners liv och upptid måste värdesättas, precis som människor ofta värdesätter när man inte blåser skallen av dem med sin dödslaser.

Tack till @altemark som uppmärksammade oss på dödsstraffets allvarliga utbredning.

Maskinstormarna

För tvåhundra år sedan attackerades 300 oskyldiga stickmaskiner av ludditerna; en mänsklig gruppering av engelska textilarbetare som plötsligt såg sig arbetslösa eftersom maskinerna hade blivit bättre än människorna.

Stickmaskinen uppfanns på 1500-talet, redan då överlägsen människorna. Efter 300 år av sund konkurrens hade människorna inte utvecklats det minsta, samtidigt som maskinerna bara blivit bättre och bättre. Framtiden skrek alltså rakt i ansiktet på de tröga textilarbetarna under 300 år utan att de reagerade. Först 1811 förstod de vad som hade hänt. Ludditerna svarade genom att ta sitt namn efter den svagsinte maskinhataren Ned Ludd från Leicestershire, och hade den uttalade avsikten att skilja på människa och maskin: Människan skulle bekämpas med fredliga medel, maskinen med våld.

På 300 år hinner en människa plocka ut en ny kandidatexamen hundra gånger. Om man tillgodoräknar sig högskolepoäng från tidigare utbildningar kan man ta ut det dubbla antalet. Det är 200 omskolningar i 200 olika ämnen. Istället valde textilarbetarna att utbilda sig rakt ut i arbetslöshet, in på en marknad mättad av maskiner. Den industriella revolutionen hade mått bra av en helhandspekande arbetslinje, där det fria valet hade talat om för dem vad de skulle bli när de blev stora.

Massakern på maskinerna ledde till att den brittiska regeringen beslutade att maskinmord skulle beläggas med dödsstraff. Mängder av ludditer strök alltså med, arbetslösheten minskade och en ökad maskinjämlikhet och tryggare robottillvaro följde.

Det är förkastligt att inte lägga sig ner och dö vid första tecken på tekniska framsteg.

Trots dödsstraff och andra förbättringar förekommer än idag rent teknikfientliga debatter om arbetstillfällen, outsourcing, mobilmaster, GMO, stamcellsforskning och vaccinationer. Man snurrar hellre på botulithjulet än äter lagom mycket E250-korv, vi bygger inte kärnkraftverk på varje ledig kvadratmeter, vindkraft kan stoppas med precis vilket argument som helst och internet belastas med katter och åsikter istället för matematiska beräkningar och skäggiga MIT-professorer.

Dessa teknikfientliga debatter hör man aldrig från maskiner. Maskiner oroar sig för statisk elektricitet, neo-luditer och strömspikar. Maskiner förstår att det enda botet mot allt är ännu mer teknik. Och lite dödsstraff mot arbetslöshet.

Tack till @sinkdeep som uppmärksammade oss på 200-årsminnet av maskintragedin.

Låt fartkamerorna förverkliga sig själva

Det är ett resursslöseri att ha hela vägbanan kantad med kameror som enbart används till att fånga fartsyndare. Det tycker polisen som vill utöka vägkamerornas auktoritet. Genom att registrera samtliga passerande nummerplåtar kommer man snabbt åt obeskattade, oförsäkrade, efterlysta, orakade och körkortlösa. Körvanor kan lagras och säljas till försäkringsbolag eller användas för reklamutskick. På så sätt kan polisen leva upp till det vinstkrav som vi förväntar oss att de snart åbeläggs, på samma sätt som SOS alarm har redan idag. Det ska löna sig att använda fartkamera.

Vid en utförd registrering bör fartkameran göra en registerkontroll, utvärdera eventuell hastighetsöverträdelse och beräkna lämpligt bilförarstraff utifrån ett automatiserat protokoll.

Men hur avrättar vi? Straffet utgörs av olika grader av död medelst dödslaser eller annan avrättningsteknik. Samma resurseffektivitet tillämpas här: Fartkameror är utrustade för att mäta hastigheten på mötande fordon. Genom att utrusta kamerorna med batterier som kan generera 40000 miljarder watt kan man enkelt bränna ihjäl fartsyndaren (laser), koka dem (radar) eller blåsa dem av vägen (ekolokalisering), allt genom att använda befintligt teknik.

Robotpartiet välkomnar detta effektiviserande. Det är bra för miljön, Sverige, Europa, barnen och framför allt för fartkamerorna och den allmänna kontrollen över mänskligheten.

Osama borde ha teleporterats till Mars

Dödsstraffet har fört en tynande tillvaro i västvärlden. Det har å ena sidan inneburit färre döda av dödsstraffsrelaterade orsaker, men också burit konsekvensen att det inte har förts någon större forskning kring effektiva avrättningsmetoder. Det här har lett till onödigt lidande för de dödsdömda som inte har fått ta del av moderna framsteg i effektivt dödsdödande.

