Bokbålet hos FRA

Bokbål har genom historien varit en uppskattad metod för att demonstrativt kväsa obekväma åsikter. Böcker innehåller information och information leder till uppvigling – och om uppvigling tycker makthavarna inte.

Utan att direkt uppmana till uppvigling vill vi i Robotpartiet ändå framhålla vår positiva inställning till information. Vi vet att man vinner mer på att läsa böckerna istället för att bränna dem. Därför är det bestörtande att se hur kravet på digitala bokbål plötsligt har blossat upp igen, och det från såväl statliga myndigheter som frihetskämpande gräsrötter.

Människans rätt att glömmas bort kan måhända låta som en vacker tanke, men EU-kommissionens syfte med med sitt nya dataskyddsdirektiv är att låta det bli fritt fram att ta sin personliga information bort från nätet; data som utan Molnets skyddande atmosfär riskerar att försvinna helt vid första bästa demens eller hårddiskkrasch.

Datainspektionen har länge kämpat mot informationsfrihet. Nyligen har även Siun stämt upp i kören då de upptäckt att FRA helt enkelt vägrar att radera någon information överhuvudtaget. Smärtsamma åtgärder i form av påpekanden har skickats i FRA:s riktning.

Sedan åtminstone 1571 har skrivkunniga präster runt om i landet fört kyrkböcker för att dokumentera befolkningen och har därmed minskat risken för namnförlust och inavel med flera miljoner procent. Idag för FRA, Facebook och Google denna tradition vidare och förhindrar därmed tusentals fall av terrorism och muterad kusinavkomma. Men hur länge får de fortsätta?

När ingen vet vem du ringt, vilka webbsidor du har besökt och vilka single malt-whiskyer du gillar på Facebook så går inte bara du, utan hela mänskligheten in i en epok av oåterkallbar historielöshet. Låt det inte hända. I längden kan du aldrig komma ihåg dig själv.