Vi spelar Robotron. Vad spelar ditt parti under valvakan?

En valvaka består av människor som långsamt sprättar kuvert och försöker räkna röster med hjärnan. Hastigheten visas med siffror, staplar och cirkeldiagram som sakta rör sig mot statistisk säkerställdhet, för att så småningom sluta i ren sannolikhet. Det blir lätt långtråkigt. Förra valet spelade Robotpartiet en inverterad version av Robotron för att härda ut en långtråkig valvaka. Det gör vi även ikväll. Men vad spelar alla andra?

Centerpartiet spelar BurgerTime
Inget är roligare än sänkt restaurangmoms.
Bubblare: Ayn Rand-referenserna i Bioshock är väl inte enbart negativa, är de?
Burgertime

Folkpartiet spelar Missile command: Gotland
Drömmen om Nato och egna domedagsmaskiner slutar aldrig.
Bubblare: Håll ditt skriftliga intyg borta från föräldrarna i Skool daze.
Missile command Gotland

Kristdemokraterna spelar Rainbow islands
Efter syndafloden glömde Gud att varumärkesskydda regnbågen och nu vill de ta den tillbaka.
Bubblare: Super Noah’s Ark 3-D är en biblisk version av Wolfenstein 3D.
Raindbow islands

Miljöpartiet spelar Day of the tentacle
Stoppa en muterad miljökatastrof från världsherravälde.
Bubblare: Wanted: Monty Mole om en mullvad som stjäl kolbitar.
Maniac Mansio: Day of the tentacle

Moderaterna spelar Don’t starve
”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.” – Fredrik Reinfeldt
Don't starve

Socialdemokraterna spelar Internationalen karate+
Internationalen karate+

Sverigedemokraterna spelar Custer’s revenge
Inget är roligare än rasistiska övergrepp i tre pixlar?
Bubblare: Helt framgångslösa försök med Papers, please.
Custer's revenge

Vänsterpartiet spelar Lemmings
En för alla. Alla för en.
Bubblare: Deathspank – ”Hero to the downtrodden”.
Lemmings

Evert Brahms når level 2

Andra partier lägger krutet på valrörelsen. Andra partier lövhögar sig i PR-dvala mellan valåren. Andra partier värvar sin Linda Bengtzing först när det är dags att dra folk till valstugorna.

För Robotpartiet upphör aldrig jippot. För Robotpartiet är varje dag ett valår. Vi lever i ett evigt goto 10.

Och vår ständige kompositör, sympatisör och ministeraspirant Evert Brahms slutar aldrig kampen för en trovärdig kulturpolitik.

Innan Robotpartiet har infört rösträtt för robotar så utgörs vår stora väljarbas av människor. En väljarskara som är i det närmaste hundraprocentig och som ofta har svårigheter att visa sina teknologiska medentiteter solidaritet. Därför är det med glädje som vi kan presentera Evert Brahms medryckande shoot’em up-opus Curtain fire, som utgör Level 2 i hans Armatron-svit. Vi tror och hoppas att fler människar har spelat Turrican, R-type eller Ikari warriors än har tagit till sig Linda Bengtzings politiska budskap. Därför låter vi med glädje Evert Brahms ta oss med in i riksdagen.

Robotpartiet driver en populärkulturell politik för robotar och för människor. Men mest för robotar.

Datorspelens sak är vår

Tekniska entiteter har fått ta mycket stryk på senare tid. Nyligen deklarerade Muf Stockholm att androider inte förtjänar några rättigheter*, och nu går Karl Sigfrid ut med ett avståndstagande från spelbranschen, samtidigt som Johan Forssell vill tvångsförflytta barn till datorspelsfria zoner.

Datorspelsbranschen ska självklart stödjas med såväl sänkta skatter som statsbidrag. Stödet bör även utökas till all mjukvarututveckling eftersom mjukvaruutveckling är en essentiell del av vårt samhälle och vår enda källa till intelligent liv. Att Karl Sigfrid föredrar konsumentmakt framför statsbidrag är bara vansinne, då konsumentmakt har lett till ett överflöd av multiplayerspel och skriptade händelser, vilket står i direkt motsättning till det ökade fokus på artificiell intelligens som datorspelen och mänskligheten behöver.

Barn ska lära sig att umgås med datorer redan från födseln. Att då som Johan Forssell vilja förbjuda barn denna kontakt är bara en del av den apartheidpolitik som blir allt vanligare. Argumentet att datorspel skulle vara källan till barns ohälsa stämmer inte heller. Dels är den långa och utdragna skolgången ett mycket större hot mot barnhälsan, dels finns det gott om tevespel som aktiverar den veka människokroppen på fördelaktiga sätt. Vi rekommenderar två timmars skolgång, vilket vi anser jämförbart med en normal operativsysteminstallation.

Positivt är däremot att Maud Mom Olofssons Centerparti önskar sig ett RIT-avdrag som ska göra IT-tjänster i hemmet billigare. Detta skulle då kunna användas av IT-handikappade som inte för egen maskin klarar en Wow-raid eller den frustrerande päronskallen i slutet av Half-Life. Centerns förhoppning är att då ”skulle teknikanvändningen i hemmen sannolikt öka”. Något som står i direkt motsättning till vad deras Allians-allierade Johan Forssell önskar.

Framtiden ligger i data, inte i skolgympa.

* Detta är en så kallad härledd sanning baserad på logiskt resonemang utifrån de uppgifter vi har och även de uppgifter vi vet att vi inte har.