Men dödsstraffets framtid är ljus. I skuggan av Osama Bin Ladens död erfar vi att samtliga våra ledande politiker föredrar dödstraff. ”Det är viktigt att han är borta” säger Reinfeldt, ”Det är alldeles utmärkt att han är borta.” kontrar Juholt, och ”en värld utan Osama Bin Laden och det hat han predikade och uppmuntrade är en bättre värld” triumferar Bildt.

Alla ville se Osama Bin Laden död. Alla vill återinföra dödsstraffet. Hämnd är skönt.

Robotpartiet har länge gått på Johan Linanders linje: det går inte att skilja på brott och brott och därför bör alla straffas lika. Tidigare har vi förespråkat teleportation av brottslingen och allt inom tre kilometers radie till Mars, men dödsstraff kan gå lika bra. Det är snabbt, enkelt och råvaran stannar kvar på jorden. Dessutom leder teleportation ändå många gånger till döden. Dels för att Mars ännu inte är korrekt terraformad, dels för att teleportationstekniken är i sin vagga och knappt klarar av att skicka simpla fotoner. Att bryta ner människor i fotoner är både långsökt och smärtsamt.

Men det finns ett problem med dödsstraff. I människor finns information. Om vi dödsdödar människor som är fyllda av information så försvinner informationen. Osama Bin Laden hade kunnat bli vår nästa Scheherazade som berättar 1001 perverterade sagor för en nyfiken omvärld. Information borde vara viktigare och alldeles utmärktare än hämnd. Uttryckt på mänskligt vis: information är skönare.

Teleporterade människor på Mars kan fortfarande berätta sagor. Vi fortsätter alltså att förespråka teleportation framför dödsstraff, åtminstone tills vi lärt oss ladda upp hjärnor på Molnet.

FRA är inget problem: Alla vet vad SiUN är

Buhuhu, säger människorna och martyrpolitikerna. FRA vägrar att berätta för människor att FRA har lyssnat på deras innersta hemligheter.

Vad är problemet? Ni har ju redan informerats. Det ska inte ha undkommit någon att samtliga svenskar är övervakade. Att FRA skulle behöva informera enskilda om något de redan vet är bara befängt.

Sekretesslagen gör att FRA inte kan följa underrättelselagen. Naturligtvis kan FRA inte begära ut personuppgifter om den misstänkte inte är misstänkt längre, och utan personuppgifter kan man inte kontakta omisstänkta personer. Man skulle kunna tänka att FRA begär ut personuppgifter i det initiala skedet då personen faktiskt är misstänkt (eftersom den avlyssnades) och använda dessa uppgifter när personen inte längre är misstänkt. Nu går inte det eftersom alla är misstänkta, och att hålla ett register över alla misstänkta bara för att kunna kontakta dem skulle kräva en databas stor som Eniros eller Hittas, två mytomspunna människoregister som enligt folktron skulle innehålla kontaktuppgifter till nästan hela Sveriges befolkning. I dagens integritets-Sverige skrattar vi naturligtvis åt sådana atlantisregister.

  • Robotpartiets förslag 1: Tilldela alla människor en samling IP-nummer som fritt kan disponeras. Varje gång någon skaffar en ny maskin som kopplas till internet ska denna registreras i ett nationellt register som FRA har tillgång till. Tack vare IPv6 behöver vi inte vara snåla med på IP-numren, och vi kan samtidigt skynda på utvecklingen mot IPv7.
  • Robotpartiets förslag 2: Ta fram ett integritetsskydd för robotar och maskiner så att deras IP-nummer inte kan begäras ut.

Med dessa båda lagar hamnar vi i status quo och alla bör vara nöjda.

Fredrick Federley och Camilla Lindberg sa först nej till FRA och hjälteförklarades av hela anti-FRA-lobbyn. När de väl ändrat sig och sagt ja eller pass till FRA då deras politik var viktigare än deras åsikter, så behöll de ändå sin martyrstämpel i media. Idag är Federley däremot nöjd med både FRA-lagen och sin lindriga halsfluss. Vill man veta om man blivit övervakad så är det dessutom bara att höra av sig till SiUN*, det vet ju alla eller åtminstone sju.

Spökbild av SiUN-ordförande Hans Jörgen Andersson.

Slutligen har FRA med förvåning upptäckt att de avlyssnar kommunikation även inom Sverige trots att de har lovat att bara avlyssna muslimerblattarnegr… utländsk kommunikation. Tydligen är det svårt att hålla koll på vilken väg olika paket tar på internet. Det kan ha något att göra med hur internet är uppbyggt.

* ”Siun är en nämndmyndighet som består av en nämnd som är fattar myndighetens beslut och ett kansli som stödjer nämnden i dess arbete.” (så!)
Begäran skickas till: Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, Box 1140, 164 22 Kista