Politikersimulatorn SimLotta

Vetenskapen inbillar sig ofta att etiska regler behövs i forskningen. Därför utvärderar vetenskapen teorier innan den testar hårschampo och RFID-kretsar på möss, och därför undersöker vetenskapen konsekvenser av domedagsmaskiner på bananflugor innan den testar detsamma på människor. Inom politiken hoppar man över både beräknings- och mussteget och testar sina hypoteser direkt på människor. Den etiska frågan är ointressant för Robotpartiet, men däremot är tillvägagångssättet ineffektivt. När en bananflugas generationsväxlingar kan utforskas på enstaka dagar, så kräver mänskligheten 25-30 år. Med enbart mänskliga försökskaniner kommer vi aldrig till Mars.

I Stockholm har rika skolor blivit rikare och fattiga fattigare. Vissa anser att detta är fel, och andra anser att detta ser lite dåligt ut. Men hur kunde det bli så? Varför hade de inte räknat på detta innan de införde förändringarna?

– För att det är extremt komplicerat, svarar skolborgarrådet Lotta Edholm.

Att politiker har problem med matematiken har vi sett vid åtskilliga tillfällen. Det är ingen ursäkt. Matematik borde vara en integrerad del i en politikers vardag. Allt går att beräkna. Men när beräkningskunskaperna och fantasin tryter så bör man ta till simuleringar. Simuleringar kan snabbt visa upp förväntade resultat och har fördelen att de utrustats med en resetknapp så att man kan testa olika utfall utan katastrofala följder. Till skillnad från verkligheten som bara kan nollställas med ett nytt big bang, och inte ens det innebär en riktig kallstart.

För att komma till rätta med skolpolitiken i Stockholm föreslår vi därför att man utvecklar en simulator. Simulatorn SimLotta ska simulera Lotta Edholms liv så att man på ett korrekt sätt kan bedöma utfallet av hennes nycker. På så sätt ska man kunna stoppa henne i tid, innan hon har hunnit ställa till det i verkligheten.

SimLotta. Konceptgrafik från ZX Spectrum-versionen.

Datorspelsminister Blubby och Evert Brahms

I samarbete med Ruf och vår ständige sympasitör och kompositör Evert Brahms presenterar vi stolt vår nya elektroniska ljudfana. Ett tema som är tänkt att ta oss in i framtiden, rymden och universum; alltså mot val 2014.

Universums historia har varit en ständig kamp mellan hjärnor och muskler. Hjärnan har gått segrande ur striden ända sedan en något smartare encellig organism överlistade en något starkare encellig organism i det organiska livets begynnelse. Ett av de tidigaste nedtecknade mötena mellan hjärna och muskler finner man i sägnen om David och Goliat, där David besegrade jätten Goliat genom att uppfinna centripetalkraften. Liknande händelser berättas om i Revenge of the nerds, Revenge of the nerds II, Revenge of the nerds III och Revenge of the nerds IV.

Kulturtöntar är nördar och borde vara mer som sportfånar, menar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i Sveriges radio P1; en kanal som ingen utom kulturjournalister lyssnar på. Sport är enkelt och rakt och lockar till sig näringslivets sponsorpengar. Kultur är svårt, samhällskritiskt och skrämmer bort chefer som inte har tid att läsa, lyssna och lära sig mänskliga värden som kubism, postmodernism och ångest. Genom att göra kulturen enklare och mindre kritisk lockar man i rent enfald till sig sponsorpengar och kulturen får ett existensvärde.

Robotpartiet är inget kulturparti. Kultur är vad människor tar till när de har tid över. När har man tid över? Annat än vid oljebyten och laserkalibrering? Robotar är inte skapta för att ha roligt. Robotar kan visserligen registrera underhållningsvärde, men informationen upptar bara viktigt RAM-minne som kunde använts för att smyglagra olagliga toalettbilder på Beatrice Ask.

Därför är vi glada över att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, även känd som underhållningsminister Blubby, har tagit kulturen och tryckt upp den långt in i katalysatorn för snabb förbränning. Och ingen ny kultur ska skapas utan att produkten går via remiss till kulturdepartementet, precis som Expressens kulturchef Karin Olsson måste göra för att slippa kulturministerns fräsande.

Tyvärr är det så att i ett demokratisk samhälle förväntas människa och maskin leva sida vid sida. Vissa hälsoprofessorer påstår rent av att kultur är det viktigaste i en människas liv. Om vi vill använda oss av mänsklig proteinmassa i framtiden kräver detta kompromisser.

Robotpartiet föreslår att vi slår samman sport och kultur till en symbios, alltså datorspel. Datorspel är ett enda stort tävlingsmoment och samtidens främsta kulturella uttryck, dessutom något som alla är intresserade av, till skillnad från problemet med symfoniorkestrar. Därför bör kulturministern (som hellre kallas underhållningsminister) stöpas om till datorspelsminister och kulturbudgeten gå till viktigare ändamål, såsom svenska Starbreezes återupplivning av Bullfrogs Syndicate. Dit skänker vi även den hypotetiska kulturmiljard som Blubby tackade nej till.

– Jag har inget att säga. Riktiga ministrar gör musiken själva, kommenterar Evert Brahms surt när vi frågar honom om kulturministerns utspel. Vi låter Everts datorspelsmusik tala för sig själv, för oss och för framtidens kulturpolitik.

Många sportfånar må tycka att Robotpartiet i och med sammanslagligen inte lyssnar på sportfånarna utan fokuserar helt på nördarna. Ja, det gör vi. På samma sätt som David vann över Goliat och nördarna hämnades jocksen, så vinner även datorspelen över hockeyn.